Vill hjälpa. Äventyrslustan har alltid funnits där. Under uppväxten i Häglinge drömde Sofia Olsson sig ut i världen. Fascinationen för framför allt Tibet ledde till arbetet som regionchef för Individuell Människohjälp, IM, i Sydasien och hon är numera bosatt i norra Indien.
I en by vid namn Rajpur, i närheten av staden Dehradun, vid Himalayas fot finns IM:s huvudkontor för Sydasien. Här bor och arbetar Sofia Olsson, från Häglinge som regionchef. Främst har IM verksamhet i Indien och Nepal och även om Sofia har sin bas här är hon ofta på resande fot.
– Ungefär hälften av tiden reser jag. Ofta till möten med partnerorganisationer.
Sofias intresse för att upptäcka världen väcktes redan som liten hemma i Häglinge.
– Jag har alltid velat vara ute i världen, lära mig nya saker och lära känna nya kulturer. Jag vill komma underfund med hur saker fungerar.
Redan när hon var 15 åkte hon som utbytesstudent till USA och det minskade inte intresset för resor, tvärtom.
– Jag har bott utomlands i mer än tio år, säger hon.
Asien lockade med spännande kulturer och 2003, efter att ha engagerat sig i IM, åkte hon till Indien som volontär i fyra månader. Det handlade om att informera om miljöprojekt och här blev hon fascinerad av den tibetanska exilregeringen, som verkar från norra Indien, under ledning av Dalai lama och hon återvände varje år tills att hon 2012 tog steget och flyttade.
– Jag är nog ingen typisk ”indiofil” som många av de västerlänningar som vistas här. Jag fastnade för den tibetanska kulturen och ville lära mig så mycket som möjligt.
Sofia började till och med studera språket, något som visade sig vara en utmaning.
– Det är jättesvårt eftersom man inte har någonting att hänga upp det på. Jag måste memorera in alla nya ord.
Hon erkänner att hon inte pratar tibetanska helt flytande.
– Jag klarar mig bra i vardagssituationer, men jag skulle till exempel inte kunna hålla ett formellt möte på tibetanska.
IM har haft kontor i byn Rajpur sedan 70-talet och på området finns, förutom kontoret, en mattfabrik och ett guesthouse. Här arbetar Sofia, med en hisnande utsikt upp mot Himalayas sluttningar och här bor hon i en stuga på området.
– Det är en stor trädgård med olika småbyggnader utplacerade och det är grönt, lummigt och fint.
Någon direkt fritid har hon däremot inte.
– I stället försöker jag att ta lite längre, sammanhängande ledigheter. Då åker jag iväg till Sverige, eller så får jag besök av kompisar och reser runt med dem i Indien.
– Jag har inget behov av upplevelseresor längre, utan vill mest ha lugn och ro.
Att leva och bo i ett land som är så annorlunda jämfört med Sverige innebär förstås en del kulturkrockar.
Men det är inget Sofia ser som ett problem, utan utmaningar att övervinna.
– Alla har nog behov av utmaningar på sitt sätt. Mitt är nog främmande kulturer.
– Jag minns att jag tyckte att det här med skitiga toaletter var jättejobbigt. Nu tänker jag inte ens på det. Man hittar sätt att hantera saker.
– Går man på en gata här i Indien är det mycket höga ljud, tiggare drar i en. Men människan är ett vanedjur och man kan vänja sig vid det mesta. Fast jag märker av det när jag har besökare från Sverige.
Det hon gillar med livet i Indien är framför allt hur öppna, spontana och nyfikna människorna är.
– Livet är inte så fyrkantigt inrutat och jag tycker om att få utrymme att ompröva värderingar och förutfattade meningar. Folk här tänker annorlunda. De lever mycket mer i nuet. Både på gott och ont.
Det innebär förstås en extra utmaning att verka för förändring i ett land där människor är vana vid att mest fokusera på här och nu.
Sverigebesöken blir relativt få, men förutom familj och vänner är det inte så mycket hon saknar.
– Jag saknar inga materiella saker. Däremot kan jag sakna att kunna röra sig obehindrat i naturen på grund av män och djur. I våra skogar här finns leoparder och apor med rabies. Dessutom är överfall på kvinnor vanliga, och det drabbar även västerlänningar.
– Man drar sig för att gå ut på egen hand.
Därför passar hon alltid på att ge sig ut i naturen när hon är i Sverige och hälsar på.
Föräldrarna och syskonen med familjer här hemma saknar henne förstås.
– Klart de tycker det är tråkigt att jag inte är hemma så ofta. Men vi kan Skypa när som helst och det gör att det inte känns så långt borta.
– Jag trivs så bra här att jag tror att jag blir kvar. Jag har verkligen fått lära känna den här platsen och jag tycker att mitt jobb här är värdefullt.
Om det sedan, i framtiden, blir Indien, Nepal, eller kanske något helt annat vet hon inte.
– Jag gillar att lära mig nya saker och här är det så extremt mångkulturellt att man kan hålla på med det hur länge som helst.
Profilen
Namn: Sofia Olsson
Ålder: 37 år
Bor: Byn Rajpur utanför staden Dheradun i norra Indien.
Familj: Föräldrarna i Häglinge, en bror och en syster med familjer. ”Jag hade en trygg uppväxt och jag tror att det är det som gör att jag har vågat ge mig ut i världen.”
Intressen: ”Mitt största intresse är att lära mig om tibetansk kultur och språk. Och vandring gillar jag jättemycket.”