Stig Johansson, Lomma, har avlidit, 79 år gammal. Närmast anhöriga är hustrun Kerstin och dottern Ann-Charlotte med familj.

Stig växte upp i Askeröd, där fadern var smed.
”Redan i förskoleåldern odlade jag kålplantor och sålde till grannfruarna. Klarade också att ta betalt och lämna tillbaka växel”, berättade Stig, kanske en förklaring till hans intresse för trädgårdsekonomi och ett tidigt exempel på hans sociala kompetens.

Trädgårdsföretag lärde han känna redan som feriearbetare. Ytterligare praktik och studier kröntes med trädgårdsteknikerexamen vid Lantbrukshögskolan i Alnarp 1964. Parallellt med sitt arbete studerade Stig därefter ekonomi på universitetsnivå.
Stig började sedan arbeta vid Lantbrukshögskolans nyinrättade avdelning för trädgårdsodlingens driftsekonomi.
Det blev Stigs uppgift att svara för Trädgårdsekonomiska undersökning, TEU. Han lyckades få företagarna intresserade för att analysera och planera sina företag. Efterhand anslöt sig ytterligare företag.
Verksamheten har sedan vidareutvecklats och heter i dag Grön kompetens. Som mest hade man med över tio anställda hortonomer och trädgårdsingenjörer kontakt med kanske 200 företag.
För sina insatser fick Stig 1986 Anders Walls stipendium. 1989 blev han invald som ledamot i Kungliga skogs- och lantbruksakademien.

På deltid var han under ett antal år driftsledare för Alnarps trädgårdar.
Han var också lärare i ett antal universitetscirklar i trädgårdsekonomi som organiserades på olika platser i landet.
1989 blev Stig chef för krukväxtavdelningen på Mäster Grön i Helsingborg. När Mäster Grön 1992 råkade i kris lyckades Stig genom en legendarisk insats rädda krukväxtavdelningen och varumärket och därefter som VD driva denna vidare med 100 anslutna krukväxtodlare.

Stig kom efterhand att bli känd i hela trädgårdssverige och själv kände han företag från norr till söder.
Han fick också andra uppdrag inom trädgårdsnäringen. Han var under mer än tio år ordförande i Blomsterfrämjandet fram till 2003. Vidare var han ordförande i Predator. Ofta anlitades han att göra värderingar med mera på trädgårdsföretag.
Stig var en synnerligen uppskattad lärare. Studerande hade alltid förtur i hans fulla planeringskalender.
Stigs intresse för studenterna på Alnarp och deras uppskattning av honom kom till uttryck på många sätt.
I slutet på 90-talet gjorde Stig som invald skattmästare en insats för ekonomin i nystartade Alnarps studentkår, ASK. Några år senare visade kåren sin uppskattning genom att välja in Stig som hedersledamot.

Han var även aktiv i Rotary.
I Hortonomförbundet blev trädgårdsingenjören Stig Johansson 1997 hedershortonom.
Trots ett stort engagemang och uppoffrande arbete med trädgårdsfrågor var det alltid familjen som stod i centrum. Kerstins och Stigs hem stod alltid öppet för både släkt och vänner. Vi är många som saknar Stig.

Diplomaten Anders Ferm har avlidit, 81 år gammal, rapporterar SVT.
Anders Ferm, tidigare FN-ambassadör, jobbade nära Olof Palme i 20 år och var chefredaktör för tidningen Arbetet.
– Han somnade in stilla i morse, säger brodern Kenneth Ferm till SVT.
Anders Ferm föddes 1938, var chef för Tidens förlag 1973-1980 och arbetade som diplomat på 1980-talet.
Åren 1990-1995 var han chefredaktör för tidningen Arbetet i Malmö.
Ferm tjänstgjorde i Statsrådsberedningen 1965 till 1973, bland annat som som nära medarbetare och rådgivare till Olof Palme.

Den amerikanske rapparen Jimmy Spicer, har avlidit i cancer efter en längre tids sjukdom. Han blev 61 år gammal.
1980 släppte han singeln Adventures of super rhyme (rap), som var en av de allra första hip-hop sångerna. Låten kan beskrivas som en 15 minuter lång rapp.
Därefter har han släppt land annat Money (Dolla bill y’all) (1983) och The bubble bunch (1982).
Den sista inspelningen var $ can’t buy u love (2010)

minns du?

Estoniakatastrofen presenteras i vår tidning den 29 september under största svarta rubriken Sorg och förtvivlan.
Denna den enligt uppgift värsta färjekatastrofen i Europa sedan andra världskriget har krävt över 800 människoliv, medan 139 passagerare räddades.
I nästa nummer av tidningen framgår det att även tre göingar saknas. Det gäller en person från respektive Hanaskog, Osby och Bjärnum som nämns vid namn. Förbönsgudstjänster har hållits runt om i landet, bland annat i Hässleholm och i Bjärnum anordnades en minnesgudstjänst.
I Broby togs initiativ till att Östra Göinge kommuns krisgrupp aktiverades som en följd av den fruktansvärda katastrof som drabbat offren och deras anhöriga.

På Idéverkstaden i Tyringe räcker det för deltagarna att ha en bra idé samt en fot i arbetslöshetsträsket.
Handledaren Kjell Nilsson tror att så gott som alla människor skulle kunna bli uppfinnare och hans uppmaning lyder: Höj på huvudet och du förser oss med arbetstillfällen.
Snart dyker den fjärde 15-mannagruppen in till kurs i starta eget eller sälja sina idéer till ett redan etablerat företag. För cirka ett år sedan körde den första kursen igång i lokalerna på Swepart. Alla människor är i grunden kreativa och Idéverkstaden har blivit en oas för uppfinnare av alla slag. Flera av deltagarna kommer från Kristianstad och de lovordar Hässleholms kommun med näringslivssekreteraren Solveig Isholt för denna positiva satsning.

Vid månadsskiftet öppnade en ny secondhandaffär i Hässleholm. Namnet är Ebba, eftersom lokalen är baptistkyrkan Ebeneser på Östergatan.
Ebba är en klart kristen förening och har medlemmar från olika församlingar i staden samt samarbetar med Erikshjälpen. I början hyr man lilla salen och övervåningen, men avsikten är att kunna ta över hela lokalen för att starta ett icke-kommersiellt café för både ungdomar och äldre.
Föreningens Christer Sköld omtalar att butiken håller öppet för inlämning måndag-tisdag och på lördagar för försäljning.- Drivkraften har varit att skapa en mötesplats, där människor kan träffas och prata och ställa frågor, detta som ett alternativ till vanliga kyrkobesök.
Baptistförsamlingen har försökt sälja huset några år, men inget är bestämt ännu. Dock är nu avsikten att Norra Skåne flyttar in kring närmaste årsskifte 2020!

”Ordet är min värld, orden är en märklig brygga som människor har mellan sig. Man måste vara rädd om det”, förklarar Sven Edvin Salje för Norra Skåne.
Bibliotekets cafeteria var fullsatt när Hässleholm hedrades med ett besök av den välkände författaren, som debuterade 1940 med Dimmorna lyfter och som två år senare fick sitt genombrott med På dessa skuldror.
Han berättade här om möten med människor, som barn och vuxen, ur olika samhällsgrupper och i olika tider. Människor som påverkat hans syn på omvärlden och verkligheten och som fortfarande står i ett eget ljus efter 80 års myller av möten, skriver Caroline Alesmark.

Dra dit pepparn växer och hamna i Åraslöv.
Så lyder rubriken till ett reportage om Örtagårdens plantskola i Vinslöv, där Britt-Marie Olofsson och Rune Brand visar alla sina örtkryddor. Här odlas ett hundratal olika sorter och plantskolan håller på att bli ett begrepp för andra kryddodlare i landet.
I tre års tid har man kunnat beställa kryddor och medicinalväxter på postorder De flesta örtkryddor är väldigt lättodlade, säger Rune Brand, man planterar ut dem och vattnar helt enkelt. Han tror att rörelsen ska utvecklas till en besöks- och utställningsträdgård samt att postorderverksamheten ska kunna öka och nå kunder i hela Skandinavien.

Färgglatt och vackert har treåriga Penny Västergård målat med vattenfärger.
Penny bor på Skeingevägen i Osby och det är hennes stolta gammelmormor som har skickat in teckningen. Som tack skickar vi Penny boken Jag älskar dig redan i morgon, av Moni Nilsson och Katarina Strömgård.
Vill du också ha en bok?
Alla barn är välkomna att skicka in teckningar. Skriv gärna några ord om motivet och glöm inte uppge ditt namn, ålder och adress.

Skicka till: Personligt, Norra Skåne, Väpnaregatan 6, 28 81 Hässleholm

personligt En kanelbulle ska se ut som en kanelbulle och därmed basta.
Det säger bagare Sven Ekstrand. Och han lär väl veta efter sådär en femtio år i bageribranschen.

Natten till fredag, Kanelbullens dag, var det full rulle bakom kulisserna till nyöppnade Danielas konditori vid Stortorget i Hässleholm, före detta Lövet. Det brukar det i och för sig vara alla nätter, men den här natten blev det några extra kanelbullar förstås.

– Sammanlagt har vi laddat med cirka 400 bullar om vi räknar in beställningar också, säger Dorin Zimbran som tillsammans med hustrun Daniela öppnade konditoriet för drygt två månader sedan.
Det var en ren slump att paret hamnade i Sverige, eller stannade i Sverige, rättare sagt.
Båda två pluggade i hemlandet Rumänien och reste till Sverige för att säsongsarbeta och tjäna lite extra pengar.
Men månaderna i Sverige förlängdes hela tiden. Arbetsgivaren ville ha dem kvar.
– Vi kom till Sverige i april. I november köpte vi vårt första hus, berättar Dorin som förutom konditoriverksamheten också driver en stensättningsfirma.

Daniela är konditor och hennes dröm var att kunna öppna eget.
– Utan att hon visste det letade jag efter lämplig lokal och så hittade jag den här i Hässleholm, fortsätter Dorin.
Drömmen blev verklighet, men har också inneburit hårt arbete. Båda två jobbar minst tolv timmar om dygnet. I början ännu mer när lokalen skulle göras i ordning efter de förra ägarna.
– Och så har vi renoverat hus i Hörja också … tillägger Daniela.
– Två stycken faktiskt.

Nu har hon en liten bagare i magen som ska se dagens ljus när som helst, men är ändå i konditoriet så ofta hon kan och orkar.
Båda stortrivs i Sverige och har etablerat sig i Hörja med dottern Maja.
Men tillbaka till Ekstrand och kanelbullen.

Hur gör man för att få så fina bullar som du bakar?
– Haha, det får man inte till i ett vanligt kök med en vanlig ugn. Det handlar om jäsningen förstår du. Jäsning som bara går att få till i ett professionellt bageri.

– Men mjöl och sådant är inte så noga. Det går bra med de mjölsorter som finns i affären för att få till en bra bulle, tycker jag.
När det gäller kanelbullen är det en bulle som håller i längden. I alla väder. En kopp kaffe och en kanelbulle och dagen är räddad tycker många, enligt Daniela, Dorin och Ekstrand.
– Den har i alla fall blivit större genom åren, konstaterar Ekstrand.
– Ganska så mycket större faktiskt. Men ingredienserna är desamma.

Nu är klockan strax nio och Ekstrand har stått i bageriet sedan klockan tre på natten. Inget ovanligt för en bagare. Folk vill ha nybakat förstås.
Men vad gör ni med det som blir över? Diskarna är fulla med godsaker.
– Vi slänger så lite som möjligt. Det som blir över får personalen ta med sig och så brukar Daniela ta med sig kakor, bullar och bakelser till ett vårdboende där vi bor i Hörja. Det är väldigt uppskattat, säger Dorin.

Kanelbullar går som sagt alltid hem. För övrigt är det wienerbröd som står högt i kurs när hässleholmarna kommer för att dricka sitt kaffe.
En morgontidig gäst som sitter vid ett av borden och lyssnar till vårt samtal säger:
– Du måste skriva att kanelbullar ska ätas färska med ett glas iskall mjölk. Det åt jag hemma hos min gammelmormor, mina barn älskar det och nu är det barnbarnen som för traditionen vidare.

I samband med ett kortare besök i Etiopiens huvudstad Addis Abeba i mitten av september stötte min bror Bengt Hjort och jag av en händelse på en 86-årig etiopisk överste, en veteran som bland annat deltagit i Koreakriget 1951 till 1953.
När han hörde varifrån vi kom, sken han upp och berättade att just Sverige och svenskar betytt mycket för honom och hans karriär.

Dels refererade han till en major Håkan Håkansson som var chef för det kejserliga gardets kadettskola utanför Addis Abeba 1951 till 1954, dels till Bibeltrogna vänners missionär Anton Jönsson, som 1936 då Mussolinis Italien anföll Abessinien (som landet då kallades), tog hand om honom och tusentals barn och ungdomar i flyktinglägret Taita Taveta i södra Kenya.
1941, då engelsmännen befriat Etiopien, kunde flyktingarna återvända till staden Harrar i östra delen av landet, där de nu sattes i ”flyktingarnas skola” som kom att förestås av monsieur Anton.

Veteranen mindes också att han under sina år i denna skola, som så småningom fick namnet Haile Selassie school, hade haft två svenska lärare utskickade av svenska staten: Bengt Marklund och Stig Malmquist.
Förbindelserna Etiopien Sverige är vittförgrenade och djupgående och börjar långt tidigare än händelser förknippade med Martin Schibbye och Johan Persson, just nu aktuella med dramafilmen 438 dagar.
Etiopien deltog i de FN-ledda styrkorna i Koreakriget med totalt över 3 000 man. Överste Estefanos Gebre Mesqel (född 1933) är idag vice ordförande i de etiopiska koreaveteranernas förening.

På den svartvita bilden syns missionär Anton Anton Jönsson och undertecknad 1950 i Asella, Etiopien, där mina föräldrar verkade 1948 till 1962.
Anton Jönsson (1892 till 1968), bördig från Norra Rörum, reste till Etiopien redan 1921 och bosatte sig efter pensioneringen 1956 i Hässleholm.

Kim Shattuck, sångare, gitarrist och låtskrivare för punkbandet The Muffs, har avlidit i en ålder av 56 år.
Hon var född i Los Angeles.
1991 bildade Kim Shattuck The Muffs tillsammans med Melanie Vammen, som hon tidigare spelat med i bandet The Pandoras (1985 till 1990).
2001 spelade och sjöng hon även i gruppen The Beards.
Med The Muffs hade hon flera stora hitsånger som Lucky guy och en cover av Kim Wildes Kids in America.
Efter att ha lämnat The Muffs återförenades bandet 2004 för att spela in ett album och på nytt 2014. Bandets sista inspelning blev No holiday (2019).
Kim Shattuck har även sjungit in bland annat Lori Meyer, I’ll always remember you och This frind of mine.
2013 turnerade hon med The Pixies, där hon ersatte den tidigare basisten och sångerskan Kim Deal.
Sångerskan dog i sjukdomen ALS.

Bluesgitarristen Beverly ”Guitar” Watkins, har avlidit i en ålder av 80 år.
Hon började spela tidigt och blev känd för sitt sätt att attackera gitarren och jämfördes i sitt spelsätt med Jimi Henrix och Pete Townsend.
Hon spelade med bland annat James Brown och Ray Charles men det var först i senare ålder som hon fick sitt stora genombrott.
Vid 60-års ålder gav hon ut sitt första album och hon forsatte spela ända tills hon drabbades av en stroke tidigare i år.

Strax före hon skulle fylla 80 drabbades Gun-Inger Arvidsson av en fruktansvärd dödsångest. Hon var rädd att inte hinna med allt hon drömt om och det resulterade i hennes fjärde bok, som speglar Hässleholm.

Nu tilldelas hon Hässleholms kulturpris 2019.
– Roligt, hedrande och mycket välkommet, säger Gun-Inger Arvidsson.
Hon säger att hon alltid drivits av sin energi och nyfikenhet i sitt skapande som fotograf i sitt älskade Hässleholm.

Förra året tilldelades Hässleholm titeln ”Sveriges näst fulaste stad”, efter Borlänge. En charmlös håla med en massa limpor till hus, löd sammanfattningen av omröstningen på internet.
Det gjorde Gun-Inger Arvidsson rejält förbannad.
– Hässleholm har många fina miljöer och hus. Jag bestämde mig för att motbevisa deras påstående med att ge ut boken Hässleholm den lilla staden, som visar en nästan halvsekellång fotodokumentation av staden, säger Gun-Inger Arvidsson.

Hon föddes i banvaktsstugan i Tormestorp där hon bodde med sin mamma, mormor och morfar. En fotointresserad skolkamrat drog in den unga Gun-Inger i fotograferingens mystik.
– Hennes pappa hade ett mörkrum. Tänk att vara i ett mörkrum, tänkte jag.
15 år gammal träffade hon sex år äldre John, som hade medverkat i bildandet av en fotoklubb några år tidigare.
De gifte sig 1955 och fick tre barn av vilka två lever.
– Vi har fem barnbarn och lika många barnbarnsbarn, berättar Gun-Inger Arvidsson.
Både hon och maken John är självlärda. De har gått kurser och varit engagerade i fotoklubbar. John Arvidsson, som inriktat sig på fotokonst i svartvitt, slutade plåta när digitalkameran gjorde entré.
– Hantverket försvann. Jag sålde mina kameror för några år sedan.

1973 köpte Gun-Inger Arvidsson sin första kamera. Sedan dess har hon dokumenterat Hässleholm, en skolklass och resor.
– Jag och John dokumenterade inlandsbanan 1976 tillsammans med fotografer från hela Sverige.
– John jobbade vid järnvägen och det var det som blev plattformen till boken som fick titeln Inlandsbanan 1976 Gällivare -Hoting. Gud så många intressanta och roliga människor vi mötte och några dokumenterade vi, berättar Gun-Inger Arvidsson.
De gjorde en bok om nedläggning av järnvägen Älmhult-Sölvesborg 1984. Den fick namnet Rälsbussens sista sommar.

– Vi var med och upplevde den sorg som många kände när järnvägen las ner. En del passagerare grät.
Det var mycket arbete bakom den boken, som kom ut i november i fjor.
Det har även blivit en bok om en skolklass, som Gun-Inger Arvidsson följde från förskolan till och med tredje klass på Ljungdalaskolan i början på 90-talet.
– Det tog 3 500 arbetstimmar. Det var ett samarbete med barnen. Klassen var för övrigt den första i Sverige som hade datorer, berättar hon.

Genom åren har det hunnit bli många utställningar i Skandinavien. Det ledde till att hon började sälja sina bilder.
– Jag har inte tjänat några pengar på mina böcker, tvärtom så har de kostat mig alla mina besparingar. Men det gör inget, eftersom jag ju har fått förverkliga min dröm och låter historien föras vidare.
Gun-Inger Arvidsson lägger fram en bok med titeln Om kropp/själ/ljus/mörker.
– Jag jobbade på tingsrätten i 40 år. 1999 drabbades jag av en svår depression. Jag hade tagit på mig för mycket och kroppen sa stopp. Jag var helt borta i tre månader och det tog åtta år för mig att komma tillbaka. Jag hade värk i kroppen.
– Mitt sätt att bearbeta och ta mig ur det var att skriva boken. Den kan kanske vara andra till hjälp med depression och säkert en och annan läkare som inte begriper vad en depression är, säger Gun-Inger Arvidsson.

Hon är nöjd med livet.
– Det har varit rikt. Jag har skänkt hela min bildsamling till Västra Göinges hembygdsförening.
Hon tänker inte sluta upp att göra böcker.
– Jag måste ha något att göra, säger hon.
John Arvidsson har inget emot det alls.
– Då sitter hon på sitt rum och jobbar hela tiden och hittar inte på en massa andra saker.

Motiveringen till kulturpriset lyder: ”I snart 50 år har hon med kameran i sin hand dokumenterat Hässleholm. Detta arbeta har resulterat i flera böcker och ett oändligt antal bilder. Hennes omfattande dokumentation är synnerligen värdefull för invånarna i kommunen, inte minst för framtida generationer”.

Skådespelerskan och sångerskan Diahann Carroll, har avlidit i en ålder av 84 år.
Hon var född i Bronx, New York och fick sin utbildning på Manhattan’s School of performing arts.
Hon arbetade först som nattklubssångerska och modell innan hon gjorde debut på Boadway i The House of flowers (1954). Filmdebuten gjordes samma år i Carmen Jones och 1968 fick hon sedan huvudrollen i tv-serien Julia (1968 till 1971).
Hon uppmärksammades 1983 som den första svarta skådespelare att ersätta en vit skådespelare i en Broadwayroll, i Agnes of God.
Bland några av de filmer och tv-serier hon medverkat i kan nämnas The Colbys (1985 till 1987), Dynastin (1984 till 1987), Dotter på vift (1989 till 1993), Mord i svart och vitt (1990), Greys anatomy (2006-2007), I farozonen (2010), Diary of a single mom (2010-2011) och White collar (2009 till 2014).
Diahann Carroll belönades flera gånger för sina insatser. Bland annat med en Tony award (1961) för No strings. För tv-serien Julia fick hon en Golden globe award (1967) och hon nominerades till ytterligare två Golden globes, fyra Emmy awards och en Oscar.

c

Den brittiske trummisen Peter Edward ”Ginger” Baker, har avlidit i en ålder av 80 år.
Han spelade trummor i Cream (1966 till 1968), tillsammans med Jack Bruce och Eric Clapton. Guppen hade många hitsånger som Sunshine of your love och White room.
Han spelade även i Blind faith och Ginger Baker’s air force och släppte fler soloalbum.

Ylva Magnusson i Bjärnum har haft besök av sina konstnärliga barnbarnsbarn.
En av dom är Mimmi Västergård, som är fem år gammal och bor i Osby. Hon målade denna fina teckning med blommor och annat fint. Som tack skickar vi Mimmi boken Morfar flyttar in, av Eva Susso, Jali Madi Susso och Marcus-Gunnar Pettersson.
Alla barn är välkomna att skicka in teckningar. Glöm inte skriva namn, adress och ålder samt gärna några ord om motivet.

Skicka till: Personligt, Norra Skåne, Väpnaregatan 6, 281 81 Hässleholm

Dieter Pingel, Bjärsjölagård, har avlidit i en ålder av 76 år.

Han var född 1943 i byn Alt-Gaarz, väster om Waren, i det som kom att bli Östtyskland.
När han var 17 år lyckades han ta sig över gränsen till Västtyskland via motorcykel. Så småningom fortsatte han till Sverige, där han praktiserade på olika lantbruk.
Hösten 1967 anställdes Dieter som ladugårdsföreståndare på Bjärsjölagård. Hans entusiasm och kapacitet präglade alltid hans sätt och därmed gårdens mjölkproduktionsresultatet, som steg märkbart under hans ledarskap.
Under hans ledning är det många lantbrukselever som fått en god och lärorik praktiktid i nötkreatursskötsel. Många grupper studiebesökare har under åren också fått en god inblick i gårdens djurskötsel.
De sista åren i tjänst fick Dieter även ansvaret för hela driften på Bjärsjölagård. Vid 67 års ålder gick han i pension efter 43 år i Hushållningssällskapets tjänst.
Det är en trogen och flitig man som nu lämnat in, sörjd av sin hustru Eva och av barn och barnbarn.

Den amerikanske basisten Larry Junstrom, har avlidit i en ålder av 70 år.
Han var med och grundade rockbandet Lynyrd Skynyrd tillsammans med sångaren Ronnie Van Zant, gitarristerna Gary Rossington och Allen Collins samt trummisen Bob Burns. Han spelade med dom från 1964 till 1971 och lämnade i samband med att debutalbumet Pronounced leh-nerd skin-nerd, släpptes (1973).
Från 1977 till 2014 spelade Larry Junstrom med .38 special. En handskada tvingade honom att ge upp spelandet.

Felicia Eckersten tror på skogens och naturens helande kraft. Ett av hennes favoritställen är Söderåsen och i somras var hon projektledare för Söderåsdagen.
– Det gick jättebra, över förväntan, säger hon.

Vi träffar Felicia Eckersten vid turistcentret i Röstånga och promenerar till Nackarpsdalen, bara några hundra meter bort.
Hon är uppvuxen på en gård i Billinge, en knapp halvmil härifrån och var här en hel del under uppväxten.
– Jag har mycket minnen just härifrån Nackarpsdalen. Jag har firat midsommar här ända sedan jag var liten. Mamma klädde mig i folkdräkt – och sig själv också – och så dansade vi kring stången.

– Jag var med i Röstångagymnasterna. När nationalparken invigdes 2001 hade de lagt ut en uppblåsbar matta här och vi gjorde volter framför kungen.
Billinge hör till Eslövs kommun, men när Felicia i högstadiet skiftade över till en skola i Ljungbyhed blev hon ännu mer orienterad mot trakterna kring Söderåsen.
Direkt efter gymnasiet flyttade hon till Varberg, där hon gick en utbildning i att leda olika former av arrangemang.
Hon hade åkt snowboard sedan hon var liten och familjen varje år tillbringade någon vecka i Sälen.
Under de två åren i Varberg hann hon också stifta bekantskap med kitesurfing.

– Jag köpte en kite. Men jag förstod inte vikten av att gå en kurs, så jag blev rädd och sålde den.
Numera ger hon kurser i kite surfing. Hon hade hunnit bo fyra år i Åkarp, medan hon gick en utbildning till landskapsingenjör på Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp.
– Det var 2015. Jag hade gått klart på Alnarp, hade börjat jobba och hade lite pengar, så jag köpte en ny kite och gav mig tusan på att det här, det ska jag lära mig.

Kurser i kitesurfing är nu ett av de ben som hennes företag Force of nature står på.
Hon hade börjat jobba som landskapsingenjör, för ett företag i Lund, med anläggning av trädgårdar och andra grönområden.
– Jag arbetade mest praktiskt, med byggnadsskedet och en del skötsel.
– Men jag hade tänkt väldigt länge på att starta något eget.

Hon återvände till Alnarp för en utbildning i hur man kan använda sig av natur och trädgård för att hjälpa människor till ett bättre liv, motverka stress, få balans i tillvaron.
– Det är en väldigt unik utbildning, i världen. Många kommer hit från andra länder för att gå den.
Och nu erbjuder Felicia alltså så kallade skogsbad. Det kräver inga badkläder; det handlar om vara ute i naturen, låta sig omslutas av den, gå ner i varv, finnas i nuet.

Hon ordnar också vandringar, har för ändamålet byggt upp en lägerplats på Billinge fälad.
– Det är en av mina favoritplatser, nära mina föräldrars gård.
Där kan man slå upp tält, pusta ut och laga mat med råvaror från naturens skafferi.
Felicia ser det som att hennes företag fortfarande är i en uppbyggnadsfas. Det tar tid att etablera sig, att bli känd, att få utbudet att klicka med efterfrågan.
– Just nu skulle jag gärna vilja att företaget blir lika hållbart året runt.
Hon är i vilket fall som helst hjälpt av att hon var en av fyra skånska kandidater till Stora turismpriset 2019.

Hon har också haft besök av ett par utländska turisttidskrifter.
Som egenföretagare i ett uppbyggnadsskede är det lite stressande att alltid känna att man måste vara tillgänglig, gå att nå. Svårt att våga planera in semester. Kanske tillhör hon själv den typiska målgruppen för ett skogsbad?
– Jo. Det är tur att jag har de där kunskaperna och teknikerna för att vara balanserad.

Annars tycker hon om att resa och har bott i både Kanada och Australien. Förr var det snowboardåkningen som avgjorde resmålen, numera är det kitesurfingen.
– Jag vill ha värme och palmer. Drömmen vore att hitta ett paradis i till exempel Sri Lanka, dit jag kunde ta folk för kitesurfing och skogsbad.
Här hemma är det mot Skånes västra kust hon styr kosan för att surfa.

Och hon arbetar just nu i ett projekt tillsammans med Kävlinge kommun och Board club, en surfbutik i Råå, om att starta ett aktivitetscentrum vid Barsebäckstrand.
– Stå upp-paddling, yoga, mountainbike, skogsbad, lite vandring, lite fågelskådning …
Nästa år är det tänkt att vara igång.
Det här året har Felicia Eckersten alltså lagt ner en hel del arbete på Söderåsdagen, utan betalning.
– En sådan här sak måste bygga på volontärarbete, annars skulle det inte gå.
Hon berättar att hon tog upp en idé som lanserats av Annika Andebark.
– Jag hade ju gått i samma tankar. Hon har hjälpt mig i processen, har varit idéspruta och är en person som har motiverat och drivit på framåt.

Men det har behövts fler än så för att få det hela att fungera.
– Vi har många starka personer i vårt team. Vi har varit ett härligt gäng och haft väldigt roligt tillsammans.
Årets evenemang var lördagen de 3 augusti.
Det är möjligt att man längre fram prövar ett ännu senare datum.
– Tanken är att Söderåsdagen ska förlänga säsongen, säger Felicia Eckersten och tillägger att det här med att locka folk till ett naturområde är en balansgång:
– Vi vill att människor kommer hit, så att vi kan bo och jobba här, samtidigt som vi vill att Söderåsen fortfarande ska vara en pärla. Men vi vill lyfta upp det på ett väldigt hållbart sätt.

broby – Det här är min 70-års present till mig själv.
Det sa CG Wachtmeister när han tillsammans med sin fru Marika talade om deras bok Konst, kor och kärlek på Wanås slott i Broby i helgen.

Marika Wachtmeister packar upp sin kaffetermos och sin kopp där det står I love NY och häller upp.
Hon och CG Wachtmeister sätter sig tillrätta med var sin bok i handen i bibliotekssalen i Broby. Höstsolen hittar in genom de stora fönstren och kittlar dem i ansiktet.
De berättar och läser stycken ur boken, som är en biografi om deras liv på Wanås men även om livet innan de kom dit.
CG gick i skolan i Hanaskog, blev jägmästare på Domänverket och såg efter några år till att godset gick vidare i släkten. Marika bodde i nio år i Åkarp och flyttade via Falsterbo till New York när hon var 11 år. Men när hon var 18 tyckte hennes pappa att hon skulle flytta tillbaka till Sverige, annars var risken stor att hon skulle gifta sig med en amerikan, och det ville han inte.
Marika utbildade sig till advokat, gifte sig med CG och paret fick tre söner. De bodde i flera år i Östergötland.
Men så kallade plikten – successionen.

Marika Wachtmeister beskriver detta som en stor vånda. Hon ville inte flytta till Wanås.
Men så blev det.
CG Wachtmeister berättar att de valde att satsa på mjölkproduktion på godset i en tid då tio jordbruk lades ned i veckan i Sverige. Det har visat sig gå bra.
Han har varit med om att ställa om ett traditionellt efterkrigsjordbruk till att bli ekologiskt.
– Jag kan se att det jordbruk som fanns före kriget nu mer och mer kommer tillbaka, säger han. Då hade man inte den konstgödsel och de sprutmedel som finns idag och jag såg tidigt de negativa effekterna av den sortens produkter som började användas i lantbruket efter kriget.

Men vad skulle Marika Wachtmeister göra i Östra Göinge? Det var på 1980-talet som hon kläckte idén. Då var det populärt med skulpturer och hon fick ingivelsen i New York. På Wanås fanns redan en park, som var livlig och öppen för allmänheten. Det visade sig inte svårt att övertala svärföräldrarna.
Så 1987 blev det premiär för den första utställningen.
– Vi bjöd in 25 konstnärer, berättar Marika Wachtmeister. Det var en positiv upplevelse och vi fick fint gehör från kommunen och pressen.
Hon blev överraskad av resultatet och kände sig tvungen att fortsätta. Så därmed la hon ned advokatyrket vilket också resulterade i att den avhandling hon tänkt skriva aldrig kom på pränt.
Marika Wachtmeister valde konstnärer som kunde använda sig av det som redan fanns på plats av flera skäl. Det kunde handla om gamla verktyg som inte användes mer på gården och som svetsades ihop och blev ljusstakar.
Eller gamla tidskrifter, exempelvis Country life, som fick vara med i en skapelse med gatusten, som lånades in.
Gamla ”pärekörar”som hade använts till att plocka potatis i på ägorna fick nytt liv bland trädkronorna i konstparken med mycket mera.

Paret Wachtmeister satsade hårt.
– Nu skulle en jägmästare och en advokat arbeta tillsammans, säger Marika.
De utarbetade en samverkansform och hon berättar att hon var symaskinen, som fick saker gjorda.
Ja, så höll det på. Men nu, efter runt 30 år, har de lämnat över till nästa generation.

Hur har det gått?
– Mycket bra, säger de båda.
Marika Wachtmeister berättar att hon kan njuta av att bara gå ner till kaféet och sitta i solen och äta glass. CG odlar sitt matlagningsintresse och de anpassar sig till ett vardagsliv där barn och barnbarn har en stor plats.

– Vi fick chansen att omvandla vårt Wanås, säger Marika, och för det har vi fått stort stöd från lokalsamhället. För länge sedan talade man om nordöstra Skåne som Skånes baksida, men det tycker jag inte mig höra längre.
– Vi har gjort vårt nu, säger CG Wachtmeister, och verkar helt till freds med tillvaron.

Oliver Wilkens är fyra år och bor i Tjörnarp.
”Han har ritat mamma, mormor och mammamorfar när dom åker i sin röda bil”.
Ja, vi ser dom alla tre där inne i bilen. Vi tackar Oliver för den fina teckningen och skickar boken Pelle Svanslös på kattis, av Åsa och Michael Rönn.

Vill du också ha en bok?
Alla barn är välkomna att skicka in sina teckningar. Glöm inte skriva namn, ålder och adress samt gärna några ord om motivet.

Skicka till: Personligt, Norra Skåne, Väpnaregatan 6, 281 81 Hässleholm.

CG Wachtmeister fyller 70 år på fredag den 11 oktober.

Ska du fira din 70- årsdag?
– Ja, jag ska fira min födelsedag hemma med en privat fest.

Hur ska du fira den?
– Det blir med familjen och ett fåtal vänner. Vi kommer att laga mat tillsammans, den mat som vi ska äta på kvällen.
– Så ska vi gå i konstparken och på kvällen blir det musik.

Hur känns det att vara 70 år?
– Tiden har gått väldigt fort. När jag var yngre kändes 70 oerhört avlägset, men nu är jag här.
– Men det är en förmån att drivas av nyfikenhet, det gör att jag är inte rädd för att bli gammal. Delvis har konsten hjälpt mig, Jag tror till exempel att jag inte hade ställt om jordbruket till ekologiskt om jag inte hade varit påverkad av konsten.
– Sedan har det varit väldigt roligt att skriva boken Konst, kor och kärlek. Det är min 70-års present till mig själv.

Hur blir livet efter 70?
– Vi har gjort vårt och vi tar dagen med ro. Det är en stor glädje och en ynnest att få vara med våra elva barnbarn. Vi trivs i Göinge och vi bor kvar här, men åker till Gotland, som vi brukar, på sommaren.

Finjasjön – en glad överraskning, ”Bättre och bättre dag för dag …”
Så heter det på ettan om tillståndet i vår närmaste badsjö. En söndag i början på månaden kunde hågade hässleholmare följa med ut på Studiefrämjandets exkursion med Emil Moldvai på Snorgärsen för att kontrollera siktdjupet i sjön. En glad överraskning väntade dem, 2,10 meter att jämföra tidigare års oktobermätning på omkring 40 centimeter.
Många värnar om Finjasjöns hälsotillstånd och Bejron Lundstedt och limnologen Hélene Annadotter fick svara på många frågor om kommunens arbete för att rena sjön. Resultatet från utfiskningen av så kallad skräpfisk i sjön bådar väldigt gott för utvecklingen mot en allt renare och friskare sjö. ”Riktigt klar blir den aldrig, det är ju ingen fjällsjö”, säger Bejron Lundstedt.
Sparniten i skolorna drabbar eleverna, när överfulla klassrum ger sämre luft.
Inför höststarten på Furutorpskolan i Vinslöv slogs två nior ihop och problemen lät inte vänta på sig. Luften blir dålig, det är både trångt och varmt.
Med 29 elever i klassen blir det också mindre tid för att hjälpa enskilda elever. Dessutom måste ständigt extra bord och stolar bäras till de olika klassrummen eftersom man är så många. Miljö- och hälsoskyddskontoret konstaterar att det i stort sett inte finns något klassrum i kommunen, där ventilationsanläggningen klarar fler än 20 elever, men ändå rekommenderas nu ett klassmedeltal på 26 elever på högstadiet.
I en följande artikel om Ljungdalaskolan i Hässleholm talas om att hopträngda elever riskerar att hamna i strykklass samt att lärare riskerar att bränna ut sig.
Under miljövänliga veckan står ekologisk odling i fokus och tidningen gör ett besök hos Krav-bonden Hugo Kristoffersson i Maglehult.
Han räknar gödselstacken som bondens guldgruva. Stordriften med djurfabriker och kreaturslösa gårdar fick på 40-50-talen slå an tonen. Handelsgödsel och bekämpningsmedel tog kommandot och dikterade hur det svenska jordbruket skulle skötas.
Nu har vinden vänt och Naturskyddsföreningen utlyst en ”miljövänlig vecka” över hela landet. Man slår ett slag för ekologiskt odlade grönsaker, närodlat och kravmärkt kött.
I Maglehult står Hugo och klappar kärvänligt sina fjällkor. Han har sedan ett 20-tal år odlat giftfritt, mest fodergrödor åt de egna djuren samt lite potatis och grönsaker mest för husbehov. Mjölken från gården har finaste kvalitet. Men mejeriet som hämtar den blandar den med andra gårdars mjölk. ”Små odlare i skogen räknas inte”, säger Hugo med viss besvikelse i rösten, men han välkomnar ändå miljövänliga veckan.
Frisk luft fick likväl 150 ungdomar från kommunens olika mellanstadieskolor känna, när de deltog i ett kretsmästerskap i orientering med start från Hässleholmsgården.
Eleverna sprang mellan två och tre kilometer, beroende på vilken klass de går i. ”Orientering ger dig möjlighet att röra dig på den nivå som passar dig själv”, säger Bibzi Persson, idrottslärare i Vinslöv och en av arrangörerna av kretsmästerskapet. Hon menar att orientering är en mycket positiv idrott. Man kommer ut i skogen och får röra på sig. Alla mår bra av att vistas ute.
Mjölk handlar det förstås också om i reportaget om Yoghurtfabriken i Sösdala, som Skånemejerier förser med den varan från gårdar i bygden.
I fabriken är faktiskt två företag engagerade, Skånemejerier som betalar lönerna och Van den Bergh foods, som avgör vad som ska produceras. ”Ja, det är en märklig konstellation”, säger platschefen Christer Svensson. Från början när den tysktillverkade yoghurten Jacky blev en succé på den svenska marknaden och nu är den verkliga storsäljaren var det meningen att fabriken skulle byggas i Lidingö, men Sösdala ansågs vara en mera jordnära plats med större tillgång till mjölk. Det var år 1973 och redan första året arbetade här 60 personer.
Idag, efter rationaliseringar, är man 40 anställda och hela produktionen är maskinell, men vakande ögon behövs.
I höst jubilerar Hässleholms kyrkokör efter hela 75 år av skönsång och det firas förstås med flera konserter.
Kören som även kallas Kyrkans vocalensemble har cirka 50 aktiva medlemmar och alla ser körsången som den bästa möjliga avkopplingen från vardagsjäktet.
Birgitta Roslund har varit körledare här sedan 1986 och under hennes tid har körerna vuxit och utvecklats. Körmedlemmarna beskriver henne som en mycket inspirerande ledare. Även om man är många i kyrkokören så finns det plats för fler. ”Sopraner är det gott om, men vi behöver fler herrar, både basar och tenorer samt en del altar”, säger Birgitta som närmast satsar på konserten med solister och orkester den 16 oktober, då Gabriel Faurés Requiem framförs.