Skådespelaren John Mahoney har avlidit i en ålder av 77 år.
Han var född i Blackpool, Lancashire men flyttade senare till USA, där hans syster bodde.
1992 medverkade han i ett avsnitt av komedin Skål och året därpå hade Frasier premiär, och John Mahoney spelade då dr Frasier Cranes far, Martin Crane.
Skådespelarkarriären blev lång och bland de många filmer och serier han medverkat i kan nämnas Mångalen (1987), Snacka går ju … (1989), Primal Fear (1996), röstroll i Atlantis – En försvunnen värld (2001) och Atlantis – Milos återkomst (2003), Cityakuten (2006), Min brors flickvän (2007) och Flipped (2010).
Två gånger Emmynominerades han och 1986 vann han Tony Award för The House of Blue Leaves.

Keramikern och skulptören Rolf Palm, Höganäs, har avlidit i en ålder av 87 år, skriver Sydsvenskan.
Han startade egen verkstad i Höganäs 1950 och ställde bland annat ut på Höganäs museum 1958 och på Olai konstsalong i Norrköping 1960.
Han arbetade främst med stengods med en oxblodsglasyr och tillverkade miniatyrkärl, vaser, humoristiska småfigurer i sten samt krokiteckningar. På 60-talet flyttade han till Mölle för att bygga och bränna sin keramik i en koleldad ugn.
Rolf Palms har haft utställningar på NK i Stockholm och på Kulturen i Lund och hans verk finns även bland kung Gustav VI Adolfs och Nationalmuseums samlingar.

För några veckor sedan var jag i Afrika. Det var en fantastisk resa; jag var omgiven av vackert konsthantverk och märkliga möbler och fick till och med smaka Zanzibar-kaka. Men det hela tog bara några timmar tur och retur. Jag behövde nämligen inte åka så långt – till Hjärnarp.

Ett besök i Afrikahuset på Hallandsåsens sydsida är en minst sagt annorlunda och spännande upplevelse. I den gamla renoverade gården bor Linda Rasmussen, 61, och Sven Zetterlund, 69, som slår upp dörrarna till sitt eget hem och bjuder in folk att uppleva och inspireras av heminredning och hantverk från flera afrikanska länder. Alla rum bär mycket tydlig prägel av den afrikanska kontinenten och växtligheten utanför harmonierar fint med insidan.

Makarna äger inte bara någon sorts allmän fascination för Afrika; de har båda bott och verkat där under längre perioder innan de blev ett par och de är för alltid förbundna med världsdelen genom två fruktansvärda olyckor. I den ena förlorade Linda Rasmussen sin dåvarande make Poul och i den andra, som inträffade kort därefter, dödades Sven Zetterlunds hustru Ingegerd.
Det är en mycket gripande berättelse som rullas upp i den bok paret skrivit om sina respektive liv före och efter dessa ödesdigra händelser.

Linda är danska och var under 29 lyckliga år gift med Poul Rasmussen, som bland annat jobbade i såväl olje- som cementbranschen. De fick tre söner tillsammans och bodde på flera olika ställen världen över – Grönland, Spanien, Norge och Australien – innan de flyttade till Tanzania 1995. Den sista maj 2002, strax före sin 50-årsdag, blev Poul ihjälkörd av en berusad långtradarchaufför.

Svenske Sven var i 32 år gift med Ingegerd och fick med henne en dotter och två söner. Familjen reste mycket, både när barnen var små och senare. Makarna Zetterlund förälskade sig i Afrika och gjorde ”Simba”, en bilderbok för de barn – och vuxna – som inte får uppleva denna exotiska plats.
Den utsågs av Världsnaturfonden till Årets Pandabok för barn och ungdom. Det gjorde även parets nästa bok, om svenska djur.
Den 22 juli i Masai Mara, Kenya, under arbetet med ytterligare en bok, överraskades de av en rasande elefant som gick till anfall. Ingegerd skadades så svårt att hon avled.
Linda Rasmussen i Danmark och Sven Zetterlund i Sverige sörjde intensivt sina förlorade livskamrater och kunde inte föreställa sig hur livet skulle se ut utan dem. Båda två var tacksamma för sina respektive barn och barnbarn, som gjorde att livet inte var enbart mörker.

– Jag förstod att jag inte skulle kunna leva ensam resten av livet, men var skulle jag hitta någon som delade mitt sjukliga intresse för Afrika och vilda djur? säger Sven. I november 2002 bjöd en nyvunnen bekantskap in honom till en middag med flera afrikanska besökare och till middagen var också hennes väninna Linda inbjuden.
Tvärs över matbordet hittade de båda änklingarna varandra och knöt omedelbara band:

– Det låter inte klokt, men jag visste med en gång att detta var mannen jag skulle leva resten av mitt liv med, säger Linda.
Bara en månad senare gjorde de sin första resa till Afrika tillsammans och konstaterade att det som skedde inte skulle vara möjligt om de inte båda två var drabbade av sorg, på i princip samma sätt. Sedan dess har de varit tillsammans dygnet runt.

– Vi delar allt, säger Linda.
Makarna bosatte sig i Varberg och startade sitt första Afrikahus där, men det växte ur kostymen och de var tvungna att leta efter ett nytt ställe. Sedan sex år tillbaka bor de naturskönt i en renoverad gammal gård i Hjärnarp på Hallandsås sydsluttning med bättre plats för alla gäster.
Utöver att ta emot gäster, visa filmer, servera lunch, hålla föredrag och skriva böcker tar de med jämna mellanrum med sig en liten grupp turister till Masai Mara, på safari.
Sven startade strax efter Ingrids bortgång minnesfonden Mama Zebra Memorial Fund i hennes namn. Fonden hedrar numera också minnet av Poul Rasmussen och nyligen meddelades att man hittills samlat in över fem miljoner kronor. Genom fonden har tre skolor för massajbarn byggts samt ett sjukhus. Dessutom går nu även pengar till att rädda utrotningshotade geparder.

För Linda och Sven är Afrika ett andra hem och nästan allt de gör har med Afrika att göra. De tilltalas särskilt av den varma tonen folk emellan och den oändliga gästfrihet de fått uppleva.
I sin bok I Afrikas grepp skriver de ”Tanken att två tragiska olyckor (…) lett fram till allt detta känns märklig, men också som en stor tröst för oss båda.”

Trummisen och skådespelaren Mickey Jones har avlidit efter en lång tids sjukdom i en ålder av 76 år.
Han var född i Houston Texas och började tidigt spela trummor. Han gick med i Trini Lopez och spelade till sångare som Johnny Rivers, Bob Dylan, Kenny Rogers and The First Edition. 17 guldplattor samlade han på sig under sin långa musikkarriär.
1976 bestämde han sig för att satsa på skådespelaryrket. Han spelade ofta skäggig motorcykelkille och hade roller i bland annat Home Improvement, Married … with children, Flo, V, Lizzie McGuire och Entourage.
På filmduken såg vi honom i Tin Cup, National Lampoons Vacation, Sling Blade och Bob Dylan–World Tour 1966: The Home Movies.
2009 gav Mickey Jones ut biografin That Would Be me.

Artisten Javiera Muñoz har avlidit efter en lång tids sjukdom. Hon blev 40 år gammal.
Hon hade en utbildning i modern dans och arbetade som musikalartist i Sverige.
Hon gjorde sig ett namn som schlagerartist i början på 2000-talet när hon tävlade i Melodifestivalen med låten Varje timma, var minut. Hon slutade då på en fjärde plats men återkom i tävlingen två år senare med sången No hay nada más.
Javiera Muñoz släppte två skivor; Javiera och True love. Musiken på hennes skivor är en blandning av latinopop och ballader.
Hon koreograferade och medverkade i krogshower, tv-program och musikaler och anlitades i många europeiska länder men även av TVN Chile.
2003 tilldelades hon Tobis-stipendiet för att ha främjat latinomusiken i Sverige.

Fru Astrid Persson, Hässleholm, har avlidit i en ålder av 89 år.
Hon var född i Gulastorp. Föräldrarna bosatte sig på Stattena. Efter avslutad skolgång fick Astrid arbete i Joel Anderssons affär på Första Avenyen. Affären hade en avdelning med specerier och en med manufaktur, där hon arbetade.
Därefter blev hon barnpiga i prästen Adrians familj, de bodde i ett hus i Stadsparken. När Adrian fick en ny tjänst i Båstad, följde Astrid med familjen dit.
Hennes nästa tjänst som barnpiga var hos prästen Ingvar Andersson, som bodde i prästgården i Stoby. Där hjälpte hon till med olika göromål, både inne och ute.
Nästa arbetsplats blev på Hemgården i Tyringe och därefter på Högalidshemmet i Hässleholm. Där arbetade Astrid i många år. Hon trivdes alltid i sina arbeten.
År 1967 gifte hon sig med Stig Persson.
Astrid var kyrkligt intresserad och höll gärna kontakten med släkt och vänner och hon månade om sina närmaste.

Oktoberlördag 2014 på Nya Wallbjörka i Kristianstad. IFK Osby skall spela avgörande kvalmatch mot Nosaby och när lagen gör entré kommer också Osbytränaren Uffe Larsson iklädd sitt vanliga träningsställ – och blå gummistövlar! ”Jag har varit här förr så jag vet hur blött det är”, skrattar Larsson med glimten i ögat och visar exakt i den stunden vilken mästare han är att trots framgångar kunna stå med bägge fötterna på marken.
Idag är Uffe Larsson borta, bara 60 år gammal, efterlämnande hustrun Carina och barnen Anna och Ola. Men också andra släktingar som brodern Stefan ”Mr Myresjö” Larsson och saknad av massvis av fotbollskollegor av alla de slag. Men också av oss i media vilka fick förmånen att arbeta med honom.
Länge var Uffe Larsson för oss mest ett framgångsrikt namn både som spelare (”den bäste Malmöspelare som aldrig spelade i MFF”, skrev kollegan Ole Törner) och tränare (bland annat SM-guld med Malmö FF:s damlag).
Men detta förändrades en decemberkväll 2009 när IFK Osby, då bara fjärde bästa fotbollsklubb i Osby kommun, aviserade att man lockat Trelleborg FF:s förre tränare Larsson att ta över division sex-laget. Tränartjänsten kombinerades med idrottslärartjänst på Ekebacksskolan och senare också jobb på fotbollsakademin Calcio när denna etablerade sig i Osby.
Larssons personlighet gjorde honom omtyckt i de flesta läger vilket inte alltid är fallet med människor som jobbar efter devisen att ingenting är omöjligt. Men Larssons sätt att ta människor och hitta det positiva med elever, spelare och kollegor gjorde honom unik.
Fotbollsmässigt blev också Osbytiden rena framgångssagan. På fyra år marscherade klubben, under Larssons proffsiga ledning och tillsammans med parhästen Joakim Hansson, genom sexan, femman, fyran och upp som topplag i trean. Och detta med till stora delar samma manskap som en gång funnits med i sexan. Hans förmåga att lyfta spelare var enastående och endast ren otur, några skador och avstängningar, gjorde att drömmen om tvåan aldrig blev verklighet.
Uffe Larsson var kvar i IFK Osby till 2015 men jobbade fortfarande kvar på skolan och Calcio när sjukdomen slog till.
Efter kvalmatchen på Nya Wallbjörka liftade Uffe med Norra Skåne-bilen till Hässleholm för att hinna med Malmötåget. En besviken Larsson kom ut från omklädningsrummet och öppnade bildörren där kollegan Jan Rydén och jag satt nästan lika besvikna. Det första han sa var: ”Hur har ni det på tidningen då?”.
Inte konstigt att man saknar Uffe Larsson – en människa som hade förmågan att se hela sina medmänniskor!

– Jag får höra av människor som läst boken och säger ”Det handlar om mig!” – tyvärr, får man ju säga.
Tyvärr, för romanen som Käthe Ivarsson har skrivit handlar om människor som far illa.

Boken, som kom ut i höstas, har hon gett titeln I varje liten del vill jag inte likna dig, Den handlar om hur tre generationer kvinnors liv styrs av en misshandlande man.
– Berättelsen är inte plockad från någons liv. Det är en fiktiv berättelse, för att berätta om liv som faktiskt finns.
– Men alla känslor och trauman kommer ju ändå ur mitt liv eller ur saker jag fått höra, om hur det känns att vara misshandlad av sin man, eller att vara mamma till en dotter som blir misshandlad.
Käthe Ivarsson har i många år arbetat med barn och ungdomar, ofta socialt utsatta, och har lyssnat till många berättelser om upplevelser som ingen borde behöva gå igenom.
– Men det är ingen som kan känna igen just sin egen historia i boken, försäkrar hon.
Men situationerna kan de känna igen.
– Det finns de som skriver till mig och säger ”detta handlar om mig!”.

När Käthe nyligen var på Ystad bibliotek för att berätta om sin bok kom det en bra bit över 160 personer, säger hon och berättar att hon skulle varit själaglad om det kommit 25.
– Det var nästan en skräckupplevelse.
Hon tog till ett faktiskt ganska beprövat knep: hon tog på sig sina datorglasögon, så såg hon bara de som satt närmast tydligt.
Och efteråt var det så många som ville prata med henne att hon inte kunde ta sig från scenen till bokbordet, där hon skulle sitta och signera sålda böcker.
Det här var alltså en ovan situation för henne. I varje liten del vill jag inte likna dig är den första bok hon fått i tryck.
– Jag har alltid skrivit, åtminstone sedan mellanstadiet. Jag har sparat allt. Jag har låder med texter överallt.
– Jag har alltid skrivit sagor till barnen.

Nu sedan barnen har flyttat ut har hon dessutom kunnat unna sig lyxen av ett eget skrivrum.
Hennes bok utspelar sig på den fiktiva orten Sjöstad, som hon beskriver som en blandning av Sjöbo och Ystad.
Det var i Sjöbo hon växte upp. Drömmen då var att bli polis.
– Jag tror att det har med mina erfarenheter att göra. Jag ville möta människor som hade det svårt och vara en resurs där.
Men en hjärnhinneinflammation i unga år gjorde att hörseln är så pass nedsatt att hon inte var aktuell för det yrket.
Så efter gymnasiet stack hon till Kalifornien, var au pair i Beverly Hills i mitten på 1980-talet.
– Mamman var svenska. Det var inte kända människor jag arbetade hos, men jag träffade många kändisar.
Hon ville fortfarande jobba med människor, funderade på att läsa sociologi, psykologi och besläktade ämnen. Men det fick vänta.

– Jag träffade Bo och fick barn nästan med detsamma – vi flyttade ihop när jag var i femte månaden. Så skaffade vi tre barn på tre år.
30 år gammal började hon på Komvux och fortsatte sedan på universitetet, psykologi, pedagogik.
Och så gick hon en författarkurs. Det blev tre år på universitetet.
– Jag visste att jag inte kunde studera längre; jag hade ju familj. Men det var svårt; jag älskade att plugga – man får ju läsa jättemycket och skriva jättemycket.
– Nu arbetar jag med unga arbetslösa, i ett samarbete mellan kommunen och arbetsförmedlingen.

Hon inte bara skriver mycket, hon läser också:
– Jag har alltid flera böcker på gång. Det ligger högar med böcker överallt. Jag håller koll på lite olika sajter och försöker hitta sådant som inte ligger på topplistorna – men jag läser gärna dem också.
Aktuella just nu är Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout och Den underjordiska järnvägen av Colson Whitehead.
Käthe har mött mycket misär i sitt arbete, men förefaller vara en i grunden gladlynt person.
– Det är klart att man påverkas av sina möten. Jag kan ibland känna någon form av förtvivlan, för att jag tycker att vi kan bättre än så här, vi vuxna.
Hon känner dock inte att verkligheten hon möter nöter på henne:

– Men jag möter andra som upplever att det tar dem hårt.
Kanske är skrivandet en hjälp. Hon skriver på sin hemsida att hon började skriva på det som skulle bli den nu aktuella boken redan för nästan 20 år sedan, på skrivarutbildningen på universitet,
2015 tog hon fram texten igen – hon sparar som sagt allt – kopplade den till erfarenheter hon haft under de gångna åren och kom fram till att där fanns en roman som ville bli skriven.
– Nu skriver jag på två berättelser till. En i romanform och en kortare berättelse.

Det är väldigt populärt att odla hemma. Det kan vara chili, tomater och aubergine från frö som planteras på balkongen eller kryddor i kruka, som oregano, citronmeliss och salvia.
Det finns till och med ätbara blommor du kan prova på, som ringblomma och hornviol.
Vi efterlyser alla hemmaodlare att höra av sig! Har du planterat kiwi, coola chiliplantor, minimeloner, melongurka eller lila tomater?
Skriv och berätta så gör vi kanske ett besök hemma hos dig.
Det går även bra att skicka in dina egna bilder. Skriv vad det är du odlar samt ditt eget namn. Skicka till: personligt@nsk.se

Socialdemokraterna i Hässleholm för fram ett lokalt åtgärdsprogram för att få hjulen att åter börja rulla.
Det kommunala skattestoppet måste hävas och den privata konsumtionen stimuleras. Partiföreträdare vill tidigarelägga alla de byggprojekt som redan är beslutade och ytterligare puffa för Hässleholm som utbildningsort.
”Satsa offensivt”, säger Tommy Nilsson, ledamot i kommunfullmäktige. Man presenterar en lista på till exempel byggprojekt inom äldreomsorgen och upprustning av bostadsområden från 30-40-talen samt utbyggnad av Kringelvägen norrut.
Sossarna vill för övrigt bygga om badhuset till ett kombinerat friluftsbad och badhus samt att en musik- och teaterlokal omedelbart projekteras på Kyrkskolan. ”Det är lönande att satsa på kulturen och det bör satsas offensivt”, hävdar Nilsson (S). ”Tanken på ”Kyrk” som ett kulturcentrum anser vi nu mogen för ett realiserande”.

I Ignaberga stationssamhälle växer kampviljan mot flygplatsplanerna.
Vid ett kampmöte samlades 54 bybor för att samordna protesterna mot att flytta flygplatsen från Vankiva till Ignaberga. De har även skaffat ett juridiskt ombud, juristen Mikael Krausz, som inte skräder orden, när han talar om kommunens behandling av invånarnas farhågor. Här har vi redan två bullerkällor, kalkbruket och järnvägen. Bruket kör kontinuerlig drift utom på helgerna. Då njuter vi! Här går 31 järnvägsturer om dygnet, varav sex tunga godståg, och allt tyder på att dessa tågset blir längre i framtiden. Så den lantliga idyllen kommer att störas ytterligare av flygningar, särskilt sommarhelger.
Flygplatser klassas dessutom som miljöfarlig verksamhet. Förslaget från byborna är att flygklubben flyttar sina aktiviteter till Everöd.

Men från flygklubben kontrar man och hävdar att Ignabergabornas oro är helt obefogad. – Det är ett samhällsintresse att få igång omläggningen av väg 21, men det är också ett samhällsintresse att föreningar, typ flygklubben, ger ungdomen vettig sysselsättning. Det är rena hånet att be dessa människor börja samla frimärken i stället, som aktionsgruppen i Ignaberga sagt!
Länsflygchef Karl-Erik Gutenwik representerar inte bara Hässleholms flygklubb utan också Frivilliga flygkåren och har därför åsikter om ett flygfälts placering.
Gutenwik betonar också den sociala nytta som en flygklubb gör med sin ungdomsverksamhet I föreningar läggs ner massor av tid helt ideellt.

I Tjörnarp gläder sig kulturvänner åt att den gamla ringugnen från Gunnarps tegelbruk äntligen börjar renoveras.
Den uppfördes 1898 och var i bruk till den förödande branden 1958. Tegelbruket var intimt förknippat med Tjörnarps historia. Det var ortens största arbetsplats som stundtals sysselsatte upp till 40 personer.
Hembygdscirkeln inom Tjörnarps sockengille har tecknat ett nyttjanderättsavtal med kommunen om att få restaurera den 45 meter långa ringugnen och detta möjliggörs nu med pengar från ALU, arbetslivsutvecklingen. Lokala företagare skänker material, trävirke och plåt exempelvis.
I ledningen för arbetena står Lena Frykman från Sockengillet och Ingvar Andersson, kommunfullmäktiges ordförande, som även en gång jobbat vid tegelbruket.

På Hässleholms skolor har det senaste tiden härjat en epidemiliknande influensa. Symptomen är huvudvärk, illamående, feber och ont i kroppen. Influensan är mycket smittsam, eftersom många elever insjuknat samtidigt, och även lärare har varit drabbade.
På Västerskolan är situationen extrem, i vissa klasser saknas hälften av ungdomarna. I högstadiet var en dag 138 av 310 elever frånvarande. Alla skolor i staden är mer eller mindre drabbade och influensan sträcker sig även till Stoby men ännu inte till Ballingslöv.

Om amatörarkeologen Ingvar Jönsson har vi tidigare berättat. Då handlade det om fynd av en boplats från Hamburgkulturen vid Mölleröd.
Nu värnar han om Mjölkalångaområdet, som han kallar rena skattkammaren för en arkeolog. Här har han gjort mängder av fynd från Brommekulturen för 11 000 -12 000 år sedan. Han är således rejält oroad över militärens planer på utökning av övningsmark.
Från Skyrupsvägen i Mjölkalånga och rakt ut mot sjön finns ett 30-tal boplatser, enligt Jönsson. ”Det vore en katastrof om militären börjar köra sönder marken med sina stridsvagnar”, säger han.
Samtidigt rapporteras att Tyringemoderaterna säger bestämt nej till försvarets propåer, medan Centern i Hässleholm är något mer resonabla.

Den isländska kompositören och musikproducenten Jóhann Jóhannsson har avlidit i en ålder av 48 år.
Han var född i Reykjavik och började som rockgitarrist.
Han har blivit Oscarsnominerad i kategorin Bästa filmmusik för filmerna The theory of everything och Sicario.
År 2015 fick han ta emot en Golden globe för musiken till The theory of everything.
Han jobbade bland annat med regissören Darren Aronofsky och filmen Mother! Han spelade även in flera album, som Fordlandia och Orphee.
Jóhann Jóhannsson efterlämnar en dotter i Köpenhamn samt familj på Island.

Den före detta tryckeriägaren Göran Trydell, Laholm, har avlidit i en ålder av 79 år.
Göran Trydell föddes i Laholm. Direkt efter skolgången började han arbeta på familjeföretaget Trydells, men förkovrade sig inom den grafiska branschen på olika företag., innan vidare studier på Grafiska institutet tog honom till Stockholm.
1964 återvände han till hemtrakten, som nygift, och återkom till Trydells tryckeri.
För många är han mest känd för att ha drivit Trydells tryckeri, som han tog över 1975 som verkställande direktör, efter sin pappa Enar, och ägde tryckeriet tillsammans med sin yngre bror Håkan.
Ett företag som fortsatt, är familjeägt och drivs av barnen Niclas Trydell och Charlotta Mansfeldt tillsammans med deras kusin Erik Trydell, som tog över företaget 1999, med Göran Trydell som styrelseordförande.
Något som Göran brann för utanför yrket var föreningen Gamla Laholm, som han var initiativtagare till.
Det var i samband med hans 50-årskalas, 1988, tillsammans med barndomsvännen Jan Olsheden, som idén till föreningen föddes. Istället för att gästerna skulle ge presenter uppmanade man dem att sätta in pengar till en stipendiefond som skulle gå till någon som ”verksamt bidragit till att i tryck sprida kunskap om Södra Halland”.
Redan samma år gavs den första årsboken ut.
– Göran var väldigt intresserad av vad som skrevs och vad det var för tema på årsböckerna. När allt var klart tittade han mer än gärna i boken och blandade sig i arbetet på ett väldigt fint sätt, säger Roy Karlsson, ordförande i föreningen Gamla Laholm.
Göran Trydell satt som sekreterare i många år i styrelsen, men valde att dra sig tillbaka förra våren.
Han avled den 1 februari efter en tids sjukdom, 79 år gammal.
Göran Trydell lämnar närmast efter sig makan Agneta, barnen Niclas och Charlotta med familjer.

n Som tidigare meddelats har Lorenz Pucher, Knäred, avlidit i en ålder av 60 år efter en tids sjukdom. Han lämnar närmast efter sig dottern Isabelle och sonen Per-Lorenz.
H
Lorenz Pucher var chef för och initiativtagare till Europaforum Hässleholm.
Det började i liten skala för 16 år sedan med ett halvdagsseminarium. Sedan dess har forumet utvecklats för varje år och är nu Sveriges ledande mötesplats för Europafrågor. Förra året lockade evenemanget mer än 850 deltagare till fyra heldagar.
Lorenz ambition var att främja en öppen debatt och minska avståndet mellan medborgare och beslutsfattare. Han ville skapa en plattform där allmänhet, politiker, sakkunniga och opinionsbildare kunde mötas för att diskutera aktuella frågor utifrån ett europeiskt perspektiv. Och så blev det.
Med entusiasm, humor och envishet utvecklade Lorenz Europaforum Hässleholm i riktning mot högt ställda mål.
Tack vare sitt stora nätverk – både i Sverige och internationellt – fick han också Hässleholms kommun att sticka ut på Europakartan genom medverkande EU-kommissionärer, Europaparlamentariker, ministrar, partiledare, ambassadörer och forskare.
Lorenz utmanade vår uppfattning om vad som är möjligt att genomföra, vidgade våra vyer och inspirerade oss med sitt mod och sitt stora engagemang för Europa.
Vi är mycket tacksamma för Lorenz banbrytande arbete med att skapa en arena för EU-frågor i Hässleholm.
Vi för hans idéer och gärning vidare genom att fortsätta utveckla Europaforum Hässleholm till en livfull och viktig mötesplats för samtal om EU och Europa.

En sorgeperiod har utlysts i Danmark efter att prins Henrik stilla insomnade på tisdagskvällen klockan 23.18, med drottning Margrethe, kronprins Frederik och prins Joachim vid sin sida. Han blev 83 år gammal.

I januari insjuknade prins Henrik under ett besök i Egypten och den 28 januari flögs han hem till Danmark för vård på Rigshospitalet. Det danska kungahuset uppgav då att han drabbats av en tumör i vänster lunga samt lunginflammation.
Tillståndet förvärrades och kronprins Frederik fick hastigt lämna OS i Sydkorea innan det ens börjat, för att återvända till sin far på sjukhuset, där hela den danska kungafamiljen i helgen varit samlade; drottning Margrethe, kronprinsparet, prins Joachim, prinsessan Marie och alla barnbarn.
På lördagen anslöt även prins Henriks yngre syster, Catherine de Monpezat, som är nunna i Toulouse, och under söndagen även hans bröder Étienne och Jean-Baptiste.

Prins Henrik föddes med namnet Henri Marie Jean André de Laborde de Monpezat den 11 juni 1934 i franska Talence. Han var son till André de Laborde de Monpezat och Renée Doursenot.
Han tillbringade sina första fem år i Vietnam varefter familjen återvände till godset i Frankrike och prins Henrik fick hemundervisning genom grundskolan.
När det blev dags för gymnasiet flyttade han till Hanoi och tog sin examen där. Därefter studerade han statsvetenskap vid Sorbonne samt språk vid École Nationale des Langues Orientales. Intresset för språk följde honom genom livet. Han talade danska, franska, engelska, tyska, kinesiska och vietnamesiska.
Han arbetade vid den franska ambassaden i England då han träffade den dåvarande kronprinsessan Margrethe 1965.
Den 10 juni 1967 ingicks äktenskap med kronprinsessan Margrethe i Holmens kirke i Köpenhamn och han fick då det mer danska namnet, prins Henrik. Tillsammans har de sönerna kronprins Frederik och prins Joachim.

I drottning Margrethes nyårstal 2015 meddelades att prins Henrik skulle gå i pension och 2017 kom besked om att han led av demenssjukdom. I somras firade paret sitt guldbröllop privat.
Prins Henrik ville tillbringa sin sista tid på Fredensborgs slott, dit han flyttades under tisdagen och senare avled med drottning Margrethe och deras sönder vid sin sida.
Det danska hovet har utlyst en sorgeperiod fram till den 20 februari, vilket innebär att medlemmarna i kungahuset inte deltar i officiella sammanhang och att de bär mörka kläder med sorgebindel på vänstra överarmen.
I porten till det gula palatsen på Amaliengade i Köpenhamn finns det möjlighet för folk att lämna sina kondoleanser.

Via ett pressmeddelande framförde det svenska kungahuset under onsdagsmorgonen sina kondoleanser: ”Drottningen och jag har i dag med stor sorg tagit emot beskedet att prins Henrik har gått ur tiden. Jag vill uttrycka vårt djupaste deltagande med drottning Margrethe, kronprins Frederik och prins Joachim med familjer. Det finns en nära relation mellan de nordiska kungahusen, inte minst genom de nära släktband som förbinder oss. Vi minns prins Henrik med stor värme”, skriver Sveriges kung Carl XVI Gustaf, som är kusin med drottning Margrethe.

https://delivery.youplay.se/load.js?id=92877

Ruba Soud har målat en teckning på sig själv och bästa kompisen Renad.

Matthew Svarfvar har målat denna teckning. Han går i klass 2 på Vittsjö skola.

Brita Hansson, 98, hade besök av barn, barnbarn, barnbarnsbarn och barnbarnbarnsbarn under trettonhelgen.
Britas dotter Merit Svensson, Osby, hälsade på hemma hos Brita på Skogsbrynet i Sibbhult. Merits son Anders Svensson, Osby, var också med tillsammans med sin son Filip Svensson, Önneköp, och Filips dotter Jill Svensson Leise.
Det var med andra ord fem generationer som samlades.

Som tidigare meddelats har Lorenz Pucher avlidit i en ålder av 60 år.
Efter tolv månaders kamp med ett sviktande hjärta gick vår vän och kollega Lorenz Pucher bort den 25 januari.
Han var född och uppvuxen i Kärnten, men träffade sin Gunilla i Wien där hon arbetade på ambassaden. Efter sonen Per Lorenz födelse flyttade Gunilla till Sverige och barndomshemmet i Knäred.
När Lorenz frigjort sig från sina förpliktelser på hemmaplan flyttade han efter till Knäred 1990. Han engagerade sig snart i det lokala samhällslivet och genom Gunillas och Lorenz vänskap med Maud Olofsson och hennes familj blev Centerpartiet snart en självklar tillhörighet.
Lorenz var en sann Europé. Kunde vara vidlyftig i de stora allomspännande frågorna samtidigt som han var djupt engagerad i det lokala.
Ett bra exempel är hans hänförda engagemang i festligheterna kring firandet av 400 års jubileet av ”Freden i Knäred”, som han också var initiativtagare till.
Andra initiativ som Lorenz har tagit och drivit är ”Tätortspeng” till försköning av kommuns tätorter, ”Som sagt i Laholm”, ”Campus Laholm” och givetvis ”Europaforum”. Listan kan göras mycket längre
Lorenz hade en rad politiska uppdrag i kommunen och var en sporre i de nämnder han varit delaktig i. Bland tjänstemännen var han uppskattad för sitt djupa intresse och som bollplank för utveckling.
Vi i det lokala Centerpartiet har mist en kollega som lämnar stort tomrum efter sig. Vi delar sorgen med en stor vänkrets, men mest ändå går våra tankar till barnen, Per Lorenz och Isabell.

Idag är det alla hjärtans dag, en dag för presenter, blommor, kort och många kramar. Norra Skåne besökte klass 2 på Vittsjö skola för att prata om kärlek.

Man kan minsann älska det mesta. Det är bara att fråga eleverna i klass 2 på Vittsjö skola så kommer förslagen flygande genom luften.
Klass 2 på Vittsjö skola är en stor klass med 35 elever sammanlagt. Här har man tvålärarsystem vilket innebär att man ofta delar på klassen för att ta hand om hälften av eleverna var.
I den här åldern är fortfarande mamma och pappa viktiga kärleksobjekt. Som förälder är det bara att slicka i sig den här kärleken innan tonårstiden tar vid.
Husdjur är andra medlemmar i familjen som är lätta att älska.
– Jag har en hund som heter Turbo som jag gillar, hörs en röst från en soffhörna.
– Och jag har en katt som heter Sofie, fast det är en pojke, hörs det från en annan hörna.

Efter en rad av rövarhistorier där djur är inblandade konstaterar några killar att man givetvis kan älska både Xbox och Playstation.
Detta avbryts av Cassandra som i stället älskar glittriga saker.
Nu sker en snabb demonstration över vem som har glittrigast kläder innan kärleken till Harry Potter kommer på tal.
– Man kan även älska artister, fortsätter Tyra och lägger till att hennes idoler är Dolly Style.
Emilia är inte sen att hålla med. Dolly Style är bäst. De kan man absolut älska.

I en soffa har Elliott Göthe, Erik Mattisson, Alice Hörlén Enge och Emilia Persson slagit sig ner. Kärlek är ett spännande ämne och att vara förälskad trots att man bara fyllt åtta år är inte dumt det heller.
– Det är mysigt, förklarar Alice.
– Det känns bra, fortsätter Elliot.
– Ja, och lite pirrigt, viskar Emilia.
– Ja, man blir glad av det, tillägger Erik som avslöjar att han har en flickvän som heter Bella.
– Men hon är i fjällen nu, berättar han. Jag har varit ihop med henne i ett och ett halvt år.

Vad är det att vara kär?
– Man gillar varandra, förklarar, Erik. Och så leker man med varandra.
– Jag var tillsammans med en kille jättelänge, berättar Emilia, men vi var inte så mycket med varandra.
Pussas man?
– O ja, svarar alla.
Diskussionen om pussar tar fart och alla berättar att pussats det har de minsann gjort allihop.
Erik fortsätter att berätta att han älskar sin lillebror.
– Och jag älskar halloween. fortsätter Emilia. Och kebabtallrik och kinamat.
– Jag tycker om thaimat, berättar Erik. Speciellt nudlar. Det kan man äta till frukost, lunch, middag och nattmål.

Att ge bort något på alla hjärtans dag verkar rätt självklart för de fyra tvåorna som krupit upp i soffan. Både Emilia och Alice ska skicka kort till sina kompisar.
– Och sedan ska jag ge geléhjärtan, choklad och muffins till min låtsasmamma, berättar Emilia.
Dagen till ära har barnen ritat teckningar som de delar med sig av. Här finns hjärtan, pussar, presenter, blommor, regnbågar och många glada ansikten. Precis som det ska vara på en alla hjärtans dag.

Här är några teckningar på Alla hjärtans dag. De är målade av eleverna i klass 2 på Vittsjö skola.
Fler teckningar utlovas längre fram på våra personligtsidor.