DRYCK. Ulf Buxrud var datapionjär; det gjorde att han kunde pensionera sig vid 40 och ägna sig åt sina stora intressen – ett av dem är whisky, som han författat prisbelönta böcker om. Och det stora whiskyintresse som finns i just Sverige kan till stor del bero på honom.
Det var 1981 han och familjen återvände från Stockholm till Malmö, till ett hus på Bellevue sjösida, ett av Malmös mera burgna områden. Då hade han byggt upp en företagsgrupp, Dataanalys Scandinavia, och bland annat lanserat den första programvaran som marknadsfördes globalt från Skandinavien.
– Det finns väl alltid någon som ifrågasätter den typen av påståenden, säger han, men menar att han kan åberopa ett pris för just det.
Programmet det handlade om, TDG-L, användes för att kvalitetskontrollera andra program. Senare kom han med Pathfinder, som också handlade om kvalitetskontroll på dataprogram.
– Jag fick ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till, är hans förklaring till hur han kunde dra sig tillbaka redan vid 40, ett år efter att han återvänt till Malmö.
Sin huvudsakliga uppväxt hade Ulf Buxrud i Trelleborg och Malmö. Men namnet skvallrar om ett norskt ursprung och sina första tre år tillbringade han mycket riktigt på andra sidan Kölen, i Skien väster om Oslo.
– Släkten har anor sedan 1600-talet. De flesta bor i Norge, men jag räknas faktiskt som familjens överhuvud.
Ulf Buxruds mor var från Trelleborg, med rötter i Brantevik, och det var därför familjen flyttade till Sverige när kriget var slut.
I femtonårsåldern hade han ett sommarjobb på Kockums hålkortsavdelning.
– Det handlade ju om mekanisk datahantering. Men därmed var mitt intresse fött.
– 1961 började jag läsa elektronisk databehandling för IBM; det var väl tänkt att jag skulle bli någon sorts påläggskalv hos dem.
Men i stället gick han över till deras bittraste konkurrent.
– Jag tyckte att de låg ett steg före.
1966, bara 24 år gammal, startade han sin företagsgrupp, gifte sig och flyttade till Stockholm.
Sin fru Birgitta träffade han för övrigt på ett ovanligt sätt. Hans konfirmandgrupp bildade en förening och fortsatte träffas några år. När de beslöt att lägga ner bestämde de att deras kassa skulle lämnas över till konfirmandgrupp som för tillfället var aktuell – han var kassör i den ena, hon i den andra.
Ulf Buxrud hade inga planer på att tillbringa resten av livet på sofflocket när han gick i pension. han ville ta vara på sin nyvunna tid.
– Jag såg det som en möjlighet att ägna mig åt mina tre stora intressen: familjen, resor och min och min frus gemensamma intresse för mat och dryck.
– Vi började systematiskt prova vin. Men jag hade hunnit samla på mig ett ganska stort antal maltwhiskyer och tänkte att det borde gå att prova dem på samma sätt.
Ulf Buxruds intresse för whisky började tidigt. Han berättar att han hade sin första kontakt med drycken när han som tonåring gick på sjön och besökte den engelska sjömansklubben i Abadan i Iran. Både avskräckande och intresseväckande, om vi tolkar honom rätt.
Han skulle alltså lära mer om whisky – och det är några år sedan.
– Jag upptäckte att det inte fanns så mycket litteratur. Nu har det ju exploderat; det verkar nästan som om varenda en som tar ett glas whisky i handen får för sig att skriva en bok.
Men han samlade på sig det som fanns och är mycket stolt över sitt bibliotek, som innefattar runt 220 volymer, däribland någon från 1700-talet.
Han började leda studiecirklar, uppskattar att han undervisat mellan 2 000 och 3 000 personer om whisky.
Och så har han skrivit böcker, ett par av dem prisbelönta. Rare Malts om sällsynta sorter (”den blev utsedd till världens bästa bok om alkohol”), en om japansk whisky.
Ytterligare en bok är på gång, men är än så länge på ett tidigt stadium.
Han skriver på engelska.
– Jag tycker att jag behärskar det bäst. Engelska har varit arbetsspråket för mig hela yrkeslivet.
När man fördjupar sig i ett sådant här ämne handlar det inte bara om hur det smakar. Man lär sig geografi, kemi, historia, kulturhistoria, industrihistoria.
Ulf Buxrud är med i flera framstående sällskap när det gäller gastronomi och whisky, både på lokalt, nationellt och internationellt plan. Han blev uppmärksammad av BBC när han firade sitt 60-årskalas i London med att hålla en stor provning av 50 årgångar Macallan.
Man kan tänka sig att Ulf Buxrud skulle vara efterfrågad som konsult inom olika aspekter på whisky.
– Jag har fått erbjudanden om att bli brand ambassador och liknande. Men jag har velat hålla mig så ren som möjligt, vill inte ha några kommersiella bindningar till whiskyindustrin.
Ett av Ulf Buxruds intressen är alltså resor. Han har besökt 80 länder och alla USA:s delstater. I Florida har familjen ett hus – och dit flyr de faktiskt inte på vintern.
– Vi åker på sommaren. Det var helt enkelt då vi kunde åka hela familjen, när barnen hade sommarlov. Sedan har vi fortsatt med det – och där är inte alls lika trångt på sommaren.
Vi måste för övrigt berätta om det gamla äppelträdet som finns på den Buxrudska tomten. Vid en sammankomst där ska poeten Bo Setterlind ha suttit uppe i trädet och skrivit en dikt.
Husets ägare bestämde då högtidligen och formellt att trädet inte fick tas ner därför att det hade litteraturhistorisk betydelse.
Det respekterar makarna Buxrud, men i en annan trädgård hade nog trädet varit ett minne blott.
Det är sådant man kan kontemplera över ett glas. Men själva whiskydrickandet inskränker sig till någon gång i veckan, berättar Ulf Buxrud. Allra mest uppskattar han rökig whisky, av Islay-typ.
– En del säger att det är som att dricka alkohol ur en askkopp. Men att dricka alkohol ska vara lite plåga också.
Den ska inte gå ner för lätt.
Namn: Ulf Buxrud
Yrke: Pensionär
Familj: Hustrun, Birgitta, två döttrar, fyra barnbarn.
Bor: Villa på Bellevue sjösida i Malmö.
Övrigt: Engagerad i sammanslutningar som handlar om gastronomi och drycker, lagar den mesta maten hemma.
Aktuell: Fyller 75 år den 19 april, men firar inte förrän till hösten.
