En nybliven 70-åring är Per Åke Tommy Persson, mera känd som ”Peps”. En man som lärde svenskarna älska både blues och reggae sjunget på skånska.
Profilen
Namn: Per Åke Tommy Persson
Född: 20 december 1946 i Helsingborg.
Yrke: Sångare, musiker, låtskrivare, musikproducent.
Instrument: Gitarr, piano, keyboard, munspel.
Artistsamarbeten: Carey Bell, Mighty Joe Young, Down Beat Crowd, Slim Notini, Peps Bluesband, Peps Blodsband, Ronny Åström, Pelleperssons Kapell, Wilmer X, Nisse Hellberg, Timbuktu.
Källa: wikipedia
Album
1968 – Blues Connection (som Linkin Louisiana Peps)
1969 – Sweet Mary Jane (med Blues Quality)
1972 – The Week Peps Came to Chicago
1974 – Blodsband (med Peps Blodsband)
1975 – Hög standard (med Peps Blodsband)
1975 – Blues på svenska (med Slim = Per Notini)
1976 – Droppen urholkar stenen (med Peps Blodsband)
1976 – Den ensamma människan (med Ronny Åström)
1977 – Fyra tunnlann bedor om dan (med Pelleperssons Kapell)
1978 – Spår (med Peps Blodsband)
1980 – Rotrock (med Peps Blodsband och Pelleperssons Kapell)
1982 – Persson sjonger Persson (med Pelleperssons Kapell)
1984 – En del och andra
1988 – Fram med pengarna! (med Peps Blodsband)
1992 – Spelar för livet
1994 – Röster från Södern (med Nisse Hellberg)
1997 – Rotblos (med Downhome Bluesband)
2005 – Äntligen! (med Peps Blodsband)
Källa: wikipedia
Peps Persson föddes i Helsingborg och hamnade så småningom både i Tjörnarp och Emmaljunga innan han flyttade till Björstorp utanför Vittsjö där han huserar i dag.
I Nationalencyklopedin är han sångare, gitarrist, munspelare och låtskrivare.
År 1966 bildade han gruppen Downbeat Crowd och tolkade i huvudsak amerikanska förebilder fram till lp-n Peps Blodsband (1974), som blev nydanande med fyndiga svenska texter, sjungna på skånska.
Sedan dess har Peps Persson blandat skånska folkvisor och blues med afrikansk musik, reggae och calypso på skivor som Hög standard (1975), Rotrock (1980), Rotblos (1997) och Äntligen! (2005).
”Endast Sverige svenska blueshjältar har och bland dem är Peps störst, bäst och långhårigast. Blodsband-lp:n öppnar med Falsk matematik – en låt som borde vara obligatorisk i både skolornas musikundervisning och samhällskunskap”.
Det skriver Stefan Wermelin i boken 99 proggplattor som kom ut 2006 och där Peps skiva Blodsband (1974) är en av de 99.
Författaren beskriver plattan som en lyckad ihopparning av samhällsengagemang och det egna privata helvetet med en stunsig och medryckande musik.
”För Peps är valet självklart, även om ingen kan tala om för honom vad han ska göra eller tycka. Inte då på proggtiden, och inte heller nuförtiden när han allt som oftast beklättrar Svensktoppen, finns det någon känsla av eftergift. Peps är vår alldeles svenska – ja, skånska – rotrockare, i alla sammanhang”.
Under åren har Peps fått motta flera priser och utmärkelser. 1992 fick han Jyryns specialpris vid den svenska Grammisgalan, med motiveringen ”en speleman med bägge fötterna djupt i den skånska myllan som spelat världens musik långt innan ’världsmusik’ fanns”.
Peps har också fått Region Skånes kulturpris (2004), blev utsedd till Årets kulturpristagare i Hässleholms kommun 2005, Conelis Vreeswijk-stipendiet (2007) och blev 2014 invald i Swedish Music Hall of Fame.
När han efter många års frånvaro från scenen uppträdde på hemorten, på restaurang Stickspåret 2014, var trycket efter biljetter stort. Kvällspress hyllade de två konserterna och skrev också något om att Peps satt hemma och filade på ett nytt album.
Kanske var det just detta han gjorde i går, på sin födelsedag?