Det var självklart att hjälpa andra

Marta Svensson, Sösdala, har avlidit, 94 år gammal.
Marta föddes 1922 i Maglö by utanför Sösdala. Hennes föräldrar Alma och Nils Olsson hade åtta barn och var lantbrukare. Marta var yngst i syskonskaran och den som levt längst. Nu har länken till den generationen tyvärr brutits.
Marta var duktig i skolan och föreslogs att studera vidare men det hade föräldrarna inte råd med. Lärarinnan tyckte att Marta var den enda i klassen som hade bra sångröst och därför fick hon ensam varje morgon sjunga Din klara sol går åter opp …
Marta och syskonen fick tidigt hjälpa till i lantbruket med att rensa ogräs, sätta potatis, hacka betor och potatis, mjölka kor, gräva torv och så vidare. Redan i tolvårsåldern kunde Marta själv harva med häst och tyckte det var mycket roligt. Marta hade en lycklig barndom trots alla sysslor.
Hon fick (från 15-årsåldern) ibland arbeta på Maglögården med städning och matlagning och kunde för första gången smaka på prinskorv och glass.
Mellan 16–23 års ålder var hon, tillsamman med syskon och kamrater, varje vår och höst några veckor på Söderslätt för att hacka och ta upp betor för hand. Till och från Söderslätt cyklade ungdomarna. Marta arbetade även några månader med matlagning på Missionshotellet i Hässleholm.
Vid potatisplockning på granngården träffade Marta Åke som tömde korgarna. Marta tog initiativ till att bjuda Åke på ett äpple. Så inleddes bekantskapen som senare ledde till äktenskap som varade till 2007 när Åke avled. Åkes föräldragård i Skea övertogs när de gifte sig 1945.
De fick tre barn, Eva, Sven och Inger. Paret brukade gården till 1985. Båda var arbetsamma människor och röjde ny mark till gården. Åke var tekniskt kunnig och reparerade maskiner själv. På 60-talet utökades markens grödor med jordgubbsodling som Marta hade ansvar för. Varje morgon och kväll skulle korna mjölkas och andra djur skötas. Från vår till höst var det mycket arbete utomhus som makarna hjälptes åt med. Trots allt arbete och uppfostran av tre barn var det viktigt med många kalas för att träffa släkt och vänner. Marta var en mycket gästfri och social person som såg positivt på livet. Ett gott skratt fanns alltid nära till hands.
Att hjälpa andra var självklart för Marta. Många kaffekorgar packades till ensamma människor som fick besök. När Åke dog var en av Martas första tankar att hon kunde hjälpa andra, trots att hon då var väldigt sliten.
Under finska vinterkriget skickades många finska barn till Sverige och Åkes mor Alma, som bodde strax bredvid, tog hand om en finsk flicka, Raija. Tyvärr dog Alma när Raija var åtta år och då tog Marta och Åke hand om henne under några år.
Marta och Åke såg till att barnen fick utbildning. Eva blev lärare, Sven instrumentmekaniker och Inger gick handelsutbildning. Böcker var viktigt i hemmet – varje jul och födelsedag fanns alltid en bok bland barnens gåvor.
Marta tyckte om att handarbeta och deltog i olika kurser som flamskvävnad och knyppling. Att sjunga var ett av Martas stora intressen. Marta hade sedan barnaår en självklar gudstro och sjöng under många år i pingstkyrkans församling i Sösdala och senare även i kör i Tureholmskyrkan. Gitarr var ett instrument Marta kunde hantera.
Under sista åren av sin levnad, när Åke hade svårt att gå, flyttade makarna till Sösdala där Marta var hans stora stöd och hjälp. 2016 flyttade Marta till Björkhaga i Sösdala.
Hon sörjs närmast av barnen Eva, Sven och Inger med familjer, där både barnbarn och barnbarnsbarn finns. De var till stor glädje för Marta.