Skådespelaren Hugh Dane, känd bland annat som säkerhetsvakten Hank i The Office, har avlidit i en ålder av 75 år.
I sin roll som vakten Hank blev han så populär bland tv-fansen att han var med i 22 avsnitt mellan 2005 och 2013.
Han syntes även i andra populära shower och serier, som exempelvis The Fresh Prince of Bel-Air, Hunter, Roc och i filmen Bridesmaids.

Modeskaparen Kate Spade, New York, har avlidit i en ålder av 55 år.
Hon är född i Kansas City, Missouri och avlade journalistexamen vid Arizona State University. Därefter jobbade hon på tidskriften Mademoiselle.
Några år senare grundade hon sitt eget designmärke och tillsammans med maken Andy Spade grundade de modehuset Kate Spade New York.
Hennes handväskor blev snabbt populära, senare utökades utbudet med bland annat kläder, parfymer, smycken och sängkläder.
Kate Spade, som fick ta emot flera utmärkelser som designer, lämnade företaget 2007.

Den 5 juni fyllde Kerstin Frölich från Hässleholm 95 år. Vad passade då inte bättre än att uppleva gamla minnen? Hennes båda döttrar hade fixat en dag på golfbanan med både swing, putt och lunch.

Man brukar säga att ränderna aldrig går ur. Förmodligen gäller detta även en riktig golfswing.

Kerstin Frölich som bott många år i Skyrup var tidigare en mycket flitig golfspelare. Men vid cirka 80 års ålder la hon klubborna på hyllan.
– Jag har svårt att gå eftersom jag har artros i knäna. berättar hon där hon sitter och vilar i en stol intill golfbanan.
För det var till golfbanan hennes båda döttrar Katarina Frölich Tidén och Dorotea Westbring tog sin mamma på självaste 95-årsdagen som ägde rum i tisdags.
– Jag visste ingenting, berättar hon och säger att hon har världens bästa döttrar.

Sedan tillägger hon att hon har världens bästa döttrar även om de inte hittar på något på hennes födelsedag. Det här är bara en bonus.
– Min mamma är hedersmedlem i golfklubben, förklarar Kerstin och berättar att de lånat en golfbil för att ta med mamman runt banan.

Vädret visade sig från sin allra bästa sida. Inte för varmt och inte för kallt. Med andra ord ett perfekt golfväder.
Naturligtvis fick Kerstin just den här dagen visa vad hon gick för. Swingen satt fortfarande och golfbollen hamnade där den skulle, nämligen i hålet.

Kerstin är född i Malmö, men flyttade sedan till Uppsala. Därefter blev det Skåne igen med 40 år i Skyrup. Idag bor hon i en lägenhet i Hässleholm.
Att bli överraskad på sin födelsedag hade Kerstin väntat sig, men att det skulle bli en tur till golfbanan anade hon inte.
Kanske blir det en ny tur med klubborna om fem år då Kerstin nollar.
Men det förslaget ruskar Kerstin på huvudet åt.

Men man vet aldrig. Om en dotter kör golfbilen och en agerar caddie är det inte omöjligt att det lyckas.

De hade alla småbarn och träffades vid kvarterets sandlåda. I dag är de runt 75 år, plus minus några år, men har de senaste 50 åren träffats var 14:e dag. Förutom när de har ”gått” på sommarlov.

– Det som hållit ihop oss är nog att vi aldrig bullat upp för mycket, vilket gjort det lättare att träffas så regelbundet.
Det säger Stina Jönsson som numera bor i Finja där alla fyra damerna träffas denna terminens sista gång innan sommarlovet. Därför har Stina bullat upp med en läcker räkcoctail. Men det är undantaget. I vanliga fall blir det bara en enkel kaka.
Det gemensamma för dessa fyra är att de alla bodde i hyreshus på Kaptensgatan och Bokebergsgatan. De var alla gifta och hade barn. Deras gemensamma mötesplats blev kvarterets lekplats och sandlåda.

Även om de alla så småningom flyttade från sina adresser beslöt de sig för att hålla kontakten. Så under de 50 år de nu har träffats var fjortonde dag, har det blivit många möten.
– Vi köper alltid två trisslotter till våra träffar, berättar Ylva, men avslöjar också att det inte blivit mycket vunnet.
Men under de första åren sparade de gemensamt på en bankbok, för att kunna göra något roligt tillsammans. Det har blivit ett tiotal resor ut i Europa. Barn och makar har lämnats hemma.
Men de har inte bara suttit stilla och ”hållit varandra uppdaterade” på vad som händer och hänt i samhället och närkretsen.
Nej, det handarbetas, bakas julkakor och bröd och en massa annat som de hinner göra under några timmar. För tiden har alltid varit bestämd. Klockan 17 till 20 under de första åren. Sedan blev tiden förskjuten från 19 till 22. Eftersom förvärvslivet också skulle hinnas med.

De träffas aldrig utanför dessa timmar. Såvida inte någon ringer och ber om hjälp, förstås. Då ställer de upp. Det händer att de hör av sig under sommaruppehållet med ett sms, eller kanske ett vykort.
De träffas inte heller på nätet, facebook. Fastän två av dem har facebook.
– Jag har bara vatten- och avloppsnät, inflikar Stina.
Alla tycker det är bra med de kontaktytor de har haft under 50 år. Varannan måndag, och däremellan ingenting. Det är det som hållit dem samma under alla åren, menar de fyra damerna. Så har de naturligtvis kul.
Några planer på att sluta träffas har de absolut inte.
– Det får i så fall bli genom naturlig avgång, säger de och skrattar.

Upplysningsvis kan nämnas att Siw är den enda av de fyra som flyttat tillbaka till Kaptensgatan efter en annan bostadsort. Stina bor som skrivet i Finja, Ylva i Vinslöv och Ann-Christin på annan adress i Hässleholm.
Undrar om sandlådan finns kvar?

Fortfarande är det aktuellt med ett viktigt vägbygge som tangerar Hässleholm.
En som är mycket optimistisk är kommunstyrelsens ordförande, Christina Ivarsson (M). Hon har sammanträffat med Vägverkets generaldirektör Per-Anders Örtendahl och kan bekräfta deras ambition att bygga en väg via Ljungby, Älmhult och Hässleholm samt söderut.
Som ett argument framhålles att Kristianstad är det lastbilstätaste länet. Vägverket är också fullt införstått med att en ny väg skulle underlätta för åkerinäringen.
Projektet kan ta några år att förverkliga, men förhoppningen är att vägen är klar samtidigt som Öresundsbron.
Verksamheten vid SKF Tools i Tyringe är nu avvecklad och de 50 anställda har mist sina jobb.
Men den klassiska verktygsfabriken ska inte stängas utan leva vidare med tillverkning av specialverktyg. Delar av den gamla maskinparken har nämligen köpts upp av tre tidigare anställda, varav Alf Ljungbeck och Karl-Inge Bengtsson är två.
Vid månadsskiftet startade det nya bolaget sin verksamhet. ”Vi vet att det finns en marknad för specialverktyg, men vi kommer under en övergångsperiod även att framställa standardverktyg”, säger Ljungbeck.
I Röke är musiken nedärvd, heter det om orten, där nästan alla elever på låg- och mellanstadiet spelar något instrument.
I den lilla byn på 500 till 600 invånare har man en egen skolorkester med 40-talet unga musikanter. Ingemar Karp är musiklärare och dirigent för skolorkestern som är en smått unik företeelse i en ort av Rökes storlek.
”Nästan alla barnen har börjat med blockflöjt och fortsätter sedan på ”riktiga” instrument”, säger lärarinnan Britt-Inger Lindhoff.
Rökes traditioner inom musiken går tillbaka till tiden då Erik Karp på 1950-talet startade en skolorkester, som småningom antog namnet Röke EFS musikkår och gjort Röke känt i vida kretsar, även utomlands.
Att det skulle bli sån uppståndelse på grund av en katt på Manhems sjuk- och vilohem i Tyringe, vilket lett till att personen som värnade om djuret avskedats, är svårt för många att förstå.
Det var den nye ägaren av sjukhemmet som krävde att katten skulle avlivas och som ansåg att kokerskan borde gå. Denna tog kontakt med facket och hoppas nu på arbetsdomstolen.
På Backebo i Hörja finns både katter och hundar och där anser man att djuren har ett terapeutiskt syfte som är viktigt för de boende. Även sjukhemmet Syster Annas ägare i Tyringe, Rolf Andersson, är mycket positiv till djurens inverkan på gästerna.
Hässleholm har en konstskola, vilket många inte känner till.
För fjärde året i rad avslutas nu den ettåriga utbildningen med en elevutställning. Den anordnas i skolans hus intill Stallmästargården på gamla T4. Här visar de 30 eleverna på inhämtade färdigheter i olika tekniker.
Främst är det teckning, grafik, måleri och skulptur som står på programmet. Yrkesmässigt är konstnärskapet inte det lättaste att slå sig på, men utställningen visar att i alla fall några är på väg att hitta sin egen profil.
Bland lärarna märks Ulf Sjöström, Sten Sanborn och Torsten Svensson, den senare i teori. Några elever ska söka vidare till andra konstskolor efter ”sånt som man nosat lite på” i Hässleholm.
Norringe-regementet i Kristianstad firar sin sista Regementets dag på plats och efter drygt 30 år återser en dåtida infanterist sina kaserner under tio månaders vistelse 1960-1961.
Han minns förstås von Döbelns valspråk: Ära, skyldighet, vilja och erinrar sig även generalen Thams uttolkning: Vilja att göra sin skyldighet med ära!
Inte ens de militära ”höjdarna” den tiden var glömda: översten Curt Alsterlund, utbildningschefen Rickard Nilsson, bataljonschefen Carl-Fredrik Langéen och kompanichefen Ingemar Lundquist, den senare nu traditionsbevarare för det P6 som här avrustar. Beväringen minns slutligen överstelöjtnant Nilssons ord vid en genomgång: ”Norringar, ska det gå åt helvete, ska det gå med musik”!

I förra veckan lämnade Maria Lundin Enetjärn Sverige för en tre månaders lång vistelse i Rio de Janeiro i Brasilien. Det var i Rio hon föddes för 48 år sedan och det var där hon tillsammans med sin tvillingbror lämnades in på ett barnhem för att genom en slump hamna i Sverige.

Man kan alltid undra vad som skulle ha hänt om inte slumpen hade lagt sig i historien. Det har även Maria Lundin Enetjärn gjort. Att Maria och hennes tvillingbror Markus hamnade i Sverige var inte mindre än flera slumpar som samverkade.
Nu har Maria återvänt till Rio för att under tre månader bekanta sig med landet och för att lära sig portugisiska.
– Jag och min tvillingbror föddes den 7 april 1970 i Rio de Janeiro, berättar Maria osentimentalt. Tio dagar senare lämnades vi in till ett barnhem. Vi föddes för tidigt och enligt handlingarna vägde jag bara 900 gram. Det är ett under att jag överlevde.

Väl på barnhemmet började slumparna åter leva sitt liv. Inte bara där utan även i ett land mycket långt borta.
I Sverige fanns en man och en kvinna med en stark önskan att adoptera ett barn. Paret bodde i Sandviken.
De tog kontakt med en präst i Sandviken som hade kopplingar till Brasilien. På frågan om han kände till något sätt att adoptera ett barn från Brasilien svarade han att han kände en svensk kvinna som bodde i landet. Den här kvinnan hette Elsa Karlsson.
Nu började arbetet med att hitta ett barn och få till en adoption.
– Mina föräldrar hade fått besked om att det fanns ett tvillingpar på barnhemmet som behövde föräldrar, berättar Maria. Det handlade om två flickor. Allt var klart när de här flickornas mamma helt plötsligt ville ha tillbaka barnen.

Det som först blev en besvikelse för det svenska paret förbyttes snart i ny glädje.
– De fick besked om att det fanns ett annat tvillingpar på barnhemmet. Det var jag och min bror.
Maria berättar att hon inte haft någon större längtan efter att leta efter sina biologiska föräldrar. Kanske beror det till viss del på att det inte finns några uppgifter om pappan och endast ett namn på mamman.
– Hon hade dessutom ett namn som är jättevanligt i Brasilien, berättar Maria.
Maria och hennes bror Markus tillhörde de första barnen som adopterades från Brasilien till länder utanför Sydamerika. Detta gjorde att ett brasilianskt tv-team en dag kontaktade dem för att göra ett program om de här barnen.

Även 1995 när Maria tillsammans med sin mamma besökte Rio hade de kontakt med brasiliansk tv.
Då tillbringade de tre veckor i Brasilien och var mer som turister.
Men Maria har känt en längtan att besöka landet under en längre tid och att på plats försöka lära sig portugisiska.
– Jag bestämde mig förra sommaren, berättar hon.
Under året som gått har hon både mentalt och rent praktiskt försökt att förbereda sig inför resan.
– Jag behövde bland annat skaffa mig ett brasilianskt pass. Det innebar att jag som är gift Enetjärn fick ta tillbaka mitt flicknamn Lundin för att det skulle stämma med mitt första brasilianska pass som jag hade när jag kom till Sverige. Allt hade tagit mycket längre tid annars.
Maria berättar att eftersom hon även är brasiliansk medborgare måste hon rösta i landet för att slippa böter.
– Och jag som inte har en aning om brasiliansk politik, säger hon med ett skratt.

Till det positiva med medborgarskapet hör att hon slipper söka visum.
Maria har hunnit fundera mycket över hur hennes liv hade blivit om hon hade varit kvar i Brasilien.
– Jag funderar också över hur jag kommer att bemötas i Brasilien. Jag ser ju ut som dem men behärskar inte språket. Vem blir jag i förhållande till de här människorna.
För att kunna känna sig mera hemma ska hon studera portugisiska fyra timmar om dagen.
Tanken är att hon ska bli så bekant med både landet, staden och språket att hon ska kunna presentera Brasilien ordentligt för sin familj.
Det kan bli en känslosam och omtumlande resa och det är svårt att veta vad som väntar. Maria ska bo i en familj som inte behärskar engelska så det gäller att försöka hitta de portugisiska orden så fort som möjligt. Rio kan även vara en farlig stad att vistas i med hög rånrisk.

– Men man får försöka att vara street smart, konstaterar Maria. Ett tips är att se ut som om man verkligen vet vart man är på väg.
Planen är också att Maria genom världens största resebolag Globo ska göra en efterlysning av sin släkt i Brasilien.
– Det kan ju inte ha funnits så många som lämnade in ett tvillingpar på just det här barnhemmet i Rio de Janeiro 1970, funderar Maria.
Trots att det med all säkerhet är en omtumlande resa som ligger framför Maria känner hon sig lugn.
– Jag är stolt över mig själv att jag kommit så här långt, säger Maria. Nu ska jag gå i Elsa Karlssons fotspår.

Susanne Lottsfeldt som bor på en gård utanför Sösdala är relativt ny i odlingssvängen. Men trots det är hon på god väg att bli självförsörjande på frukt, bär och grönsaker.

Man kan verkligen inte säga att Susanne är en person som specialiserar sig på en sorts gröda. Tvärtom. Det känns mera som om hon har alla sorters grönsaker som man kan hitta i en frökatalog eller på en plantskola.
Fördelen att prova sig fram är att det ofta visar sig ganska snabbt vilka växter som känner sig hemma och som ger riklig skörd.
Den numera berömda försommarsolen försöker steka grönsakerna utan vare sig smör eller olja. Det behövs vatten, mycket vatten för att hålla liv i de gröna krabaterna denna sommar.
– Jag har hållit på med odling i cirka två till tre år, berättar Susanne.
Hon började i liten skala men siktet är nu inställt på att bli självförsörjande.
– Men jag vill även odla blommor bland grönsakerna, tillägger hon.
Det ska med andra ord inte bara vara godis för magen utan även för ögonen.

Susanne och hennes sambo flyttade till gården 2009 och de älskar avskildheten.
Från början fanns det köttdjur på gården men dessa såldes.
– Det funkade inte att vi jobbade heltid samtidigt som vi hade djur.
Men tanken på att på nytt ha djur är inte borta. Susanne har gått ner i arbetstid och jobbar nu deltid som frisör.
– Jag skulle vilja ha grisar, berättar Susanne. Det har jag haft tidigare.
Men än så länge är det växterna som får Susannes omsorg. Med 30 hektar mark finns det plats att odla.
Favoriten är spetskål.
– Den går bra att bara äta som den är och fungerar även om man har problem med magen, berättar Susanne.

Kålsorterna hos Susanne är många och hon täcker dem med ett tunt nät.
– Det är på grund av kålfjärilar och kålmask. Dessa är problem så länge plantorna är små.
Susanne har byggt ett eget växthus.
– Men det ska flyttas till en annan plats där det är lite mer skugga.
Här inne driver hon upp allt från tomater, gurka och sötpotatis till sparris, meloner och jordmandel.
Susanne har satt ner vanliga kärnor från meloner hon köpt. Samma sak gäller sötpotatisen som sticker upp en bit ovan jord. Den är också köpt i en vanlig butik.
Susanne täckodlar på flera ställen vilket både minskar ogräset, håller kvar fukt i marken och skapar en jämnare temperatur.
Hon har även varmbädd i drivhuset.
– Där kan jag driva fram till exempel tidig spetskål.

Susanne och hennes sambo har en gammal potatiskällare på gården som fungerar utmärkt som förvaring till många av grönsakerna.
Susanne gillar även att experimentera. I en hörna av trädgården odlar hon till exempel bovete.
– Jag ska se om jag kan göra bovetemjöl, men annars använder jag det som näring.
Susanne visar runt bland pallkragar, växthus, trädgårdsland, buskar och träd.
– Här är två persikoträd och här är ett trumpetträd och ett sharonträd. Här borta hade jag tänkt ha en svart vinbärshäck. Och här har jag ett helt kvarter med bönor. Det är vaxbönor, brytbönor och bondbönor.
Hon har även lökavdelningar med gul lök, röd lök, vitlök, purjolök och piplök.

Bland bärbuskarna finns förutom de vanliga röda och svarta vinbären också vita vinbär, blåbär och hösthallon.
Något annat som ligger Susanne varmt om hjärtat är insekterna som pollinerar växtligheten.
Som ett litet bevis på hennes omsorg syns ett upp och nedvänt lock till en grill. Det är fyllt med vatten och sten. Där kan faktiskt både insekter och fåglar ta sig en slurk vatten. Precis som växterna är vatten den rätta medicinen.

Den amerikanske operasångaren Neal Boyd, som vann Amercia’s Got Talent 2008, har avlidit till följd av hjärtsvikt i en ålder av 42 år.
Han slog igenom i USA:s motsvarighet till Talang och året därpå släppte han sitt första album My American Dream.
Han skadades allvarlig i en bilolycka förra året och kämpade med sviter efter olyckan.

Vilken härlig familjefest Norra Skåne bjöd på under nationaldagen! Det blev ponnyridning, ansiktsmålning, rutschbanor, hopptorn, grisar, glass och wienerbröd. Barnen fick också en chans att skicka hälsningar, som vi kommer att publicera här på våra familjesidor under sommaren. Ni hittar dom även på vår webbsida. Först ut är detta glada gäng, men håll utkik – många barn vill skicka hälsningar till nära och kära! Bilderna är tagna av Nicole Haglund.

Vilken härlig familjefest Norra Skåne bjöd på under nationaldagen! Bland alla roliga inslag, fanns det även en möjlighet för barnen att bli fotograferade och skicka en hälsning till någon som de tycker om. Vi kommer att publicera barnens hälsningar under hela sommaren och ni hittar dom även på vår webbsida. Här kommer dagens skörd! Fotograf var Nicole Haglund.

Violinisten och sångaren Hans ”Hasse” Malmberg, Svedala, har gått bort. 85 år gammal. Närmast anhöriga är hustrun Siv, sönerna Jörgen och Tord, barnbarn och barnbarnsbarn.

Hasse tillhörde under 50-talet eliten av svängiga fiolspelare i Sverige. Förutom sitt superba fiolspel var ha även en duktig sångare och underhållare.
Trots anbud om spelningar från bland andra Charlie Norman blev han AB Åbjörn Andersson (numera Sandvik) trogen fram till sin pension som kontorist, senare faktureringschef.
På fritiden for han som en tätting mellan Svedala och olika dansställen och -restaruranger i Malmö med omnejd, bland annat Savoy. Hasse spelade med pianister som Sven ”Skägget” Bergqrantz, Bernhard Söderström och Stig Frölander.
Under flera sommarsäsonger roade han – först i Karlbergs orkester, sedan med egen kvintett – publiken på Nyckelhålet, ett populärt dansställe i Höllviken.
Han underhöll senare på Moriskan i Malmö Folkets park med sina humoristiska spelkompisar Sten Söderquist, bas, och Sven-Olof Lönngren, vibrafon och piano.

I elva år förhöjde Hasse även stämningen i Staffan Åkerbergs orkester.
Från 1966 till 2003 spelade han i ett av södra Sveriges bästa underhållningsband, Olle Larssons kvartett, bestående av Olle Larsson. piano, Sixten Ljung, bas, och Åke Nilsson, trummor. De hade en repertoar som omspände allt från Czardas av Monti till senaste slagdängan, samt fin stämsång.
Under senare år spelade han med undertecknad på gitarr. Vi spelade bland annat Åke Jelving/Sten Carlbergs På tu man hand-arrangemang, plus egna bearbetningar av klassiska pärlor.
Hasse och Siv var nära vänner och i deras sällskap hade vi aldrig tråkigt,

Tyvärr fick Hasse på grund av sjukdom sluta spela fiol de sista åren, men när vi träffades sjöng han sina favoritlåtar till mitt gitarrkomp.
Hasse, din fiol har tystnat, men minnet av din sång och din humor lever kvar. Vi saknar dej.

Sara Hallén, Motala, har avlidit efter fyra års sjukdom. Hon blev 37 år gammal. Närmast anhöriga är dottern Saga, tidigare maken Olle Hallén samt föräldrarna Ingrid och Assar Björkvald.

Sara var minst av syskonen men älskad utav alla i familjen. Mamma Ingrid hade många barnpigor. Storasyster Helen fick som nykonfirmerad hålla Sara vid dopet. Hon blev döpt i faderns, sonens och den helige andes namn. Dopets nåd räcker hela livet.
I hemmet lästes Guds ord varje dag. Oftast Tidig sådd eller något kort ord av Luther på morgonen och Rosenius dagbetraktelse på kvällen.
På söndagar gick Sara i söndagsskola, där dagens text kortfattat genomgicks samt en minnesvers. Trosbekännelsen lästes var söndag och bönen Fader vår. På söndagseftermiddagar var Sara ofta med på predikan. Hon kom då ihåg att hon hört om samma ämne i söndagsskolan som i predikan.

Vid sex års ålder började hon i förskola, alltid ambitiös och flitig i skolan.
I gymnasiet gick Sara musiklinje. Efter studenten åkte hon till Stockholm och gick bibelskola. Hon försörjde sig samtidigt genom au pairtjänst i olika familjer. Sara stannade fem år i Stockholm.
Hon gifte sig med Olle Hallén 2005 och gick sedan på social omvårdnadslinje i Kristianstad och utbildade sig till socionom.
2010 föddes lilla Saga, som spred glädje i hemmet. Sara arbetade som biståndshandläggare i Växjö där hon och Olle köpte en villa utanför staden.
2013 blev det flytt till huset i Bråstorp i Motala. Sara fick tjänst som biståndshandläggare där men tyvärr tillstötte sjukdom i slutet av året, som visade sig vara lungcancer trots att Sara aldrig rökt.

Guds vägar är underliga, även stroke med halvsidesförlamning fick Sara genomlida. När vi besökte henne på sjukhuset i Linköping då hon var där för behandling med cellgift bad hon oss sjunga sången Kristus lever, underbara ord, som upplivar tungt och sorgset mod. Sången gav henne hopp i den svåra situationen.
Sara hade många vänner och många har bett för henne. Hon fick under sjukdomstiden mer tid att läsa Bibeln, skrev hon i ett mejl. Genom ordet blev hon befäst i tron på Jesus.

Saknaden är stor efter vår älskade dotter, men hoppet att hon nu fått flytta till Guds paradis för evigt genom nåden i Jesus Kristus tröstar i sorgen.

”Rör inte vår skola”, så lyder parollen för alla dem som vill rädda Bergmanska skolan i Vinslöv från nedläggning.
Både upprörda lärare och elever finns med i denna kör av röster. Det finns ett hot att skolan läggs ner höstterminen 1994 och att lokalerna sägs upp redan från första juli.
Över skolchefen Arne Brinks förslag är vreden och bitterheten stor bland elever och personal. Inom kort ska skolstyrelsen ta ställning till förslaget.
Skälet till nedläggning är att det är för dyrt driva nuvarande utbildningar. Och att ta dit ett hantverksprogram med textil inriktning blir inte aktuellt, heter det i artikeln.
Men i tidningen den 24 juni blåses hotet av, ingen nedläggning av Bergmanska, däremot av Vanneberga skola.
Trots ekonomisk kris, höga byggkostnader och allt fler exekutiva auktioner, hoppas Hässleholms kommun på att byggandet ska skjuta fart under den närmaste tioårsperioden.
För att gemensamt diskutera den framtida bostadsmarknaden hade fastighetskontoret bjudit in banker, fastighetsmäklare, bostadsförvaltare och hyresgästföreningar till ett välbesökt möte.
Därvid visade stadsarkitekten Leif Berg upp en översiktsplan för kommunens planerade nybyggnation. Trots åtskilliga nya hus kommer det att finnas många grönområden kvar.
En bit in på 2000-talet hoppas man ha fått till stånd 900 lägenheter i centrala staden, vidare 1800 lägenheter på Åhusfältet, 1000 lägenheter på Östra Hässleholmgården och 900 lägenheter på sydöstra Österås. Politiker och tjänstemän hoppas således på en stor expansion för orten.
Storbranden på Vakö myr vid Osby i juli förra året har nu fått sitt slutpris, 22 miljoner kronor.
Kostnaden drabbar både Osby och Älmhults kommuner, men större delen täcks av staten.
Totalt brann närmare 15 kvadratkilometer skog och myrmark under ett par heta veckor. Hur stora värden som gick till spillo har ännu inte kunnat värderas, men däremot räknar räddningsledningen med att fastigheter till ett värde av 100 miljoner räddades. ”Om man dessutom ska räkna den skogsmark som var hotad, får man lägga till ett par nollor”, säger räddningschefen Claes Jansson i Osby, som samtidigt betonar värdet av att ingen människa omkom.
Så läser vi att lilla Matteröd tagit plats i rekordböckerna, det vill säga den svenska upplagan av Guiness rekordbok som ges ut i 60 000 exemplar och kommer till hösten.
Det handlar, som väl många räknat ut, om makarna Kjell-Åke och Gunhild Servins unika samling av porslinskaffekannor som nu är uppe i 2 292 exemplar.
Makarna Servins intresse för detta samlarområde väcktes för 18 år sedan och utökas med nya föremål nästan varje helg vid deras besök på samlarmarknader och auktioner. ”Ännu är det inga problem att hitta ”nya” kannor till vår samling”, säger Kjell-Åke. ”Och roligt är det så vi kan inte tänka oss sluta”.
Övervägande antalet kannor är tillverkade i Europa, men det finns exemplar även från Asien.
På Postterminalen i Hässleholm råder en glädjens dag, rapporterar vår tidning den 12 juni.
Terminalen får vara kvar och därmed också jobben för 140 anställda. ”Ledningen för Posten har insett att man inte kunde behålla den servicenivå man har idag genom att flytta all sortering till Malmö”, konstaterar Thomas Moberg som är avdelningsordförande för Statsanställdas förbund i Hässleholm.
Från kommunens sida är glädjen också stor, betonar kommunalrådet Gunnar Bengtsson (C) som jobbat hårt för att få ha teminalen här kvar. Efter intensiva förhandlingar med Posten blir fem ”varslade” terminaler nu kvar – men vid de närmaste tre årens stora rationalisering ska hela 26 bort.
Den 12 juni präglas tidningen även i övrigt av ”Sommarglädje och bländvit festyra”, allt enligt rubriken.
Anledningen var förstås skolavslutning på olika håll och studentexamen på Linnéskolan, Jacobsskolan och Tekniskan i Hässleholm. Detr formade sig till ett enda stort kalas, när drygt 30 avgångsklasser lämnade sina gamla läroanstalter.
Ett litet missöde i festyran vid Linnéskolan inträffade, när en skrämd och gnäggande häst satte av i sken mot ett nypolerat, amerikanskt ”dollargrin”. Bilen fick några repor och blev en backspegel fattigare, men kusen klarade sig utan skador.

Skådespelaren Eric Rusch har varit i branschen en längre tid.
Allt hade sin början i Laholm där han växte upp och var med i The young generation show. I höst väntar nästa äventyr då han intar rollen som Bagheera i musikalen Djungelboken.

– Jag har hållit på med teater sedan jag var väldigt liten och det var min stora dröm att bli skådespelare men mina föräldrar trodde inte jag skulle kunna klara mig att jobba med det så de avrådde mig. Till slut trodde jag det stämde, säger Eric.
Han valde då att plugga media och jobbade ett tag som journalist, men längtan över att uttrycka sig på en scen blev allt starkare.
Han är i grunden utbildad till teaterpedagog och har varit verksam som skådespelare sedan 2003.
Barnteater har Eric Rusch spelat vid flertalet tillfällen. Däribland har han under elva år arbetat som skådespelare på Astrid Lindgrens värld i Vimmerby samt varit med och utvecklat Skistars kulturutbud i Sälenfjällen.
Senast har han varit regiassistent på Göteborgsoperan.

Nu fanns ett sug att själv stå på scen.
– Jag ville satsa mer på mitt eget skådespeleri, säger han och då valde Eric att gå på audition.
Så efter flertalet uppsättningar, både på teaterscenen, filmduken och i musikaler väntar i höst nästa äventyr då han intar rollen – som Bagheera i musikalen Djungelboken.
– Det är väldigt roligt och spännande. Och jag har aldrig spelat ett djur tidigare så det ska bli roligt, berättar han.
– Eftersom jag är van vid att regissera ska det bli riktigt skönt och roligt att göra det man blir tillsagd av regissören att göra, säger Eric och skrattar.

I ensemblen återfinns en hel del kända namn inom film och musikalbranschen, däribland Tilde Fröling, Gunilla Backman och Jakob Stadell.
Bakom musikalen ligger ett nyskrivet material av både musik och manus, med en ack så stor igenkänningsfaktor, även om Bagheera inte är den traditionella pantern man är van vid.
– Den här rollen kommer bli fysiskt krävande. För att kunna gestalta en karaktär som Bagheera kräver sitt kroppsspråk, säger Eric och fortsätter:
– Den här Bagheeran är inte den folk är vana vid att se. Han kommer vara rätt ängslig och nervös. En hypokondriker som oroar sig för allt möjligt, en riktig antihjälte. Djungeln verkar inte vara en bra plats för hans del, säger han med glimten i ögat.
– Men det kommer bli en hel del fart, fläkt och humor kan jag lova, säger Eric vidare.
Musikalen Djungelboken kommer att ha premiär på Stockholm Waterfront till hösten för att till våren därpå åka ut på Sverigeturné. Den 27 januari besöker man Halmstad arena.

Det brittiska skådespelaren Leslie Grantham har avlidit i en ålder av 71 år.
Han var mest känd för rollen som Dirty Den Watts i den populära tv-serien EastEnders. Han medverkade även i exempelvis Cluedo och The Paradise club. Sista åren bodde han i Bulgarien, där han spelade i serien The English Neighbour.
1967 dömdes han för mord och det var under åren i fängelse som han inledde sin skådespelarbana.

The Blues Brothers-gitarristen Matt Murphy har avlidit i en ålder av 88 år.
På 50-talet spelade han blues i Chicago och hamnade sedan i New York, där han så småningom började spela med John Belushi och Dan Ackroyd och blev sedan en medlem i The Blues Brothers all-star band.
Under sin långa karriär som musiker spelade han med exempelvis Muddy Waters, Ike Turner, Willie Dixon, Memphis Slim och Howlin’ Wolf. Han gjorde även rollen som Aretha Franklins man i filmen The Blues Brothers samt i uppföljaren 1998.