Just i dag, i sköna april, fyller Ebbe Bjärlestam i Hässleholm 90 år. Det blir förhoppningsvis en dag då det blir riktigt livat i holken. För fåglarnas bostadsmarknad har alltid legat honom varmt om hjärtat.
– Var blev tiden av, frågar sig Ebbe Bjärlestam retoriskt.
Ja, är man på väg att passera 90-årsstrecket kan frågan vara berättigad.
Men leendet är trots åldern lika brett som på en 30-åring som vunnit på tipset och även om orken avtagit så är smådjurens bostadssituation något som fortfarande engagerar Ebbe.
För det går inte att undvika att samtalet med Ebbe kommer in på holkar.
Småfåglarnas hus står nämligen där som en osynlig mur trots att jag försöker locka fram andra anekdoter och historier från ett långt liv.
Mellan holkarna berättar Ebbe att han under 27 år jobbade på Televerkets förråd där han bland annat körde lastbil.
– Det är 30 år sedan jag gick i pension, flikar han in och sedan halkar samtalet in på fåglar igen.
De har nämligen flaxat efter honom sedan han var en lite pojke i Bjärlöv.
– Där fanns väldigt mycket svalor, berättar Ebbe. Jag hällde helt enkelt jord i vattenpölarna och rörde ihop det till dynga så att fåglarna hade något att bygga med.
Vid bordet sitter även hustrun Irene Bjärlestam som han varit gift med i inte mindre än 64 år.
– Och vi hade bröllopsdag i går, berättar han.
Med andra ord blir det mycket firande eftersom ett av barnen även har bröllopsdag dagen efter Ebbes födelsedag.
Ebbe och Irene har tre barn, en pojke och två flickor. De har även åtta barnbarn och tre barnbarnsbarn. Familjen är stor och en gång i tiden började Ebbe att släktforska. Detta är ett intresse som dottern Anna-Maria tagit över helt och hållet.
Hon sticker in huvudet i köket och berättar om hur hon även hittat flera släktingar i USA.
Ett piano står längs väggen i ett av rummen.
Vem är det som spelar?
– Det är jag, svarar Irene och berättar vidare att sonen Lars-Inge är cellist och att även döttrarna Ella och Anna-Maria är musikaliska.
Frågan är om Ebbe också har koll på tonerna.
– Jag kan vissla på en hund, svarar han.
Då protesterar Irene och menar att Ebbe visst har ett musiköra.
På frågan om han snickrar något annat än holkar hamnar vi återigen bland djurens bostäder.
Men till slut kryper det fram att han gjort både klockor och lampfötter av trä.
Han är lite av en Uppfinnar-Jocke med sina luriga skulpturer och finurliga idéer.
Som Norra Skåne tidigare berättat, bjuder Ebbe varje sportlov in barn som får snickra fågelholkar i hans verkstad.
– I år var det nionde gången, berättar han. Det är så roligt när barnen upptäcker att de fått ihop en holk. Det har blivit över 1 000 stycken sammanlagt.
I verkstaden hänger även egenhändigt målade tavlor.
Upprinnelsen till alla tavlor var en konstutställning i Orangeriet på Hovdala som inte föll Ebbe i smaken.
Han gick därför hem och satte sig för att måla 100 tavlor som till slut blev 109 stycken. Dessa ställde han sedan ut i Hembygdsmuseet. Utställningen döpte han till ”100 tavlor är väl ingen konst”.
Under åren har Ebbe även varit engagerad i Hembygdsföreningen och arbetade också i Musikskolan föräldraförening där han bland annat var lägerledare.
Det har med andra ord blivit mycket ideellt arbete.
Ja, som det där med holkarna då. Nu är vi där igen. För holkar har han tillverkat och skänkt till många föreningar som har kunnat sälja och lotta ut dem.
Ja, till och med Storkprojektet har fått holkar som har kunnat säljas och där intäkterna gått till storkmat.
– Jag tycker att det känns bra, säger Ebbe. Det man inte har fått ekonomiskt, det har man fått i hjärtat.
Det är nog inte bara familj och vänner som säger grattis till Ebbe idag. De små fjäderklädda stämmer säkert också in i födelsedagssången.