Det händer både dramatiska, sorgliga och lyckliga händelser i vår bygd dessa veckor.
Strax före månadsskiftet utbröt i Hästveda en våldsam brand som helt utplånade Löfquists gamla järnhandel, dock räddades en rullstolsburen man ur lågorna. Men på Finjasjön föll en 70-årig pilkare genom isen och hittades senare drunknad av dykare från P2.
En solskenshistoria av det märkliga slaget kan vi till slut rapportera från Lunnahöja vid Sösdala: Gösta Nilsson fick tillbaka sin älskade Tanja! Det handlar om en smålandsstövare som varit borta nästan två månader och som ägaren hunnit tappa hoppet om att hitta vid liv.
Kring nyår hade tiken tagits om hand vid Vittsjö och sedan lämnats in till en kennel utanför Bjuv. Först efter några veckor efterlystes rätte ägaren i vår tidning och då strax innan hunden skulle avlivas. Gissa om Gösta i Lunnahöja blev glad när han såg sin Tanja på bild!

Hässleholm gjorde klipp på penningmarknaden, läser vi en braskande rubrik.
Det handlar om att kommunen 1992 tjänat hela 20 miljoner på att ha pengar placerade i värdepapper. Den goda likviditeten i kommunkassan gör det möjligt med sådana åtgärder för att få god avkastning.
Bengt-Arne Persson är ekonomichef och har delegation från kommunstyrelsen att placera pengar i olika värdepapper. Under en period i september var således 140 miljoner kronor avsatta med nämnda vinst.
Året innan gav placeringarna en vinst på 10 miljoner – pengar som kan användas inom verksamheten i framtiden.

Årets stora bokrea har redan avverkats, bland annat i Hässleholm.
De mest åtråvärda titlarna sålde slut ganska snabbt men finns helt enkelt bara i ett fåtal exemplar som fördelas så rättvist som möjligt av förlagen. De riktiga bokrävarna var ute redan vid midnatt för att inhandla sina favoriter, såvida de inte beställt från bokkatalogen och fått sina exemplar reserverade i förväg.
I bokhandlarnas ekonomi är bokrean en grundpelare. På Hässleholms bokhandel svarar den för 10 till 15 procent av omsättningen och på Hånells för något mer.
En trio bokslukande syskon från Vittsjö höll sig framme första dagen och plockade ihop en hel trave från pallarna.

Även sportlovet i skolorna hör hemma i februari.
Är det snålt med sportlovsaktiviteter, frågas i en rubrik. Förutom alla snöklädda backar så är det bara sporthallarna och biografen som är öppna för skolungdomarna.
Utanför Park ringlade en lång kö av dem som ville titta på omåttligt populära Ensam hemma 2, en aktivitet som drog fulla hus. Och på fritidskontoret går telefonerna varma av ungdomar och föräldrar som undrar vad kommunen kan erbjuda under lovet. Men kommunen sparar pengar och någon sportlovskalender, där föreningarna presenterar sina aktiviteter, existerar inte längre.
Har M/S Immeln gjort sin sista resa?
De senaste två åren har införandet av turistmomsen inneburit att verksamheten gått med förlust. Bolaget har således haft stora problem med lönsamheten och nyligen försattes Immelns turistrederi i konkurs. Dessförinnan sköt delägarna till en kvarts miljon kronor, men tillskottet visade sig otillräckligt.
Resandeströmmen minskade också under 1992, men farkosten är ändå en turistattraktion för Östra Göinge kommun. Konkursen är mycket beklaglig, både för ägarna och kommunen, säger fritidschefen Christer Johansson.

I Stoby saknar man sitt Besto – namnet en gång bildat i en tävling av Berndtsson Stoby.
Nu står den förra stormarknaden eller bygdens första ”supermarket” efter amerikansk förebild tom. Ica äger fastigheten och för dem gäller lösningen: hyra ut, sälja eller riva.
Någon ny affär vill företaget inte ha där, även om stobyborna gärna skulle vilja se en mindre servicebutik på platsen. Alla har ju inte körkort, hävdar man. ”Bättre att riva bygget än att låta det stå tomt”, säger dock en granne.

Skådespelaren och musikern David Ogden Stiers, känd bland annat för rollen som den arrogante majoren Charles Emerson Winchester III i tv-serien Mash, har avlidit i en ålder av 75 år.
Han var född i Peoria, Illinois och hade en karriär på Broadway innan han slog igenom i Mash, vilket gav honom två Emmy-nomineringar. Han har även prisats för sin medverkan som berättarröst i flera filmer och tv-serier, som Disneys Skönheten och odjuret.
David Ogden Stiers gjorde även gästrollen som Leland Barton i Frasier och har haft röstroller i Pocahontas och Ringaren i Notre Dame.
Andra filmer och tv-serier vi sett honom i är bland annat Perry Masons återkomst (1986-1988), Den tillfällige turisten (1988), Alla säger I love you (1996), Ally McBeal (1998), Atlantis – en försvunnen värld (röstroll, 2001), Batman: Mysteriet med Batwoman (röst, 2003) och Sanningen om Rödluvan (röst, 2005).
Han var även gästdirigent i över 50 orkestrar i Nordamerika och var biträdande kapellmästaren för Newport symfoniorkester.

Som tidigare meddelats har Lennarth Ohlsson i Vinslöv avlidit. I augusti skulle han ha fyllt 90 år.
Närmast anhöriga är hustrun Göta, dottern Kerstin med familj, svärsonen Putte och övrig släkt.

Leden av gamla eldsjälar i Vinslöv glesnar. Det konstaterar vi, hans många vänner, med sorg när budet nådde oss att Lennarth avlidit.
Han tillbringade sin uppväxt i Gumlösa. Som vuxen tog han tjänst hos dåvarande Televerket, en arbetsgivare som han blev trogen i många år.
Tidigt kom han i kontakt med idrotten och engagerade sig som ledare i Vinslövs IF och BK Ore. I båda föreningarna blev Lennarth och hans kamrat Torsten Söderberg ett radarpar som idékläckare och nöjespappor.
På 1950- och 60-talen arrenderade BK Ore festplatsen Galgbacken i Pukavik. Där anordnade klubben under många år nöjeskvällar med dans och scenframträdanden.
I den rollen kom Lennarth i kontakt med många av den tidens schlagerstjärnor som Anitha Lindblom, Harry Brandelius, Alice Babs, Gösta Snoddas Nordgren, för att inte tala om en annan estradör, Fader Gunnar i Osby.

Allt arbete utfördes ideellt av Lennarth och hans kamrater som i regel investerade hela helger från fredagkväll till söndagskväll i brottarklubbens tjänst. Lennarth var också med och tog initiativ till upprustningen av Lyran i Vittsjö.
Det ekonomiska utbytet av nöjesevenemangen blev så stort att BK Ore kunde bygga ny träningslokal, finansiera resor och annan verksamhet.
Jämsides med allt detta var Lennarth och hans kamrater också männen bakom Vinslövskarnevalen, Barnens dag och Idrottsmässan i Vinslöv som 1959 samlade mellan 6 000 och 7 000 personer. En efter nuvarande förhållanden otrolig siffra.
Sommaren 1965 blev regnig och kall, vilket i kombination med det nya mediet televisionen gjorde att nöjesprojektet i Pukavik lades ner.

Lennarth fortsatte sitt idoga arbete till föreningslivets fromma som verksam i Vinslövs IF:s supporterklubb, som ungdomsledare och tränare i BK Ore och idrottsföreningen. I båda föreningarna fostrade han flera generationer unga idrottare.
Han var också en drivande kraft i korpen som satte vinslövsborna på fötter i allting från tipspromenader till fotboll. En annan hjärtefråga var bouleklubben, vars bildande han tog initiativet till och där han sedan tävlade med aldrig sinande energi. När tennisbanorna gjordes om medverkade han till att en boulebana etablerades.
Som politiskt engagerad blev fritidsnämnden hans naturliga forum. Där kunde han göra fortsatta insatser för föreningslivets fromma i Vinslöv och då även utanför de idrottsliga ramarna.

Under sin tid på televerket drev han på fritiden företaget LO-sport med försäljning av sportutrustning, som han överlät 1989.
Vid en tidpunkt då andra brukar se fram mot pensionen startade Lennarth Ohlsson en ny karriär. Han blev säljare på Vinslövs fritidscenter. I den rollen uppmärksammades han som möjligen den äldsta husvagnsförsäljaren i Sverige; det kändes naturligt för honom eftersom han och frun Göta campat i Norje Boke sedan 1970-talet och han alltid trivts att ha med människor att göra.
Han var med om en stark expansionfas i Vinslövs fritidscenters historia, från fyra anställda till nuvarande 20-tal. Kunderna som återkom till vinslövsföretaget kände alltid återseendets fulla glädje när de mötte Lennarth.
Han behöll sitt intresse för föreningslivet, bland annat som medlem i Sällskapet Vi bomhusare och som medlem i PRO. Utrustad med en ljus livssyn och med humorns rika gåva, var han glad och generös in i det sista.

Leonard Estefors är bara fyra år men redan duktig på att måla och har god fantasi. Här har han gjort ett högt hus och flygande hjärtbin.
Leonard bor på Sonetorpsgatan i Hässleholm och som tack skickar vi boken Förvandlingen, av Anna Höglund.

Operasångerskan och teaterchefen Kjerstin Dellert avled på måndagen, 92 år gammal.
Kjerstin Dellert var en färgstark personlighet, som såg till att få saker och ting att hända. Till exempel var hon drivande bakom den stora galaföreställning som riksdagen bjöd det nygifta kungaparet på 1976.
1981 grundade hon Confidencen, när hon återuppväckte Ulriksdals slottsteater i rokokostil, och den har hon lett sedan dess. Två år tidigare hade hon pensionerats från Kungliga operan.

Hon har berättat att hon bara var fyra år när hon vann en sångtävling, fick en ballong i pris och bestämde sig för att bli sångerska.
Hon växte upp i Stockholm, men hennes operakarriär inleddes i Göteborg, där hon debuterade på Stora Teatern 1951 i Sköna Helena.

1952 var hon så på plats i Stockholm, i La Bohème. Under åren följde över 100 huvudroller. Hon har fått operor skrivna för sig och sjungit med många världsnamn, exempelvis Jussi Björling.
TV-programmet Prima Primadonnor, som hon gjorde tillsammans med operakollegan Elisabeth Söderström, var långt ifrån den enda utflykten i mer folklig terräng. 1971 låg hon på svensktoppen med poplåten Mamy Blue och året därpå uppträdde hon i Melodifestivalen med sången Kärleken behöver inga ord som kom på fjärde plats i den svenska finalen.

Mellan 1947 och 1966 var Kjerstin Dellert gift med disponenten Carl-Olof Bergh, med vilken hon fick sonen Totte.
1968 blev hon mycket uppmärksammad när hon gifte sig med den 16 år yngre dansören Nils-Åke Häggbom, som sedan dess har varit hennes livskamrat.
Under senare år drabbades Kjerstin Dellert av både stroke och cancer. Men på inför sin 90-årsdag var det inget hon beklagade sig över när hon intervjuades av TT:

– Det är ingenting jag går och tänker på. Jag känner stor tacksamhet över att livet har varit som det har varit, och fortfarande är. Jag menar, ännu är jag ju faktiskt med i smeten. Och det är ganska roligt.

En teckning och ett handskrivet brev kom till tidningen från Ingrid Trulsson, åtta år. Hon skriver:
”Jag heter Ingrid och bor i Helsingborg. På teckningen har jag ritat en bild av min hamster, som heter Ludde och är vit. Han är jättegullig när han tittar på mig och kliar sig”.
Ja, han ser verkligen söt ut! Som tack skickar vi Ingrid boken Lisbet och sambakungen, av Emma Karinsdotter och Hanna Gustavsson.

Oj, vilket högt hus Petrus Estefors målat! Det har sex våningar och det är gott om lampor och lampknappar i de olika rummen. En mysig öppen spis sprider värmen hela vägen från bottenplan. Till vänster ser vi trappan, så folket kan ta sig upp och ner till sitt våningsplan.
Petrus är snart sex år gammal och bor på Sonetorpsgatan i Hässleholm. Som tack skickar vi boken Superhjälte-mamman flyger in i väggen, av Camilla Gunnarsson och Ulrika Nilsson.

Vår verkställande direktör Gert Mohlin har hastigt, vid 64 ålder, lämnat oss efter en kort sjukdomstid.
Nu när han inte längre finns bland oss är vi lämnade med ett stort tomrum. Gert har fullgjort en viktig funktion i våra företag, men framför allt känner vi en saknad efter den varme gode trygge arbetskamrat han var för oss.
Gert och Klas vänskap började på sent 1970-tal och år 2000 började Gert sin anställning hos oss. Hans insatser för företagen präglades alltigenom av hans gedigna personlighet, hans breda kunskaper, engagemang och säkra omdöme.
Genom åren har han haft stor betydelse i åkerinäringen, som utsatts för många prövningar under senare år.

Utmaningarna kom att inspirera Gerts iniativförmåga och ledde bland annat till omorganisation av åkeriet för att klara konkurrensen.
År 2005 bildades Kivik express AB, som kom att kraftigt utvecklas och i dag bedriver en omfattande verksamhet inom flytt och magasinering samt möbeltransport, såväl inom som utanför Sverige.

Gert kände ett djupt ansvar för det familjeföretag han arbetade i och vars ledning han tillhörde.
Han visade en osviklig rättrådighet och sökte och fann möjligheter i stället för att fokusera de problem som åkerinäringen under senare tid varit hårt pressad av.
Hans fingertoppskänsla, analysförmåga och ekonomiska kunnande har lett till att Klas Hansson åkeri AB och Kivik express AB klarat sig väl genom krisperioden i landet.
Gerts ansvar för företagen visades i de många kundrelationer han ständigt stod i. Med sin hederliga och vänliga personlighet skapade han goda och återkommande trygga relationer.
Omutligt och rättrådigt höll han alltid våra företags fanor högt och visade alltid en stor aktsamhet om kundens bästa.
Vi tänker på Gert med stor tacksamhet för alla hans insatser och sörjer hans alltför tidiga bortgång. Vår vardag har blivit fattigare och vi kan inte förstå att vår käre Gert inte finns hos oss längre, men han kommer alltid att finnas kvar i våra varma tankar.
I saknaden tänker vi på hustrun Anneli och sönerna Anders och Ola med sina familjer.

75 år fyller den 7 mars botanisten Arne Strid, Danmark.
Han är specialist bland annat på Greklands flora, som han studerat i mer än 50 år.
Arne Strid växte upp i Ry, som ligger mellan Sörbytorp och Gumlösa. Han gick i Sörby skola från årskurs 1 till 6.
Han tog sin studentexamen vid läroverket i Kristianstad och därefter blev det studier i botanik, kemi och genetik vid Lunds universitet. Hans doktorand handlade om en experimentell studie för utvecklingen av en grupp växter i Egeiska skärgården, för vilken han fick det amerikanska priset ”Jesse M Greenman”.
Redan som 30-åring blev han utnämnd till professor vid Köpenhamns universitet, en befattning han hade från 1973 till 2001.
Från 2000 till 2008 var Arne Strid chef för Göteborgs botaniska trädgård och Göteborgs naturhistoriska museum.
Från 2011 är han emeritusprofessor vid Berlin-Dahlems botaniska trädgård och botaniska museum, från 2015 vid universitetet i Patras, Grekland och från 2017 vid National and Kapodistrian University of Athens. Han är också emeritusprofessor vid Lunds universitet och Köpenhamns universitet.
Arne Strid har namngivit nya växtarter i Grekland, Turkiet, Australien och Sydafrika. Han har författat många texter som exempelvis Vilda Blommor av Mount Olympus (1980), Greklands bergsflora, volym 1-2 (1986, 1991) Flora Hellenica: Gymnospermae till Caryphyllaceae (1997), Flora Hellenica; Nymphaeaceae till Platanaceae (2002) och Atlas av Egeisk flora (2016)
Han är medlem av Det kongelige danske videskabernes selskab, Kungliga fysiografiska sällskapet i Lund, Kungliga vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg och polska vetenskapsakademin.
Han har fått ta emot flera utmärkelser som Linnémedaljen i guld från Fysiografiska sällskapet.
Hustrun heter Barbro Jende Strid, biolog från Lund och tillsammans har de två döttrar.

Barn är inte barn utan små människor och de ska behandlas med respekt. Ungefär så kan man sammanfatta barns allt större rätt i samhället.

– Det är mycket bråk på morgonen.
– Jag minns när farmor och farfar besökte oss och de luktade alkohol.
– Min mormor är snäll och bryr sig jättemycket om mig.
– Vår familj trivs med varandra, har roligt och är lite konstig.
– Vår familj brukar dansa med varandra på kvällarna, men ibland blir vi trötta på varandra.
– Min mamma är jättesnäll och tröstar mig när jag är ledsen. Även när jag är hos min pappa kan jag ringa henne.
– Ibland kommer föräldrarna från ett annat land och får inte träffa sina barn.
– Jag har haft en hjärntumör, så jag fick åka till sjukhus.

Barnens röster fyllde Röda Salongen på Kulturhuset under onsdagseftermiddagen.
Barn från årskurs 5 på T4 Montessoriskola var värdar för dagen. De delade ut broschyrer och presenterade en rad föreläsare.
Ämnet för dagen var Barnkonventionen och hur den ska bli levande hos oss i Sverige.
En av initiativtagarna var Tina Strömberg som är enhetschef inom barn- och ungdomssupporten i Hässleholm.
Hon berättade om hur man genomfört föräldrakurser i både Hässleholm, Bjärnum, Tyringe och Sösdala och om det stora intresset. Där har man arbetat med teman som likvärdighet och samarbete, självkänsla och självförtroende, ansvar samt gränser.
En av föreläsarna var Titti Mattsson som jobbar som professor inom den juridiska fakulteten på Lunds universitet.
Hon berättar att just barnperspektivet är en ganska ny företeelse om man tittar bakåt i tiden.
Först var det familjen som bestämde helt över barnen och då var det framför allt mannen som var familjens överhuvud.
Därefter började samhället att få en betydande roll när det gällde barnen.
– Ta till exempel när barnen skulle ammas var fjärde timme även om de skrek av hunger, påpekar Titti Mattsson.
Nästa steg blev fokus på föräldrars rättigheter. Det kunde handla exempelvis om missbrukande föräldrar som fick behålla sina barn trots en dålig hemmiljö. Detta för att inte ”straffa” föräldrarna ytterligare.
Under senare tid har fokus i stället hamnat på barnen och deras rättigheter.

Enligt Titti Mattsson går utvecklingen alltmer mot att barn har rätt att dels få begriplig information och dels få rätt att ha sitt ord med när beslut ska fattas.
Förändringen pågår även inom domstolsväsendet.
Idag är Barmkonventionen ratificerad i 196 stater. Bland dessa stater finns Sverige, men dock inte USA. Att konventionen är ratificerad innebär att den är juridiskt bindande.
Planen är att Barnkonventionen ska bli lag i Sverige från och med 2020.
Det är ett förslag som varit ute på remiss och mött en hel del motstånd. En del anser att lagen redan idag tar tillräcklig hänsyn till barnen. En del röster anser att paragraferna är för allmänt hållna och utformade så att de inte passar i enskilda fall. Man tror även att de kan komma att kollidera med andra lagar.

Innan kylan helt överger vårt avlånga land kan man ju passa på att göra så här färgglada islyktor.

– Så här vackra blev islyktorna som vi gjorde tillsammans med våra barnbarn Alma och Ebba.
Det berättar farmor Viveca Ripa som tagit bilderna.
Hemligheten är karamellfärg i vattnet som man sedan låter frysa till is.
För att få till lite konstfulla islyktor börjar man med en lämplig bunke eller hink. Den fyller man först med vatten.

Därefter kan man lägga i granris, kottar, bär eller just karamellfärg.
Därefter placerar man en mindre bunke eller hink i den som är vattenfylld. I den får man lägga någon form av tyngd för att hålla den på plats.

Om man väntar att hälla i färg tills vattnet blir lite grötigt så går det att få till olika former på färgen i isen. Om vattnet är kokt gör det även isen klarare.
Nu är det bara att vänta på att innehållet ska frysa till is. Har det blivit plusgrader och man dessutom har plats i frysen kan detta vara en lösning. Men man får vara beredd på att hela härligheten smälter bort ganska fort.

För att få loss formarna kan man använda lite varmt vatten.
Sedan är det bara att placera ljus i lyktorna och njuta av den ända till naturen tar tillbaka lyktorna.

n Som tidigare meddelats har Sonja Nilsson i Hässleholm, min mamma, stilla insomnat.
Hon föddes den 26 april 1929 på Vikhög (nära Löddeköpinge) och växte upp tillsammans med sin far Hilding, mor Greta och syskonen Knut och Doris.
Sonja började redan som 15-åring arbeta inom frisöryrket och fick jobb i Malmö.
Efter att hon träffat min far Carl Nilsson från Hofterup, som var militär på T4 i Hässleholm, flyttade de till Hässleholm.
När äldste sonen Bengt föddes 1958, bodde de i Bjärnum där Sonja drev en frisersalong. Därefter gick flytten tillbaka till Hässleholm och 1960 öppnade hon Tegnors Damsalong, en salong som alltjämt finns kvar.
Den drev hon som en skicklig yrkeskvinna och företagare fram till 1987, då hennes anställde sedan många år Ann-Britt Troedsson tog över.
Sonja arbetade dock kvar på salongen under många år och som ett föredöme för sina båda söner, visade hon att man aldrig får någonting gratis här i livet. Det man vill åstadkomma måste man jobba hårt för.
”Det flyger aldrig några stekta sparvar i munnen på en”, brukade hon exempelvis säga, när jag var lat i skolan.
Sonja Nilsson var en glad, varm och generös människa. Omtyckt av många, engagerad under många år i föreningsliv och med vänner.
Sonja mötte både glädjeämnen och svårigheter under sitt långa liv och hon blev änka, knappt 54 år gammal, 1983 då maken Carl hastigt avled blott 57 år gammal.
Livets motgångar berövade dock aldrig Sonja hennes livsglädje och närhet till skratt. Inte heller förtog de hennes glädje i att umgås med vänner och med sin syster Doris som hon gärna skrattade och skålade med, både som syster och bästa vän.
Om somrarna gick de båda systrarna gärna och ständigt snackandes tillsammans, för att ta ett bad från bryggan på deras älskade Vikhög.
De sista tio åren av sitt liv bodde Sonja på Högalidshemmet i Hässleholm. Här hade hon ett mycket gott förhållande till personalen och de boende, som uppskattade henne för hennes glada humör och kvickhet i repliken.
Men alla liv har ett slut och den andra mars slutade Sonja, Gudrun Nilsson sin vandring här på jorden.
Tack för allt.
”Mor, lilla mor, vem var väl som du? Ingen i hela världen.”
Sonja Nilsson sörjes närmast av sönerna Bengt med familj, Carl-Johan med hustrun Cecilia, barnen Emma, Daniel, Mattias, systern Doris samt övrig släkt och vänner.

n Först på måndag avslöjas vad Sveriges färskaste prinsessa ska heta.
Sverige har fått en ny prinsessa. Strax efter midnatt på fredagen födde prinsessan Madeleine sitt och maken Christopher O’Neills tredje barn. Flickan föddes klockan 00.41, vägde vid födseln 3 465 gram och var 50 centimeter lång.

På måndag hålls konselj och Te Deum, där riksmarskalk Svante Lindqvist tillkännager vad prinsessan ska heta och vilken titel hon ska ha.
Christopher O’Neill var med under hela förlossningen, som ägde rum på Danderyds sjukhus.
”Vi är mycket glada över tillökningen i vår familj och att Leonore och Nicolas har fått sitt efterlängtade syskon. De ser mycket fram emot att träffa sin nya lillasyster”, säger Christopher O’Neill i ett pressuttalande.
Morföräldrarna kung Carl Gustaf och drottning Silvia har enligt uppgift bestämt sig för att avbryta sin semester i den schweiziska skidorten Klosters.

Statsminister Stefan Löfven, på statsbesök i USA, var en av dem som skickade sina lyckönskningar till hovet efter nedkomsten.
Den nya prinsessan är nummer tio i successionsordningen, där ju kronprinsessan Victoria är nummer ett.
Vadslagning om prinsessans namn lär vara i full gång hos diverse spelbolag.

Dödsfall Den mångårige Expressenjournalisten Ulf Nilson har avlidit i en ålder av 84 år.

Utrikeskorrespondenten och krönikören arbetade för kvällstidningen i 52 år och har under sin karriär intervjuat bland annat Kubas diktator Fidel Castro, presidentkandidaten Robert Kennedy i USA, Moder Teresa i Indien och boxningsstjärnan Muhammad Ali, skriver Expressen.

– Pappa var klar in i det sista. Han hade kvar sin humor hela tiden. Han charmade personalen och skämtade med dem. Han kämpade för att hänga med. Han tittade på tv och vi hade med Expressen till honom varje dag. Han brukade kritisera rubrikerna, säger dottern Pina Nilson, till tidningen.

Ulf Nilson gick bort efter en längre tids sjukdom.

Sverige Prinsessan Madeleines och Christopher O'Neills barn ska heta Adrienne Josephine Alice och blir hertiginna av Blekinge.

Detta meddelade kung Carl Gustaf vid en konselj, alltså ett regeringssammanträde med statschefen närvarande.

Enligt kungen så är Adrienne ovanligt mörkhårig.

– Allt har gått bra. Barnet är välskapt och har förvånansvärt mycket mörkt hår, vilket vi naturligtvis tycker är roligt. Det är spännande och det kräver ganska mycket. De här ungdomarna är ganska livliga, säger kung Carl Gustaf, enligt Sveriges radio.

n ”Vi klarar oss utan bron” deklareras det helt klart från kommunföreträdare.
Bro eller inte bro? Debatten om Öresundsbron har på nytt blossat upp efter koncessionsnämndens nej till broplanerna.
Kommunens planeringschef Bo Mårtensson anser att det inte är en avgörande fråga, även om den planerade invigningen kunde tjäna som en morot för andra satsningar, till exempel E4:ans ombyggnad som kan beröra Hässleholm. Men för kommunen har det ingen större betydelse, mera för regionen.
Och han får medhåll av kommunalrådet Gunnar Bengtsson (C) som tror att nämndens beslut kommer att avsevärt fördröja den fasta förbindelsen, antingen det blir bro eller tunnel.
– Jag är ytterst tveksam till om det behövs en sådan, den kommer att kosta mer än det smakar.
n Ekologiskt byggande har blivit på modet, och nu har utställningen ”Nu blommar husen” kommit till Hässleholm från Form Design Center i Malmö.
Den visas på Tekniskan för elever och intresserad allmänhet. Men också kommunala tjänstemän och byggbranschens folk är dåligt insatta i ekologiskt byggande.
Här är det arkitekturens ”organiskt böljande former” som lyfts fram, inte så mycket mulltoaletter eller köksträdgårdar.
Lärarna Christer Loij och Eva Persson som tagit hit utställningen demonstrerar gärna den på skolan.
– Vi måste söka påverka eleverna så att de börjar tänka i de här banorna tidigt, säger Eva och ser framtidens arkitekter, byggentreprenörer och beslutsfattare framför sig i skolbänkarna. Och även som framtida husköpare är eleverna viktiga.
n I Hästveda brann ju gamla Löfquists järnhandel upp för en tid sedan, och nu talas det om att söka bevara det åldriga Skomakarehuset på Köpmannagatan.
Egentligen skulle det rivas till förmån för en ny väg men har enligt landsantikvarien ett historiskt värde, och kommunen skänker det till Hembygdsföreningen.
Olle Johnsson, alias ”El-Olle”, är glad över beskedet och börjar fundera över användningen efter nödvändig renovering av huset.
I den forna backstugan kan inrättas en skomakarverkstad med de inventarier som redan finns, och på ovanvåningen kan bli annex till det trångbodda vandrarhemmet. Även ett uthus med bakugn från 1800-talet ingår.
n I Sibbhult är Scania på väg in i en ny epok, säger oss förstasidesrubriken.
Efter tio månaders ombyggnad har nu den första nya manuella växellådan lämnat fabriken, och efter semestern ska produktionen vara i full gång, säger platschefen i Sibbhult Björn Holmgren.
För tillfället jobbar ett 15-tal personer här, samtidigt som man har 35 man på utbildning i Södertälje, där sibbhultsfabiken sedan nyår svarar för växellådetillverkningen.
Framöver kommer Scania i Sibbhult att sköta tillverkningen till företagets fabriker i Europa.
n Nu ska Elsa Anderssons korta levnad bli film.
Vem var hon? frågar säkert mer än en läsare.
Bondflickan från Strövelstorp hade bara en dröm, att få lära sig flyga och hoppa fallskärm.
Vid 25 års ålder störtade hon vintern 1922, och på minnesstenen hemma på kyrkogården benämns hon ”Skandinaviens första och enda aviatris”.
Med tiden hade minnet av hennes bedrift bleknat, men stannat kvar hos flygintresserade småbrukaren Karl Karlsson på Ekamölla i Norra Sandby, som 50 år senare berättade historien med verkligt engagemang.
Och efter viss uppmärksamhet kring 70-årsminnet 1992, fick filmaren Jan Troell och författaren Jacques Werup idén att göra filmen som kom att heta Så vit som en snö.
n Nej, det blev ingen Grammis för vår Peps men däremot ett specialpris bara till honom.
Förra helgens stora Grammisgala brydde han sig inte om att ta sig till, trots att han var nominerad till bästa manliga rockartist.
– Jag är inte så intresserad av branschen, säger han, men tycker det är trevligt att bli uppskattad.
– De där galorna är helt enkelt erbarmligt tråkiga, menar han med tidigare erfarenheter från liknande tillställningar.

Traktorer och lantbruksmaskiner står uppradade på gården Vannaröd Elimä utanför Sösdala.
I en större byggnad strax intill hittar man föremål med, för en icke jordbrukare, osäkert användningsområde.
– Det där är ett gammalt skållekar, berättar Ulf Ebbesson och pekar på något som liknar en halv jättetunna.
Och jodå, här har djur både slaktats och skållats en gång i tiden.
En stor gammal tvättgryta avlöses av pallar med takpannor som i sin tur avlöses av rundbalar med ensilage och som avslutas med gamla fönster. Sammantaget kan man säga att här dyker det mesta upp som man brukar hitta inom ett lantbruk.

Den 15 mars är det 34 år sedan Ulf Ebbesson tog över gården som den femte generationen. Men nu kan man säga att den här generationsgrenen med bönder klipps av. Gården är såld och Ulf och hans fru Eva Larsson Ebbesson tänker gå i pension.
– Det var friherrinnan Wrede af Elimä på Vannaröd som gav gården sitt namn, berättar Ulf Ebbesson. Därför finns namnet Elimä fortfarande med i adressen till paret Ebbesson.
Att avveckla ett lantbruk är ett digert jobb. Även boningshuset ska tömmas eftersom Ulf och Eva flyttar till en annan fastighet en bit bort den 1 april.
– Huset som vi ska flytta till byggdes en gång av min morfar, berättar Ulf. Marken är avstyckad och till det nya huset finns även en del mark och skog.
Djurhållningen lämnar han däremot helt bakom sig. På senare år har han bara fött upp köttdjur och även dessa kommer att gå på auktion på lördag.
– Det handlar om sammanlagt 54 djur varav en del är fjolårskalvar, berättar Ulf.

Vad ska du göra nu när du blir pensionär?
Ulf funderar en stund och säger att det borde väl bli jakt och fiske.
Fiska har han inte gjort på länge men jakten har han hållit fast vid.
– Det har blivit gris, hjortdjur och rådjur, påpekar han och tillägger att jakt inte bara handlar om att skjuta. Minst lika roligt är att ha kul tillsammans med jaktkamrater.

En och annan resa lär det säkert också bli.
Trots att paret Ebbesson haft gården har de unnat sig en solsemester varje år.

Hur känns det att lämna en gård som funnits i släkten i fem generationer?
– Jag har faktiskt vant mig vid tanken på att den går ur släkten, svarar Ulf.
Han berättar också att auktionsförrättaren kommer under tisdagen och märker upp alla föremål. På lördag klockan 11 går de första maskinerna och föremålen under klubban.
Först den 11 september fyller Ulf Ebbesson 65 år och blir då pensionär ”på riktigt”.
– Men jag slutade att fylla år när jag blev 50 år eftersom det hände så mycket hemska saker just den 11 september, säger han med ett leende.
Kanske kan han trots allt göra ett undantag i år.

Den brittiske fysikern och kosmologen Stephen Hawking är död. Han blev 76 år gammal.

Stephen Hawking avled i sitt hem i Cambridge tidigt på onsdagsmorgonen. Dödsorsaken har inte offentliggjorts.

I ett officiellt uttalande skriver hans tre barn, Lucy, Robert och Tim, om sin sorg.

”Han var en fantastisk vetenskapsman och en stor människa vars arbete och arv kommer att leva vidare i många år”, skriver man, enligt The Guardian.
”Hans mod och ihärdighet, liksom hans brillians och humor inspirerade människor över hela världen.”

Den brittiska tidningen kallar Hawking för ”den moderna kosmologins klarast lysande stjärna”. Vid sidan om sina egna vetenskapliga arbeten skrev han ett antal populärvetenskapliga böcker, mest känd av dessa är ”Kosmos: en kort historik” (originaltitel: A brief history of time).

Stephen Hawking led av den neurodegenerativa sjukdomen ALS. Han diagnosticerades 1963 och fick då reda på att han bara hade cirka två år kvar att leva. Det skulle dock visa sig att den form av ALS som han hade utvecklade sig långsammare än vanligt.

– Jag är inte rädd för döden men jag har inte bråttom att dö. Jag har så mycket att göra först”, har hans sagt.

Och mycket gjorde han. The Guardian berättar, med hänvisning till Hawkings självbiografi, A brief history, att han under studierna i Ofxord låg mittemellan en första klassens och en andra klassens examen. Eftersom han trodde att han sågs som en jobbig student så sa han till sina examinatorer att om han skulle få en första klassens examen så skulle han doktorera vid Cambridge, annars hotade han stanna i Oxford. De valde det förstnämnda alternativet.

Hans sjukdom bröt sakta ned hans kropp. Han började gå med kryckor under 60-talet och tvingades senare börja använda en motordriven rullstol. Han ska ha varit ökänd för sin framfart på Cambridges gator med den sistnämnda, liksom för att köra över stundters tår.

Under 70-talet skördade stora vetenskapliga framgångar. Tillsammans med sin vän Roger Penrose utvecklade han en matematisk modell, skapad från Albert Einsteins allmänna relativitetsteori, som ledde till att han 1972 kunde bevisa den första av många så kallade singularitetssatser. Han gjorde också, tillsammans med andra, ett antal upptäckter kring svarta hål.

Hans handikapp, inte minst talsyntesen som gav honom en robotstämma. gav honom en ikonisk uppenbarelse. Det i kombination med hans knivskarpa intellekt, hans humor och förmåga att förklara extremt komplicerade saker på ett sätt som var begripligt för en intresserad allmänhet har gjort honom till inte bara en vetenskaplig utan också en populärkulturell fixstjärna.

Bland annat har han medverkat i rollen som sig själv The Big Bang Theory och i den animerade tv-serien The Simpsons. Den sistnämnda kallar han själv för det bästa på amerikansk tv.
– Avsnittet var väldigt roligt och nästan lika många känner till mig genom The Simpsons som genom min vetenskap, sade han själv i en intervju.

Han spelade också en holografisk representation av sig själv i Star Trek: The Next Generation och hans syntetiska röst hörs på Pink Floyd-låten Keep Talking.

I sitt uttalande skriver Hawkings barn:
”Han sade en gång att ‘Det vore inte mycket till universum om det inte fanns plats för de människor man älskar’. Vi kommer sakna honom för alltid.”

n Som tidigare meddelats har Ulla Ohlsson, Erikstorp Tyringe, avlidit den 28 februari 2018.
H
Ulla föddes den 7 augusti 1933 i Klippan och växte upp tillsammans med sin mor Callie och far Theoder.
Ulla hade en trygg uppväxt men hon fick inga syskon vilket hon ofta saknade, istället hade hon hela livet en mycket nära relation med flera av sina kusiner.
Tidigt började Ulla jobba med barn, först som privat barnflicka men därefter också på spädbarnskliniken i Lund, olika barninrättningar i Kristianstad och på Norrängskolan i Hässleholm.

Under slutet av 1950-talet träffade Ulla lantbrukarsonen Alvar Ohlsson och år 1966 gifte de sig och paret bosatte sig på Alvars släktgård i Erikstorp utanför Tyringe. År 1969 drabbades familjen av en stor tragedi då deras 2-åriga dotter omkom i en bilolycka.
Familjen utökades dock därefter med två barn, Eva och Per. Under årens lopp berikades familjen också med fyra barnbarn; Kim, Hanna, Elias och Nellie.
Barnen och barnbarnen var de största glädjeämnena i Ullas liv. Familjen kom alltid i första hand och hon var mycket generös och omtänksam som person.

Ulla hade också ett stort engagemang för utsatta barn och hemma på gården fanns under långa perioder sommarbarn och familjehemsplacerade barn som hade problem i sin hemmiljö.
Ulla hade ett stort intresse för hembygden, föreningar och verksamheten i kyrkan.
Barndomsorten Klippan och dess omgivningar stod henne varmt om hjärtat hela livet men efter giftermålet med Alvar var det Matteröd utanför Tyringe som fick Ullas största uppmärksamhet.
Ulla var bland annat engagerad i upprättandet av boken om Matteröd där torp, levnadsöden och historia om byn dokumenterades.
Ulla var mycket engagerad i de lokala föreningarna i byn. Hon hade också ett stort hjärta för välgörenhet och det var en viktig del i hennes långa och stora engagemang för Matteröds syförening.
Livet på gården i Erikstorp präglades både av glädje och sorg. Arbetet var hårt och Ulla fick jobba med djuren och andra sysslor i lantbruket.
Hon var mycket intresserad av sitt hem och sin trädgård. Sömnad och handarbete var stora intressen och hemmet var ombonat och hemtrevligt.
Ulla var också mycket duktig på matlagning och bakning och hon bjöd ofta in släkt och vänner på middag eller kaffekalas. Alla var välkomna.

Släkten stod Ulla varmt om hjärtat och ofta hörde man henne prata om alla mötena under åren med kusinerna och övriga i släkten.
Ulla hade en mycket god kunskap om släktbanden och även om platser med kopplingar till hennes släkt. Flera gånger gjordes bland annat resor till Dalarna och Värmland där flera av hennes släktingar bosatt sig.
Ulla var också intresserad av resor och att se nya platser. Många gånger åkte Ulla och Alvar på bussresor till olika delar av Europa vilket de uppskattade mycket. De gjorde också ofta utflykter med bil runt om i det vackra skånska landskapet vilket var en stor glädjekälla.
År 1998 drabbades Ulla av cancer och i samband med operation dessutom av en stroke som kom att påverka resten av hennes liv.
Hon blev aldrig riktigt återställd utan led av yrsel och rörelseproblem. De sista åren drabbades hon av andra hälsoproblem men hon försökte, så gott hon kunde, hålla humöret uppe.
Ulla fick slutligen, den 28 februari, somna in i sitt hem i Erikstorp omgiven av sina närmaste.
Tack, Maka och Mor, för allt Du varit Tack för den glädje i hemmet Du var Tack för de lyckliga åren som farit Tack för de minnen, Du lämnat kvar

Ulla sörjes närmast av maken Alvar, barnen Eva och Per med familjer.