Det finns de som klagar på att semestern ofta är en dyr historia. Men gillar man att vandra eller kan tänka sig att prova på detta kan man komma billigt undan.
Ett par hyfsade skor, en matsäck och ett glatt humör räcker. Fast det där med det glada humöret är inte nödvändigt. Det finns trots allt en möjlighet att nedåtgående mungipor kan hissas upp under vandringens gång.
Under helgen som gick vandrade 16 personer från Hässleholm Hovdala Vandrarförening på den undersköna ön Ven.
Upprinnelsen till själva föreningen, som officelt bildades i fjol, var en förfrågan från Hässleholms kommun i samband med Hovdala vandringsfestival samt Eurorando som arrangerades i september 2016. Sedan dess har föreningen arrangerat vandringar i både skog, mark och städer.
– Här får man en naturlig motion och kan samtidigt njuta av naturen, säger Jan Olsson som är ordförande i föreningen.
Han påpekar även att man under vandringarna kan gå i sin egen takt. Den som vill kan gå och prata med grannvandraren. Annars är det bara att gå undan och försjunka i sina egna tankar.
I föreningen gör man upp ett program så att medlemmarna kan planera in sina vandringar. Men det händer också att så kallade spontanvandringar dyker upp. Någon blir helt enkelt sugen på en vandringstur och gör ett upprop på till exempel Facebook för att kolla om någon drabbats av samma sug.
Vandringarna brukar delas in i lätta, medel eller äventyr. Ett bra sätt att kunna förbereda sig eller för att kunna göra en bedömning om orken finns just den här dagen.
En lätt vandring ligger på mellan fem kilometer upp till en mil medan medel håller sig inom en till två mil och följer stigar och vägar. Den mer äventyrliga delen kan ligga på mellan en till två och en halv mil och rör sig mer ute i terrängen. Under samtliga vandringar stannar man för att ta en fikapaus, en lunchrast samt någon välbehövlig drickapaus.
Det finns några eldsjälar i föreningen som inte drar sig för att vara med i mer än en vandrarförening. Maj-Britt Svensson är en av dem. När hon gick i pension kände hon att hon ville ha någon att promenera med. Detta har hon nu fått med råge.
– Det finns tre för mig viktiga saker med vandring, berättar Maj-Britt. Man får motion, kommer till nya ställen och får dessutom den sociala biten. Alla tre är lika viktiga.
Maj-Britt berättar att hon fått många nya kompisar och besökt många ställen i närområdet som hon inte kände till.
– Man behöver inte bjuda hem folk på en trerätters middag för att umgås, konstaterar hon och tillägger att man kan umgås och lösa världsproblemen även under en vandring.
Men en del har också en förkärlek för att vandra på egen hand och kombinerar detta med en mer social vandring med föreningen.
Vid de flesta vandringarna agerar någon vandringsledare. Den eller de som arrangerar vandringen provgår ofta leden och fixar praktiska saker om det är nödvändigt.
Under helgens vandring på Ven var det Jan Olsson som hade koll på leden och som fixat båtbiljetter.
Det var en vandring på drygt en mil runt ön som på sommaren är översållad med cyklister. Men det går att samsas.
Den som känner att orken tryter kan gena över ön eller ta bussen tillbaka från till exempel Kyrkbackens hamn.
Fördelen med föreningen enligt Jan Olsson är förutom den sociala biten att man inte alltid själv behöver leta upp nya vandringsleder.
Men att träffa nya människor är absolut en extra krydda. Ibland dyker tillfälliga besökare upp och hänger med. Som just undertecknad gjorde denna helg i juli.