Hon hjälper mot nya mål

– Det är så roligt att se dem, hur glada de blir. De tycker att det är jätteroligt att träna.
Sandra Malmgren har uppmärksammats för sitt arbete med att träna funktionshindrade i fotboll – igen.

Redan för ett par år sedan fick Sandra Malmgren – som då hette Olsson i efternamn – kommunens ungdomspris. Det fick hon för att hon arbetar ideellt med att leda fotbollsträning för funktionshindrade personer. Det gör hon i Trollenäs IF.
Den här gången uppmärksammas hon av Rebeccalogen nr 58 Sankta Dorothea, som ger henne ett stipendium på 7 000 kronor, drygt.

Kommunen hon fick det första priset av är Eslöv. Dit flyttade hon 2013, från Eslöv, där hon växte upp.
– Jag hittade kärleken här, förklarar hon.
För det var här Dan Malmgren bodde.
– Jag fick hans nummer av en kompis, berättar Sandra Malmgren.
Kompisen tyckte att de kanske kunde passa ihop.
Kanske det, tänkte hon och skickade ett sms.
– När vi hade snackat på sms i två månader kom han ner till Trelleborg och hälsade på.

– Och nu är vi gifta.
Och hon blev Eslövsbo. Havet saknar hon inte, säger hon.
Som flicka hade hon simmat och spelat bowling och också varit med i ett flicklag i IFK Trelleborg.
Med flytten till Eslöv fick hon återknyta bekantskapen med fotbollen. Pojkvännen – sedermera maken – var redan engagerad i handikappfotbollen i Trollenäs IF.
– Det var min svärfar Karl-Erik Malmgren som startade verksamheten 2013, förklarar Sandra Malmgren.
I början följde hon bara med och såg på när hennes man skulle sköta träningen.
– Sedan frågade min svärfar om inte jag ville träna dem.

Just nu är ett 30-tal personer med i träningsgruppen, berättar hon. Och de kommer inte bara från Eslövstrakten, utan också från ställen som Höör, Hörby och Landskrona.
Funktionshinder kan vara mycket olika, så det går inte att dela in grupperna efter till exempel ålder.
– Vi har deltagare från 8 till 40 år; de delas in utifrån sin fotbollsförmåga.
Sandra Malmgren har haft lite olika jobb genom åren.

– Jag har jobbat på städfirma, varit vikarie på förskolor.
Sedan hon flyttade till Eslöv har hon arbetat en del på Bredablickskolan, en särskola i Eslöv.
– Nu, sedan jag börjat arbeta med funktionshindrade, har jag förstått att det är det jag vill göra.
Så sedan en tid håller hon på med att läsa upp sina gymnasiebetyg på Eslövs folkhögskola.
– Sedan vill jag läsa till undersköterska, så att jag kan jobba på LSS-boende.

Runt fyra timmar om dagen uppskattar Sandra Malmgren att hon lägger på sitt tränaruppdrag. Förbereda och genomföra träningar och matcher, fixa bussar, ordna med läger.
Det är för övrigt till ett träningsläger hon har tänkt sig att de 7 000 stipendiekronorna ska användas.

– De ska gå till ett läger i Hällevik i Blekinge i maj. Vi försöker få till det en helg varje år, fredag till söndag.
När det gäller matcher kan det också innebära längre vistelser; man gör det ofta i form av samlingar, dit flera lag kommer och möter varandra.

– Det kan bli 4-5 matcher på en dag, på två gånger tjugo minuter.
Det kan handla om motstånd från hela södra Sverige, och på senare år också från Danmark.
Ibland, när hon tycker att det blir för intensivt med allt planerande, sätter hon sig med något pyssel eller en målarbok, för att få koncentrera sig på något annat och rensa huvudet.
– Jag kan behöva lugna ner mig lite.

Ett problem, berättar hon, har dykt upp i och med att järnvägslinjen mellan Eslöv och Teckomatorp öppnat. En följd av det är att bussförbindelserna till Trollenäs har blivit sämre.
Men nu på vintern sker träningen i Eslöv, inomhus.
Det viktigaste är att deltagarna har kul, och att se hur roligt de tycker det är att spela fotboll är det som driver Sandra Malmgren.

Men hon skulle hemskt gärna se att Trollenäs IF fick en seger i Gothia Cup i Göteborg. De har kommit tvåa i sin klass tre gånger de senaste åren.
– Vi har förlorat alla finalerna på straffar.
Så straffskytte är säkert något hon tänker gnugga sina spelare i.