UTLANDSTJÄNST. Den 1 mars åker polisen Tutti Blixt, 48, till Haiti. Hon byter ut ett välordnat liv i Hässleholm mot minst sagt kaotiska förhållanden.
Varför?
– Här lever vi i överflöd och gnäller över småsaker. Där får man brottas med verkliga problem. Det känns både rätt och verklighetsnära, svarar hon.
Men ändå, undrar naturligtvis vän av ordning.
Under sin första period i Kongo mellan 2012 och 2013 råkade hon ut för en hel del omständigheter som skulle få vem som helst att aldrig mer sätta sin fot på ett liknande uppdrag.
Malaria till exempel.
Tutti Blixt skrattar och tar en klunk caffe latte.
– Det får man räkna med är sådant som händer. En oerhört farlig trafikmiljö och sjukdomar. Och visst, malarian var fruktansvärd. Jag blev jättesjuk på bara en timme och det satt i länge.
Men nu är hon alltså på det igen. Tillsammans med ytterligare fyra personer lyfter hon från Arlanda för att bistå den lokala polisen i landet och regelbundet rapportera till FN.
Som polis har hon praktiskt taget sysslat med allt sedan hon gick ut från polishögskolan 1997. Och innan dess hade hon hunnit med en hel del.
Fått barn redan om 18-åring, gått konsument- ekonomisk linje på gymnasiet. Jobbat som servitris, städare, bartender, jobbat inom äldrevården och slutligen som lärarassistent.
– Som tjej i tonåren var jag ganska så busig. Visste väl egentligen inte vad jag ville. Det blev det ena och det andra utan någon tydlig inriktning, säger hon.
Så såg hon annonsen som gav hennes liv en helt ny inriktning.’
– Annonsen var formulerad som ett antal frågor. Till exempel: Kan du tänka dig att jobba obekväma tider? Är du intresserad av människor? och så vidare.
Jag svarade ja på alla. Det var polis hon skulle bli.
Men vägen dit var inte enkel.
Först måste hon läsa in det hon hade missat under högstadiet och sedan den gymnasiala humanistiska samhällsvetenskapliga linjen.
– Det var jätteroligt att börja plugga och det gick i rekordfart.
Men hon kom inte in på Polishögskolan vid första försöket, det blev bara nästan hela vägen.
Det gjorde inget, resonerade Tutti Blixt som då var i 22-årsåldern.
– Jag jobbade som elevassistent på Läredaskolan ett tag och så försökte jag komma in igen. Och då gick det bra.
Inom det polisiära har hon provat på praktiskt taget allt, trafikövervakning, ordningspolis, jobbat på länskrim med grova brott är bara ett axplock.
På frågan om det inte är lätt att bara ge upp tanken på mänskligheten och bli cynisk svarar hon:
– Nej. Men det man kan bli less på är när utredningar man har lagt ner jättemycket jobb på läggs ner, eller inte leder någon vart. Att ingen bli lagförd utan släpps.
– Men man får aldrig ge upp det goda. Samtidigt går det inte att bli för känslomässigt engagerad i jobbet utan hålla en proffsig linje. För den skull behöver man inte alls utesluta empati.
Tutti Blixt är utbildad instruktör i självförsvar och är det någon som tror att den där blonda tjejen är väl inget att räkna med i våldsamma sammanhang är ute och cyklar.-
– Svettig har man blivit, men än har jag aldrig tappat någon, säger hon och ser finurlig ut.
Något hon aldrig glömmer är en söndagseftermiddag för många år sedan när hon och en kollega skulle köra och köpa fikabröd.
– Kaffet var påsatt och det var lugnt i stan. Men när vi kom körande vid torget var det ett gäng som kom springande mot oss och skrek någonting om en knivbeväpnad man och att någon hade blivit huggen.
Det blev skarpt läge.
Tutti Blixt reagerade instinktivt och rutinmässigt med att förbereda sitt vapen.
Men hon behövde aldrig skjuta, även om situationen gav henne möjlighet att göra det.
– Han släppte kniven när jag drog vapnet i hans riktning och jag slapp skjuta, tack och lov.
Intresset för utlandstjänstgöring tog sin början när flera av hennes kollegor tog uppdrag i bland annat Bosnien och Kosovo.
– Men Afrika, aldrig i livet. Afrikamissioner var udda och stack ut. Det var ett fåtal som åkte på dessa kring den tiden. Jag blev nyfiken och funderade på hur de vågade. Varför man utsatte sig för det.
Några år senare åkte hon själv till Kongo för att på FN:s uppdrag övervaka och vara ett stöd för den lokala polisen.
Samma sak som kommer att gälla i Haiti.
– Men ingen ska tro att det är som att åka på räls. Väl framme får vi klara oss i stort sett själva. Det är en utmaning, men en nyttig sådan.
Innan tjänstgöringen får de särskild utbildning.
– Otroligt viktigt hur vi uppför oss. Vi representerar Sverige och ska göra ett gott intryck där vi finns.
Ett år räknar hon med att stanna.
Sedan då, vad händer sen?
Tutti Blixt skrattar.
– Ja du, det undrar jag också. Det blir spännande att se.
Kuriosa
Medverkat i två Wallanderfilmer varav hon drog vapen i den ena.
Uppskattad stå up-komiker och engagerad i Snapphanebygdens Comedy Club.
Beroende av läppglans: ”Har nog ett i varje ficka”.
Den som vill läsa mer om arbetet i Haiti kan göra det på United Nations Stabilization Mission in Haiti.