Klara Abrahamsson har ritat en vacker sommardag, då hon leker med sin bästis Mika.
Klara är sju år och bor på Rapphönevägen i Åkarp. Bredvid den fina regnbågen har hon skrivit ”Klara och Mika komer alltid va besta vener för alltid”.
Så underbart att läsa! Och visst blir man glad av solen, fjärilarna och till och med regnmolnen!
Tack för teckningen, vi skickar dig boken Börja rida med Sigge, av Lin Hallberg och Margareta Nordqvist.

Bertil Begander har jobbat som familjerättsadvokat i inte mindre än 25 år.
Nyligen släppte han sin debutroman Sveket, som handlar om en pappa som slåss för rätten till sin son.

Bertil Begander är uppvuxen på gården Gungekulla utanför Killeberg i Osby kommun.
Under 25 år har han jobbat som advokat med familjerättsfrågor. Här har uppslitande och såriga vårdnadstvister varit vardagsmat.
Genom sina erfarenheter av familjer som strider om barn som maktlösa används som brickor i föräldrarnas krigföring, bestämde sig Bertil Begander för att skriva en roman. Det är en roman som bygger på ett fall från verkligheten

Boken Sveket handlar om en pappa, Gustav Nilsson, som kämpar mot det svenska rättssystemet och om rätten att få träffa och umgås med sin åttaårige son.
Bertil Begander är inte nådig när han pratar om det rättssystem som egentligen är till för att värna om familjen. I stället anser han att det sliter många familjer mitt itu.
– Det är ett tandlöst rättssystem, anser han.
Bertil Begander menar att barn har rätt till båda sina föräldrar. Att beröva barnet den ena föräldern är just ett svek.
– Om du till exempel kapar halva rotsystemet på ett träd kommer det att vissna, fortsätter han.

Att förlora den ene föräldern kan påverka ett barn starkt för all framtid, menar han.
Bertil Begander vill likna förlusten av en förälder vid ett övergrepp på barnet.
– Det blir ett trauma och barnet kan få svårt med både sociala och fysiska relationer.
Trots att den bok han skrivit är en roman hoppas han att boken ska öppna lagstiftarnas ögon.
Men det är inte bara boken som är hans bidrag till att hjälpa sargade familjer. Han jobbar också med att starta en stiftelse där drabbade barn och föräldrar ska kunna få hjälp i kampen att nå varandra igen.

Det kan till exempel handla om bidrag till idrottsevenemang eller en spahelg.
– Kan vi genom stiftelsens försorg bidra till återträffar mellan föräldrar och barn som tvingats leva åtskilda blir det min bästa julafton, säger Bertil Begander som tänker låta en del av intäkterna från boken gå till stiftelsen.
Han går till och med så långt i sina funderingar att han tycker att samhället skulle kunna döma till återförening när det gäller separerade föräldrar och barn.
– Jag skulle kunna tänka mig en återföreningsmyndighet som jobbar med just återföreningar, säger han.

Bertil Begander själv miste sin pappa som 2,5-åring. Den gången handlade det inte om någon skilsmässa utan pappan dog av sjukdom.
– Jag har ett minne av hur den vita ambulansen med ett rött kors kom och hämtade honom. När ambulansen körde över gårdsplanen var det för mig som att den körde upp i himlen.
Han berättar att just den scenen finns med i boken, fast då är det pappa Gustav som åker i ambulansen.
Bertils farbror Frosten Begander från Knislinge blev nu som en extrapappa.

Frosten var för många välkänd som mannen som målade detaljerade motiv av kulturbyggnader från Östra Göinge, Åhus och Kristianstad på vaser och tavlor.
Bertil Begander har själv tre söner och har även gått genom en skilsmässa.
– Jag kunde inte leva tillsammans med min fru men hon var en bra person att separera ifrån, säger Bertil Begander och konstaterar att han själv sluppit att genomgå någon vårdnadstvist.
Nu håller han som bäst på att marknadsföra boken. På måndag mellan klockan 15 och 17:30 kommer han till exempel att vara på plats i Osby bokhandel för att signera sin bok.
Men redan nu finns idéer till ytterligare en ny bok.
Bertil Begander tycker om att uttrycka sig med ord.

– Jag gillar kommunikationen mellan tangenterna, säger han med ett leende. Jag tycker om att utmana mig själv och leka med ord.
Men viktigast är att försöka nå en förändring.
– Kan jag uppnå att bara ett barn får återförenas med en förälder så är det värt arbetet.

Musikern, kompositören och författaren Karin Liungman, har efter en lång sjukdomstid avlidit i en ålder av 77 år.
Hon var kanske mest känd från duon James & Karin, där hon och James Hollingworth spelat in låtar som Älgarna demonstrerar och Harrys hare.
Karin Liungman har även skrivit sånger och musikaler för barnkör, som Det kunde vara jag och Passion för jorden. Bland några av hennes sånger kan nämnas Älgen i min själ, Hur ska jag göra för att komma över vägen?, Det är hårt å va hund och Morgon på Kungsholmen.
Hon undervisade även i kreativt skrivande och föreläste om hur musiken påverkar kropp och själ.

Hjälp, vad är det rör sig där i gräset?
Jo, det är färgglada ormar. Vi får hoppas att de inte är farliga!
Det är tvååriga Tilde Klang Jägenstedt på Nyckelvägen i Hässleholm, som gjort denna teckning. Som tack skickar vi boken Max och Maja, den snabba sparkcykeln, av Axel Scheffler.

En till hästtokig tjej är Sofie Henrysson, åtta år, från Höör.
Tillsammans med kompisen Liv Strandh brukar hon gå på ridskola. Här har hon gjort en fin hästteckning och katten Misse är minsann med även på denna teckning.
Tack för din teckning, Sofie! Vi skickar boken Tix & Tax flörten, av Åsa-Caroline Salomonsson och Sofia Gregersen.

Sjukhusets framtid i Hässleholm är idag ett hett samtalsämne bland personal, patienter och makthavare.
På initiativ av Företagarna i Kristianstad ska hela sjukvårdens framtid diskuteras vid ett möte. Det ska ses som en vändpunkt för sjukvårdsdebatten, där Hässleholm och Kristianstad som likvärdiga partners och förutsättningslöst formar framtidens sjukvård.
Båda ska kunna hålla ett brett basutbud av vård men kan sedan specialiseras till olika inriktningar. ” Det är oerhört viktigt att diskutera dessa frågor och tillsammans ge bästa möjliga vård till patienterna”, hävdar sjukvårdsdirektör Nils Olof Sennmalm.
Företagarna i Hässleholm representeras i sjukhusfrågan av ordföranden Siv Söderlund. Och i nästa valrörelse hamnar sjukvården högt på Centerpartiets önskelista såväl i kommun- som i landstingsvalet, det lovar centerns företrädare Åke Lind och Curt Hjalmarsson, som främst slår vakt om Hässleholms sjukhus.

Spriten kan flöda efter nyår, heter det i en rubrik.
1994 ställs nämligen svensk spritlagstiftning mot EES-avtalet. Avtalet om fria rörelser för varor, tjänster, kapital och människor kan nämligen tolkas så att det blir tillåtet sälja sprit i vanliga matbutiker. Men svensk lagstiftning tillåter inte sådan hantering.
Tanken att sälja vin och starköl är inte främmande för en butiksägare i Hässleholm som tillfrågats. ” Vin och öl hör till maten, men jag drar mig för att sälja sprit”, säger samme köpman. En annan tror inte att han kommer att satsa på detta sortiment. ” Då måste vi vara två arbetande i butiken hela tiden och en extra lön skulle snabbt äta upp vinsten av spritförsäljningen. För övrigt blir vi tvungna bygga om för att kunna ha spriten bakom disken. Så det blir nog ingen ändring”.

På Furutorpskolan i Vinslöv ställs frågan av rektor Jan Ahlin, om de blivande sjundeklassarna kommer att få mindre utrymme än grisar har i sin kätte.
Artikeln illustreras redan på ettan av ett gäng nassar. Skolans budgetramar innebär nämligen att de två blivande klasserna får 34 elever vardera. Och klassrummens yta är 70 kvadratmeter, vilket gör två kvadratmeter per elev. ” Jag vet att det understiger normen på våra fängelser och jag är osäker på om det ens räcker till att förvara grisar”, resonerar Ahlin.
Skolstyrelsens ordförande Ebbe Andersson har föga tröst att komma med, men han håller med om att det blir bekymmersamt. Ett krux är att Ahlin även måste ha fram två miljoner till att driva Vanneberga skola. Den har redan skolstyrelsen beslutat lägga ner, men fullmäktige måste först säga sitt i den frågan.
Vad gör man på kommunens mätningskontor, kanske någon undrar.
” Vi dricker kaffe och spelar luffarschack”, skämtar chefen, byrådirektör Lennart Kristensson. Men det stämmer definitivt inte, för här är tempot verkligen högt.
På mätningskontoret finns nu 23 anställda, men datoriseringen har gjort att åtta arbetstillfällen försvunnit. ” Vi svarar för kartproduktionen till alla kommunala förvaltningar, gör mätningar för husbyggen, producerar kartor med verklig precision och arbetar med att digitalisera alla äldre kartor, det vill säga lägga in dem på data”.
Man ska också serva gatukontoret med kartor över vatten och avlopp med mera. ” Regeringen har beslutat att vi ska ta oss ur de dåliga tiderna genom satsningar på infrastrukturen och det är mätningskontoret som får sköta planeringsarbetet”, uppger också Kristensson.
Det råder karusell kring husläkarna, inte bara när det gäller Ljungdalaområdet i Hässleholm, som svarar för två tredjedelar av patienterna på Stoby vårdcentral.
Men alla invånare i länet ska nu bestämma sig för vilken husläkare de vill ha som ”sin”. Varje medborgare har laglig rätt att göra detta val, men ofta är det männen som väljer åt familjen.
Landstingets samlade information med uppgifter och bilder på alla läkare som står till förfogande kritiseras också. Porträttsamlingen öppnar för en ”skönhetstävling”, där äldre och mindre vackra läkare hamnar i underläge, jämfört med unga, nyexaminerade skönheter. Det framhålls att läkarna här hängs ut till allmän beskådan utan att deras yrkesskicklighet beskrivs.
Dock framhåller Henrik Hammar, som är landstingets ordförande, att om man inte är nöjd med sin husläkare kan man alltid välja om.

Nu gäller det IFK Hässleholm mot Degerfors.
På Österås idrottsplats råder febril aktivitet inför evenemanget söndagen den 7 november. Då blåser domaren igång den viktigaste fotbollsmatch som någonsin spelats i stan. In i det sista arbetar vaktmästare och entreprenörer sida vid sida för att bygga upp nya läktare som ska kunna ta emot 6000 sittande åskådare.
Det skulle komma 8 514, de flesta för att se IFK knipa en plats i översta fotbollssocieteten. Bara från Degerfors kom 700 supporters med extratåg, men någon marsch genom centrum blev det inte, bussar fanns tillgängliga. Här hemma hade man hoppats på en 2-0-seger, men IFK nådde tyvärr inte ända fram, segern med 2-1 gick till ”Vulkanerna”, som därmed fick förnyat allsvenskt kontrakt.

En riktigt duktig liten konstnär är Ebba Mattsson, fem år.
Hon har målat denna härliga teckningar. Kanske är det Ebbas egen familj? Alla på bilden ser i alla fall glada ut och fina i håret är dom också!
Som tack skickar vi Ebba boken Grävlings resa, av Cecilia Heikkilä.

Detta mäktiga träd har Måns Strandh, tio år, från Höör målat till mormor Gunilla Lieruds födelsedag.
Som tack skickar vi kapitelboken Doktor Proktor och den stora guldkuppen, av Jo Nesbo.

PAPPA. En slips, en blomma, en bok eller en skjorta. Eller bara ett enkelt besök.
I morgon söndag är det Fars dag, en dag som trots den goda tanken ofta anklagas för att vara kommersiell.

I mitten av förra seklet var det högst ovanligt att en man kom körande med en barnvagn. I en hel del länder i världen är detta fortfarande en ovanlig syn. I Sverige är lyckligtvis detta en bild som inte får någon att höja på ögonbrynen.
Även den generösa föräldraförsäkringen är något som är unikt för Sverige. Faktum är att man inte behöver resa så väldigt långt förrän man möts av en föräldraförsäkring som inte alls inkluderar fäderna.
Det är novemberförmiddag på öppna förskolan på Familjens hus i Hässleholm. Små barn kryper omkring bland leksaker för att i nästa stund försvinna runt ett hörn. Föräldrar sträcker ut sig på golvet eller i någon mjuk soffa, men får snabbt ge sit ut på jakt efter sina telningar.

Just den här dagen har tre stycken pappor kommit hit med sina barn. Det är ungefär så många män som dyker upp varje dag uppger personalen.
I lokalen är det visserligen fler mammor, men papporna är trots det ett naturligt inslag i Familjens hus lokaler.
Tom Deane är på plats med dottern Flora. Tom kommer ursprungligen från England, men har bott i Sverige i cirka två år.
I Storbritannien infaller Fars dag i juni så har han tur kan han bli uppvaktad två gånger.
Flora är 15 månader och håller sin pappa sysselsatt.
Tom som ska vara hemma med sin dotter i tre månader konstaterar att en sovmorgon vore en riktigt bra farsdagspresent.

I en soffa intill sitter Thore Friberg och leker med sonen Vide.
Thore håller på att studera till polis på distans och kan därför vara lite flexibel med sina tider.
Vide har nyligen fått en lillasyster. Idag är mamma hemma med henne och Vide får följa med pappa till öppna förskolan.
Allt som rullar på hjul faller Vide i smaken och han använder stora delar av golvet som bilbana.
– Jag trodde att jag skulle hinna ägna mig en del åt gitarrspel när jag var hemma med Vide, berättar Thore, men det har inte blivit så mycket med det.
Fars dag är ingen dag som han ägnar några tankar åt.
–Det är som kanelbullens dag, säger han. De är bara till för att butikerna ska sälja. Men vill Vide fira mig framöver så är det helt okej.

Daniel Rokicki är den tredje pappan på öppna förskolan den här dagen.
Han är föräldraledig hela hösten och har kommit hit tillsammans med dottern Stella.
Att vara hemma med henne är för det mesta roligt.
– Det är kul att se hur hon utvecklas. Men matrutinerna är däremot lite halvroliga.
Så mycket tid över till annat en barnpassning blir det inte på dagarna. Det tycker inte någon av papporna. Det blir till att stjäla till sig en stund när barnen sover.
– När min fru kommer hem ger jag mig i alla fall ut och springer, berättar Daniel Rokicki som känner att den egna träningen fått stryka på foten sedan Stella kom in i hans liv.

Papporna kommer till öppna förskolan någon gång i veckan, både för barnens skull och sin egen. Att vara pappa idag skiljer sig från tidigare generationer. Då var det mamman som hade ansvaret för barnen, idag är det i regel båda.
Oavsett vad man tycker om Fars dag, kommersiellt eller inte, kan det vara en dag då man faktiskt kan fira att papporna fått allt mer betydelse för sina barn.
I morgon är det deras dag. Hela dagen.

Fars dag
Fars dag är en högtid som saknar religiös grund och som ibland får kritik för att vara kommersiell. Dagen infaller andra söndagen i november. Den kom till Sverige efter amerikansk förebild under 1930-talet.
Initiativtagaren var en mrs Dodd som ville hylla sin far som var änkling, och som ensam hade fostrat sju barn.
I olika perioder har både mors och fars dag kritiserats för att hylla konservativa värden, men också för att de utesluter barn som saknar föräldrar.
Slipsen sägs fortfarande vara en av de vanligaste farsdagspresenterna.

Här har Agnes Nilsson målat hur det såg ut när hon var i Hässleholm och hälsade på. Solen sken från en blå himmel och då minns vi alla de fina sommaren som nyss var här!
Agnes är sex år och bor i Tågeröd, Tyringe. Som tack skickar vi boken Den magiska djuraffären, av Lin Hallberg och Jonna Björnstjerna.

Denna fina bild har Vega Eneroth Schiff ritat till sin mormor Catharina Eneroth.
Den föreställer Tengil som kommer ridande på draken Katla, i Bröderna Lejonhjärta. Vega har själv klätt ut sig till häxa i svart hår och skrämmer iväg Katla och Tengil mot solnedgången,
Konstnären Vega är snart sex år och bor på Bokgatan i Vinslöv och vi skickar som tack boken Jordens utdöda djur, av Jens Hansegård och Anders Nyberg.

– Jag tror inte på tillfälligheter – jag tror på ödet.
Det ödet har fört Joanna Svensson-Josefsson från Warszawa till Blekinge, vidare till Tyskland och åter till Sverige.

När tidningen träffar Joanna Svensson-Josefsson håller hon just på att förbereda en resa till Krakow, där hon ska delta i en stor bokmässa.
– Främst ska jag försöka väcka intresse för min andra bok, säger hon – men tillägger snabbt att man bör börja med den första.
De båda böckerna utgör nämligen de första delarna i en trilogi. Den tredje delen är under produktion:
– Jag håller just på med att skriva om den, säger Joanna.
Den första boken kom 2013. Hon skriver på polska och glädjer sig åt positiva omdömen från flera respekterade recensenter i Polen.
Mycket av ramverket i böckerna känns igen från Joannas eget liv och det faktum att hon skriver i jagform gör att det lätt uppfattas som att hon skriver om sig själv.
– Men det är inte någon självbiografi. Det är en roman om ett människoöde – att skriva i jagform gör det lättare för mig att tänka mig in i huvudpersonens känslor.

Själv växte hon upp i Warszawa. Hon träffade en svensk man och 1975 flyttade hon till Sverige och gifte sig. Polen var på den tiden inlemmat i Sovjetväldet och det kunde vara svårt att ta sig därifrån, men hon säger att myndigheterna säkert var glada att vara av med henne; redan som barn hade hon gjort sig besvärlig genom att ifrågasätta den historieskrivning skolan lärde ut. Att den var felaktig hade hon förstått genom det släktingar berättat.
– Min mor blev kallad till skolan. Historieläraren sade ”Vi tar en promenad” – väggarna hade ju öron. Läraren sade att det var farligt både för mig och min familj att ifrågasätta så mycket.
– Alla visste hur det var, men man fick inte säga det.
Joanna – som ju då hade ett annat efternamn – och hennes man bosatte sig på Hasslö i Karlskrona skärgård. Där utökades familjen med två barn, hon arbetade bland annat i hemtjänsten.

I början på 80-talet engagerade hon sig i att hjälpa den polska rörelsen Solidaritet, sedan undantagstillstånd förkunnats i landet den 13 december 1981. Hon samlade in pengar och saker och begav sig med dem till Polen – och berättar att hon lyckades smuggla med en liten tryckeriutristning, i smådelar, att användas av den förbjudna oppositionen.
Och så har vi det där med tillfälligheter och ödet:
– Jag fick höra om en äldre kvinna på ön, som också var från Polen. Hon hade kommit med Bernadottes vita bussar.

– Hon hade hamnat i Auschwitz i samband med Warszawaupproret, precis som min farmor. Och i Warszawa hade hon bott i samma hus som min farmor – och så träffas vi på en liten ö i Blekinge.
Warszawaupproret i augusti-oktober 1944 var ett misslyckat försök av polska motståndsstyrkor att kasta ut tyskarna ur den polska huvudstaden innan sovjetarmén nådde fram. Det misslyckades, större delen av staden jämnades med marken och över 200 000 människor dödades. Tusentals fördes bort för internering.

– Farmor överlevde Auschwitz, men hon var förstörd för resten av sitt liv.
Joanna hade velat studera, men som nykommen till Sverige hade hon en språktröskel att komma över – och så kom det där med familjebildning emellan.
Önskan att förkovra sig var en av orsakerna till att hon bröt upp från familjelivet på Hasslö och flyttade till norra Tyskland på egen hand. Hon ville lära sig tyska – sedermera har hon gett ut två lyriksamlingar på det språket – och lära sig mer om tysk kultur – alltså trots att tyskarna hade jämnat hennes hemstad med marken tio år innan hon föddes.
Och återigen har vi det där med tillfälligheterna och ödet:

– I huset där jag bodde fanns en helt charmerande trevlig herre. Han visste att jag kom från Sverige, inte att jag var född i Warszawa.
– Han sade att han varit där två gånger. Andra gången 1989-90 – första gången 1943 och 1944. Han hade varit SS-man.
Joanna försökte få honom att berätta, bjöd på vin och hade långa samtal med honom.
– Jag fick veta jättemycket. Jag fick höra berättelser som stämde överens med saker som min morbror hade berättat.
När hon frågade om vad han personligen hade gjort, hur han kunde försvara det var svaret ”Jag lydde order”.

Hon berättar att det fanns de som varnade henne, sade att det kunde vara farligt att gräva i de där sakerna, att någon skulle försöka stoppa henne.
– Men jag kände att av respekt för mina far- och morföräldrar så måste detta skrivas.
Så hon höll god min och lyssnade på den gamle mannens berättelser.
– 2012 åkte jag till Warszawa, till högsta domstolen för krigsförbrytelser och berättade vad jag visste och vilka bevis jag hade.
Men rättvisan hann inte ikapp den gamle SS-mannen:
– Han dog på min födelsedag 2013.
– Då kändes det som att min mission i Tyskland var över. Jag ville hem till Sverige.

Här fanns de båda barnen, som hon besökte med jämna mellanrum. Färjan landade i Trelleborg, sedan körde hon kustvägen österut, stannade alltid till i Mossbystrand, bara för att sitta och titta på havet, kanske samla några stenar.
I Ystad gick hon på kafé vid Stortorget. Där lade hon märke till en man, som hon tyckte verkade intressant. Senare råkade de springa på varandra på bokmässan i Göteborg. 2016 förlovade de sig och nu är de gifta, bosatta alldeles sydväst om Skurups tätort.

Det är här hon filar på tredje delen av sin trilogi – som mycket väl kan komma att byggas ut, om hon tycker att det känns rätt.
Hon skriver för hand, alltså med penna, trivs inte framför datorn.
Båda barnen har hon i Blekinge. Dottern finns kvar på Hasslö, som fortfarande är en kär plats för Joanna. Trots att hon som minne därifrån – antagligen – får dras med problem i armar och händer som beror på att hon en gång fick borrelia, som inte upptäcktes och därför förblev obehandlad i 15-20 år.

För ett par år sedan blev Joanna Svensson-Josefsson invald i Sveriges författarförbund, ett erkännande hon sätter stort värde på. Men ännu finns hennes böcker alltså inte på svenska – på polska finns de redan på flera bibliotek.
Så ett mål för henne just nu är att få ett svenskt förlag att ge ut hennes böcker på svenska.

”Hej, jag heter Ellen Edwall och är sju år. Jag tycker om att rita och pyssla. Jag har ritat två kaniner som har hittat ett morotsfält”.
Ellen bor på Hassellundsvägen i Hässleholm och vi skickar henne boken Osynliga Emmie, av Terri Libenson.

n Stan Lee, skaparen av stora delar av Marvels superhjälteuniversum, är död.
Han var inte bara den som hittade på seriefigurerna Spiderman och Hulken – han var också den som gav dem känslor, problem och brister och därmed gjorde dem mer mänskliga.
När DC sparkade nytt liv i superhjältegenren på 50-talet med sitt Justice League var det författaren och förläggaren Stan Lee som fick uppdraget av Marvel, förlaget han själv varit med om att starta 1961, att göra ett motdrag.

Tillsammans med tecknaren Jack Kirby, hans partner i skapandet av Marvel, är han upphovsman till Hulken, Iron Man, Thor och X-men; tillsammans med Bill Everett skapade han Daredevil och med Steve Ditko Doktor Strange och Spider-Man. Lee var den som började ge superhjältarna känslor, problem och brister och på så sätt ge dem fler dimensioner och, trots deras förmågor, mänsklighet.
Stanley Martin Lieber, som hans fullständiga namn löd, föddes i New York 1922. Han älskade böcker och berättelser och via en rad jobb hamnade han till slut som assistent på Timely Comics. Han lyckades prata sig till att få skriva egna historier och i maj 1941 dök den första som bar hans namn upp; det var ett avsnitt av Captain America.

Timely Comics blev till Atlas Comics och så, 1961, Marvel Comics. Som förlagets chefredaktör skrev han de flesta berättelserna själv. När Marvels seriefigurer så småningom introducerades på film dök Stan Lee upp i små roller, lite på samma sätt som Alfred Hitchcock gjorde på sin tid.
På måndagen avled Stan Lee, bekräftar hans dotter för nyhetssajten TMZ. Lee blev 95 år gammal. Han fördes till sjukhus från sitt hem i Hollywood Hills på måndagsmorgonen och det var på sjukhuset han avled. Han ska det sista året både ha haft problem med synen och fått lunginflammation.
– Stan Lee var lika extraordinär som de karaktärer han skapade. En superhjälte i sig själv hade Stan kraften att inspirera, underhålla och knyta samman Marvels fans runt om i världen. Hans fantasis omfattning överträffades bara av storleken på hans hjärta, säger Bob Iger, ordförande och koncernchef för The Walt Disney Company, som i dag äger Marvel i ett uttalande.

Födelsedag. Ingvar Nilsson är ett välbekant ansikte på auktionskammaren i Tyringe. Den har han drivit i 18 år. I morgon fyller Ingvar 80 år och firar det med öppet hus under eftermiddagen.

Kaffekoppar, tomtar, lampor, tavlor, glas, soffor, stolar … Listan på auktionsprylar kan göras hur lång som helst.
På auktionskammaren i Tyringe är kaffepausen precis över. Det är dags att ta nya tag för att få ordning på alla saker inför nästa auktion den 24 november.
Ingvar Nilsson som sedan 18 år tillbaka driver auktionskammaren har god hjälp av både familj och vänner. Dottern och ett av barnbarnen är engagerade precis som vänner som vill krydda pensionärslivet med gamla saker som kan få ett nytt liv.
I morgon fredag fyller Ingvar 80 år, något som är svårt att tro. Med liv och lust och glimten i ögat går han inför att cirka en gång i månaden arrangera en auktion där 300-400 besökare hoppas på att göra fynd.

Innan Ingvar tog över auktionskammaren drev han bland annat företaget Såg- och motorservice i Hässleholm. Den kunskapen han då fick av maskiner och motorer har han haft god nytta av i sitt arbete som auktionist.
Redan då var han intresserad av gamla ovanliga prylar som han gärna samlade på sig. I och med att han övertog verksamheten i Tyringe fick han rejält utlopp för sitt intresse.

Ingvar Nilsson har sett trender komma och gå.
– Just nu är det populärt med 50- och 60-tal, konstaterar han.
Gamla teakmöbler som för ett antal år sedan åkte på tippen, kan nu komma upp i rätt ansenliga summor.
– Jag har till exempel sålt ett sidobord i teak för 5 800 kronor, berättar Ingvar.
När det gäller porslin är det också 50-tal som gäller och då gärna den tidens välbekanta designers.
Vi vandrar runt i auktionskammaren som är lite av Ingvars andra hem. Och här finns det mesta.
Som auktionist är det viktigt att känna till hur värdet ser ut bland de olika varugrupperna. Det innebär att han gärna åker iväg på andra auktioner för att kolla prisbilden.
Tavlor är svårt, bokhyllor vill ingen ha, sängar funkar inte och soffbord är inte heller något som kunderna gör vågen inför.

Men visst finns det de som tänker till. Tavelramarna kan vara vackra och användas till mycket annat en målade motiv och möbler kan renoveras och få en helt ny kostym. Det är bara fantasin som sätter gränser. I alla de fyndlådor som också auktioneras ut kan överraskningar vänta.
– Vi brukar börja med cirka 25 sådana låder med gods, berättar Ingvar.
– Det är roligt när man kan se på minspelet att en kund gjort en bra affär, säger han.

Ingvar fortsätter att berätta att man tömmer hus och lägenheter och därefter tar provision på försäljningen. Privatpersoner kan också komma och lämna in saker som de vill sälja.
Vad börjar bli hett nu?
– Det verkar som om 70-talet kommer nu, berättar Ingvar, men tillägger att det är väldigt svårt att veta hur trenderna rör sig.
– Det räcker att Ernst gör något speciellt i tv, fortsätter han.
Den som inte kan vänta till auktionsdagen kan gå in på hemsidan eller Facebooksidan för att titta på utbudet.
Hur ska då Ingvar fira sin 80-årsdag?
Han skruvar på sig lite men berättar sedan att det helt enkelt är öppet hus hemma i lägenheten på Skolgatan 2 i Tyringe efter klockan 13.
Önskepresenten är helt enkelt en trevlig dag med nära och kära. Det räcker långt.
Det återstår två auktioner innan året är slut. (24 november och 8 december). Förhoppningen är att han även ska hinna med en solsemester innan Tomten kommer.
Det finns inte längre så många slagauktioner, men Ingvar fortsätter ett tag till. Eftersom han bara är 80 år har han en bit kvar till gungstolen.

Vigsel för Malin Sturesson och Benjamin Bengtsson, Helsingborg ägde rum den 22 september 2018 i St Maria kyrka i Helsingborg.
Malin kommer ifrån Hörja och Benjamin från Hässleholm. Foto: Helene Nordgren

För hässleholmaren, sjökaptenen Ulf Birgander blandas oerhörd dramatik med stillsamma aktioner, i varje fall enligt rubriken till artikeln i vår tidning.

Han har tjänstgjort på Greenpeace-fartyget ”Solo” och patrullerat i Ishavet för att bland annat avslöja farliga utsläpp där men även för att informera fiskare om ekologi etc. Utanför den ryska ön Novaja Zemlja förföljdes båten av ryssarna och bordades. Besättningen hamnade i rysk arrest och riskerade åtal för sina tilltag. Om sina insatser inom Greenpeace för en bättre miljö har Birgander nu berättat spännande saker vid ett möte med Göingebiologerna i Hässleholm.

I Hässleholm har också startats en kurs för handledare som ska engagera andra arbetslösa. Kursen är ett samarbete mellan SKS, Sveriges kyrkliga studieförbund och Folkhälsorådet och hålls i fritidsförvaltningens lokaler. Kursledarna Lena Walther och Ehdel Björklund har själva arbetat fram det hela men utifrån vissa direktiv. Tanken är att hitta en positiv livsstil. Åtta av tio deltagare är redan på plats, och de representerar vitt skilda yrken, varför meningen är att deras erfarenheter ska tas till vara. En enda har kommit dit genom arbetsförmedlingen, men vi hoppas på ett bättre samarbete med dem senare, säger Lena hoppfullt.

På Modulent har den första sändningen på 24 stycken Bosnien-hus färdigställts och lastats på järnvägsvagnar för vidare befordran till krisområdena i söder. I Trelleborg tar Statens räddningsverk över ansvaret, men hittills har man inte fått klartecken för vidare transporter. Totalt handlar det om 330 bostadshus, 28 servicebyggnader och 20 toaletter som beställts, varav Modulent bygger 120 bostadshus. Räddningsverket fick 31 miljoner kronor av staten, och vår order är värd 8,5 miljoner, säger man på Modulent. Husen är på 42 kvadratmeter och innehåller tre rum och kök samt är beräknade för 16 personer. Installationer för el och vatten saknas i husen som ska värmas med vedeldning.

I Hässleholm har nyproduktion av bostäder så gott som helt avstannat, och det talas om ”en byggkris helt i onödan”! Det uppges att inga nya bygglov beviljats under 1993 och att det inte finns några ansökningar liggande. Det får till följd att oron bland byggjobbare ökar och att allt fler funderar på att söka jobb i Tyskland. Statistik från SCB visar att bara fyra objekt påbörjats i L-länet under tredje kvartalet, samtliga småhus. Det behöver heller inte vara så dystert, menar länsbostadsdirektör Per-Ola Pershaf, för det finns flera miljarder som riksdagen beviljat som stimulans till byggbranschen, pengar som inte utnyttjas. Men informationen om dessa beslut har tyvärr inte nått ut till marknaden.

I Hästveda har i alla fall nya högstadieskolan kunnat invigas, sedan spaden satts i jorden i februari. Nio månader och sex miljoner kronor senare. Det nya rektorsområdet, RO 7, tar nu hand om alla elever i grundskolan, från ettor till niondeklassare. Elever bussas också från Farstorp och Ballingslöv. Frågan om en ”storskola” har stötts och blötts sedan 1957, så det är inget hafsverk som nu står klart. Alla verkade därför nöjda när de bjöds på rundvandring i lokalerna. På plats fanns givetvis Emil Nilsson, alias Mille, nu pensionär men tidigare rektor under en stor del av sitt liv. Det uppges att han särskilt beundrade skolans kemisal. Och nuvarande rektor Göran Olsson har därmed ”kunskapens nyckel” i sin hand.

Genom Göingeskogarna rullar i dessa veckor en halv mil arbetsplats! Under en sjuveckorsperiod ska det södergående spåret på stambanan bytas ut till en kostnad av omkring 80 miljoner kronor. I projektet ingår att byta spår från Sommen i Östergötland till Malmö.
Det är Banverkets material- och industridivision som åtagit sig arbetet som en förberedelse till introduktionen av snabbtåget X 2000 sommaren 1996. Då blir restiden nere under fyra och halv timma mellan Stockholm och Malmö. Det 110 man starka rallargänget startade i Killeberg för drygt tre veckor sedan. Den nya tekniken har helt revolutionerat arbetet, borta är släggan, skyffeln och det mesta av handkraften.

Tillsammans. Hur gammal är en senior? Svaret kan givetvis variera, men ofta hamnar gissningarna på en person som har slutat att jobba och som har gått i pension. På Senioren i Hässleholm är däremot alla åldrar välkomna.

För snart 16 år sedan invigdes träffpunkten Senioren i Hässleholm. Här höll tidigare Försäkringskassan till innan lokalen fylldes med en lång rad aktiviteter, främst för dem som är daglediga.
För den som inte brukar besöka Senioren kan det vara svårt att sätta sig in i att här pågår verksamhet i nästan varje hörn. Det snickras, pratas, skämtas, fikas och spelas kort. Och det är bara en del av sysselsättningarna som bjuds.
Lisen Ekdahl är verksamhetsansvarig och en eldsjäl när det gäller aktiviteterna på Senioren.
2014 blev hon utsedd till Norra Skånes vardagshjälte för sitt engagemang och hon verkar ha koll på det allra mesta som händer inför husets väggar. Om någon har en undran frågar de helt enkelt Lisen.

Hon har varit involverade i Senioren från allra första början och håller bland annat i schemaläggningen för alla dem som ställer upp i kaféet. Samtidig har hon håller koll på inköpen och är allmänt den som håller i trådarna som slingrar sig runt i verksamheten.
Med raska steg visar hon runt i lokalerna samtidigt som hon plockar undan några kartonger och pratar med de som för tillfället bemannar köket.

I dag är det Ann-Christine Johansson och Karin Norrgran som sköter om kaffe, te, kakor och mackor. De är två av cirka 75 stycken som skiftas om att stå bakom disken.
– Köket är hjärtat i verksamheten, berättar Lisen.
Här kan man få in en del intäkter som kan användas i verksamheten.
Bland borden i det lilla kaféet hittar vi några herrar som ingår i den så kallade Akademin. Några likheter med en annan namnkunnig akademi verkar det lyckligtvis inte finnas.
Men diskussionens vågor går höga. Och det handlar om allt från politik och nyheter till invandring och Zlatan. Och överens är man inte alltid.
Vid ett annat bord sitter ett gäng och spelar canasta och i källaren snickras det för fullt.
I dag är det Roland Jakobsson och Carl-Axel Svensson som står framför maskinerna.
I rummet intill finns ett stort antal vävstolar. Just den här dagen är det tomt på vävare, men annars är det ett välanvänt rum.
Intresseföreningar, pensionärsföreningar och en del andra föreningar har exempelvis rum på Senioren och flera av dem har även expeditionstid här.

Väntjänsten finns här liksom omsorgen som har daglig verksamhet i ett rum.
– Hela åtta föreningar har sitt säte här, berättar Lisen.
Till Senioren kommer också flera spontana besökare. Man tar en kopp kaffe, läser tidningen, byter en bok, tittar på konst, lånar datorn eller bara pratar bort en stund. Det är en otvungen och lugn miljö. För många en lisa för själven efter ett stressigt arbetsliv.
Inte minst är det en viktig plats för alla som kanske känner sig ensamma. Här kan man möta andra som på ett eller annat sätt mist sina nära och kära eller genom pensionen fått ett mindre socialt liv.

På Senioren finns till exempel en tisdagsgrupp då flera som är ensamma träffas.
De som vill kan besöka föreläsningar och trivselkvällar med underhållning eller delta i någon studiecirkel. Här finns även anhörigkafé där anhöriga kan träffas och utbyta råd och erfarenheter.

Kommunen betalar för själva lokalen, men allt arbete som görs bedrivs ideellt. Med andra ord krävs det eldsjälar.
– Den som äldst här är 90 år, berättar Lisen.
– Jag är imponerad av vad som görs här och i alla föreningar, säger Karin Axelsson som är ordförande i Seniorens styrelse.
De som håller i trådarna den här dagen gör sig redo för att möta besökarna.
Lisen öppnar sin kontorsdörr och innanför hänger mängder av hattar på rad i taket. På skrivbordet ligger stickade strumpor som flitiga fingrar i stickkaféet producerat.
Hela rummet andas kreativitet. En kreativitet som smittar av sig på alla besökare.

n När Madicken Svensson i Osby fick redan på att Spidermans skapare Stan Lee gått bort bestämde hon sig för att direkt börja teckna ner hans olika superhjältar.
Först ut blev alltså Spiderman.
Madicken är 13 år och går på Parkskolan i Osby. Förutom teckning spelar hon fotboll i F05 i IFK Osby.

Åren går och vips har det gått 40 år sedan en skolklass lämnat grundskolan.
– Vi slutade årskurs 9 på Västerskolan i Hässleholm 1978, skriver Carina Winberg som var en av de elever från Sösdala och Tormestorp som firade 40-års jubileum med en klassträff i Sösdala. 19 stycken av de gamla eleverna dök upp från klassen som från början bestod av 30 elever.
– Vi hade en fantastiskt trevlig kväll med mycket god mat och dryck och många goda minnen från den här tiden, berättar Carina Winberg.
Stående från vänster: Alf Andersson, Catarina Johansson, Eva Jönsson, Carina Winberg, Katarina Nilsson, Marina Nilsson, Rose-Marie Eliasson, Tony Anell, Roger Öberg, Arne Servin, Stefan Johansson, Conny Jönsson.
Sittande från vänster: Bo-Göran Andersson, Cecilia Svedberg, Annelie Olsson, Anita Nilsson, Carina Gårdevall, Roger Gunnardsson, Jimmy Hallberg.