Sedan hon elva år gammal läste om Katarina Jagellonica i skolan har Victoria Enefors känt samhörighet med den svenska Polenfödda 1500-talsdrottningen. Förra året gick hon så pass långt att hon gjorde en kopia av en av drottningens klänningar; hon ser det som en hyllning till alla kvinnor som genom åren flyttat från Polen till Sverige.
Fem månader tog det att genomföra projektet att sy själva klänningen i svart sammet och sedan sy på de ungefär 3 000 pärlorna.
– Allt annat fick stå åt sidan, berättar Victoria Enefors.
Det innebar bland annat att hon ta ut en hel del ledighet från jobbet och se till att komma tidigt ur sängen.
– Jag ville vara färdig till den 4 oktober, det datum när Katarina Jagellonica och Johan gifte sig.
Johan, det var Johan Gustavsson Vasa, han som senare skulle bli svensk kung med namnet Johan III.
Idén till att sy klänningen kom när Victoria i påskas besökte slottet i Litauens huvudstad Vilnius. Det besöket berodde på hennes gamla fascination för Katarina Jagellonica.
Den föddes i Upplands Väsby:
– Jag var elva år gammal och gick i femman när vi läste om Katarina Jagellonica på en historielektion.
Victoria Enefors hade kommit till Sverige från Polen – hon är uppvuxen på landsbygden i närheten av Warszawa – när hon var sex år gammal. Hon kände att hon kunde relatera till Johan III:s gemål, som också kom till Sverige från Polen. Hon var prinsessa, född i Krakow 1526.
För Victoria känns det viktigt att hålla sitt polska arv levande och det där intresset för den polskfödda drottningen har hon sedan alltid haft med sig.
– Men jag har alltid nöjt mig med att åka till slotten där hon har bott och så. Förra påsken bestämde jag mig för att åka till Vilnius.
Polen och Litauen stod på 1500-talet nära varandra och Katarina Jagellonica bodde i Vilnius.
– På slottsmuseet hade de en hel våning om henne och hennes släktingar. Jag var där i flera timmar.
Det var en så stark upplevelse för henne att hon kände att hon ville göra något speciellt. Ganska snart var hon klar över att det skulle bli en klänning, en kopia av den som Katarina bär på en målning av Likas Cranach den yngre – som för övrigt målat porträtt av hennes systrar iförda samma klänning.
– Samma kväll åkte jag till ett köpcenter för att leta tyger.
Hon köpte en näve pärlor för 24 euro – och tänkte genast att hon nog måste lägga band på sig om reskassan skulle räcka.
Men nu var hon igång.
– De nästkommande dagarna var det bara det som gällde. Jag gick till slottet igen och berättade om mitt projekt och där sade de att jag ju måste komma tillbaka och visa den när var färdig.
”Vad har jag nu gjort?” tänkte Victoria när hon begav sig hemåt. Men ångrat sitt beslut har hon aldrig gjort, försäkrar hon.
– Jag lade porträttet av Katarina Jagellonica som bakgrundsbild på min mobiltelefon, så att jag alltid skulle bli påmind om det.
Ett problem var att porträttet av Lukas Cranach den yngre bara visar den blivande drottningen från midjan och uppåt. Så hur nedre delen av klänningen och baksidan, såg ut fick hon försöka gissa sig till efter att ha studerat litteratur konsulterat textilhistorisk expertis.
Nu nöjde sig inte Victoria med att sy och sedan brodera klänningen. Hon ville utföra arbetet på platser där Katarina Jagellonica någon gång befunnit sig. Därför har hon suttit och broderat i Krakow, i Vilnius, i Kalmar, Vadstena, Åbo, Uppsala, Borgholm, Svartsjö, Gripsholm, Vadstena – och på resor där emellan.
Pärlorna hon sytt fast på känningen har hon dessutom sett till att köpa på sådana ställen:
– Jag vet var jag köpt varenda pärla jag sytt fast, säger hon.
För att hinna med alla resor och all sömnad fick hon ta ganska mycket ledigt från sitt arbete som socionom; det var för att studera till det som hon flyttade från Stockholm till Lund 2007.
Jo, hon blev klar med klänningen i tid. Hon hade kommit till Vilnius den 2 oktober.
– Då hade jag bara småsaker kvar.
Klockan 12:01 två dagar senare lade hon ner nålen.
Sedan fick klänningen göra samma resa som Katarina Jagellonica gjorde efter sitt bröllop. Från Vilnius till Åbo, via Riga, Pärnu, Tallinn, Ekenäs. – Jag tog på mig den på varje ställe.
Victoria berättar att det tar 20 minuter att ta på sig klänningen och då behöver hon dessutom hjälp, bland annat med att dra åt snörningen där bak.
Hon är för övrigt tacksam för all hjälp hon på olika sätt fått under sina bestyr med klänningen, från personer med kunskap om själva arbetet, från personal på museer och andra ställen som låtit henne sitta och brodera på historiska platser.
– Tre kvinnor har velat köpa klänningen, men jag har svarat blankt nej – den är så viktig för mig.
Och under arbetets gång har en insikt vuxit fram om att hon inte gjort det bara för sin egen eller Katarina Jagellonicas minnes skull.
– Jag har gjort den för alla polska kvinnor som flyttat till Sverige.
Hon har så smått börjat förbereda nästa sömnadsprojekt: en annan av de utstyrslar Katarina Jagellonica hade i bagaget när hon kom till Åbo–Finland var ju då en del av det svenska riket–som nybliven hertiginna.
– Hon hade 113 stycken med sig.