Den förre galleristen Arne Ferm har avlidit. Han var född den 10 september 1921 i Malmö.
En konstprofil, estet och hedersman med stränga ideal har lämnat alla utställningar bakom sig. Han behövdes verkligen i Malmös konstliv som en god vän till konstnärerna och med bestämda åsikter om kulturen.
Arne var yngst av sju syskon och kom tidigt in i arbetslivet. Efter diverse småjobb fick han fast anställning på postverket, där han engagerade sig i personalens konstförening. Han finslipade sitt intresse och fördjupade sig i den konkreta och konstruktiva konsten, som han ansåg hade stora möjligheter att vidareutvecklas.
1974 startade han tillsammans med sin hustru Märta Galleri Ferm på Rådmansgatan, några trappsteg ner från gatan. I deras galleri kunde man under många år ”tvätta” ögonen efter en gallerirundas tittande på allsköns litterära och egofixerade utsvävningar.
Man fick en känsla av att kunna andas ut, trots att tobaksröken låg tät.
Besökarna var till större delen anhängare av samma åsikter och galleriet blev en mötespunkt för de svenska konkretisterna. Ofta träffade man på konstkändisar som hjälpte till att höja stämningen. Åsikter utbyttes och diskussioner uppstod, kontakter knöts.
Galleriet började sin verksamhet med skånekonkretisterna och snabbt spred sig ryktet till övriga landet.
Arne såg sig om i världen och danska, tyska, franska och spanska konstnärer hängdes upp på Galleri Ferms väggar, varvade med sydamerikanska OP-konstnärer.
Arne och Märtas gemensamma intresse var en drivande motor och kommersen kom i andra hand, vilket inte hindrade att en och en annan god affär genomfördes.
Arne lyssnade med förtjusning på en bra historia och det var ett nöje att välja orden så att hans skratt och efterföljande kommentarer kunde avnjutas.
När Arne uttryckte sitt gillande använde han ofta ordet stilig. Med det ordet menade han estetiskt ren och eller logiskt riktig.
Men även brinnande andar måste få vila sig, så 1996 överlät han galleriet åt en yngre kraft.
Galleri Ferm stängdes och vi var många som fick en ytterst påtaglig känsla av hemlöshet.
Arne Ferms konstintresse var mycket levande även efter att han pensionerat sig som gallerist och han var en aktiv utställningsbesökare tillsammans med sina gamla kollegor från Postens konstförening.
För knappt ett år sedan kunde man möta honom på utställningar. Han var ständigt nyfiken, gjorde inköp och ökade på sin privata samling som uppfyllde och trängdes i hans hem på Köpenhamnsvägen, där han hade bott ända sedan 50-talet.
Hans samling var mycket levande och nya verk byttes mot äldre ända fram till slutet.
Han hade turen att i det längsta ha ett rörligt intellekt och efterlämnar därför ljusa minnen.