Jan A Johansson, Skånska Dagbladets tidigare chefredaktör, har avlidit, 65 år gammal.
– En oerhört kunnig person som skulle ha kunnat ta en mycket mer framträdande plats i det offentliga livet. Men det ville han inte – han saknade fåfänga, säger Lars Joel Eriksson, som efterträdde honom.
Budet om Jan Johanssons bortgång kommer bara några dagar efter att begravning hållits för hans företrädare Tage Oscarsson.
När Jan Johansson blev chefredaktör i mitten av 1980-talet var han Sveriges yngste på en sådan post. ”Högst tre år” sade han till tidningens dåvarande styrelseordförande Stig Josefson när denne erbjöd honom jobbet.
Det blev 27 år; vid årsskiftet 2012-13 lämnade han över till Lars Joel Eriksson, som han själv hade anställt som ledarskribent i slutet av föra seklet.
– Jag hade ringt och sagt att jag var intresserad av ett jobb jag hört skulle bli ledigt, säger Lars Joel Eriksson.
Ungefär på samma sätt hade det gått till när Jan A Johansson hamnade på Skånska Dagbladet två decennier tidigare. En vän till honom hade börjat arbeta här, och Jan Johansson ringde till Tage Oscarsson för att höra sig för om jobb. Efter en tid kom ett erbjudande och han började som allmänreporter på Malmöredaktionen. Snart blev han chef för kultur- och nöjesavdelningen och 1982 blev han andreredaktör, vilket skulle kunna kallas vice chefredaktör.
1986 blev han så chefredaktör och var det alltså i 27 år. En som arbetade tillsammans med honom hans sista yrkesår är Mimmi Karlsson Bernfalk, nu chefredaktör på Norra Skåne.
– Han var väldigt nyfiken och kunnig på yrket, intresserad av vart journalistiken skulle ta vägen. Han förutsåg mycket av den utveckling som mediebranschen upplever nu.
Lars Joel Eriksson beskriver honom som en chef som inte lade sig i detaljer:
– Han var inte en sådan som måste tycka till om allt. Men när han hade synpunkter var de alltid klockrena.
”Mer reflekterande än domderande”, beskrev Jan Johansson sig själv i en intervju i samband med sin pensionering. Han berättade där att han lätt tappade intresse och driv när något väl var bestämt – till själva genomförandet behövdes personer med andra egenskaper. Det var därför, sade han, som han anställde starka redaktionschefer.
Gunilla Wedding är numera kulturchef på tidningen.
– Om han trodde att man klarade av en uppgift så uppmuntrade han en verkligen och gav en chansen.
Hon började också på tidningen som allmänreporter, men ville allra helst skriva om kultur.
– Jag fick gärna testa. Han skickade mig på föreställningen ”Vad hände med Baby Jane?” med Darling Desperados.
Sedan blev det mer teater och litteratur, hon tog över deckarbevakningen:
– Han blev en mentor för mig när det gäller kritik – han har gett mig många ingångar till hur man skriver teaterkritik.
Han var själv en ansedd teaterkritiker, med djupa kunskaper. Undertecknad har hört skådespelare på Malmö stadsteater säga, att det är Jan Johanssons recension man läser först.
Det var kulturbevakningen som var hans skötebarn; när han blev chefredaktör var ett krav att han skulle få fortsätta basa över kulturen i tidningen.
Hans intressen när det gällde kulturyttringar spände över hela skalan. Han skrev om litteratur och scenkonst och uppskattade speciellt dansföreställningar, han hyste en speciell kärlek till dockteater, han spelade nyckelharpa och var duktig på att trolla.
Han fortsatte skriva för Skånska Dagbladets kultursidor även efter att han gått i pension. Då kunde han dessutom ge mer utrymme åt den bonde han alltid hade inom sig:
– Ingen tror mig när jag säger att jag är praktisk, men efter möten och administration är det skönt att kunna dra på sig arbetskläderna.
Hemma i Aggarp hade han får och höns och odlade grönsaker. Sådant som var användbart för ett annat av hans stora intressen: matlagning.
Det var också på ett lantbruk i närheten av Västervik han växte upp.
Han studerade upp på universitetsnivå och skulle börja doktorera i litteraturvetenskap i Stockholm. Han behövde ett sommarjobb och eftersom hustrun – han hade bildat familj – hade fått jobb i Vadstena hörde han sig för hos Motala Tidning. Där började hans tidningsbana och han hann skriva för både Nerikes Allehanda och Länstidningen Östergötland innan han så hamnade i Skåne i slutet på 1970-talet.
– Han gjorde ett fantastiskt jobb på Skånska Dagbladet, säger Håkan Mattsson, ordförande för tidningens styrelse.
– Jag känner stor saknad. Han var en väldigt kunnig och omtänksam person. Vi umgicks i 35 år.
Bland annat seglade de tillsammans; när centern hade partistämma på Öland tog de till exempel båten dit.
Alla vi talat med nämner Jan Johanssons skarpa intellekt och breda kunskaper. Säger att han hade förutsättningar att ta större plats, bli ett namn i det allmänna medvetandet – men offentligheten var alltså inte något som lockade honom.
Jan A Johansson efterlämnar hustru, två döttrar och barnbarn.