Bytte svenska skolbänken mot den koreanska

Personligt Efter fyra månader i Seoul, Sydkorea är Matilda Andersson tillbaka i Sverige. Fylld med nya intryck och insikter tar hon sig an sista terminen på sin utbildning.
Matilda läser affärsutveckling vid Linnéuniversitetet i Växjö och hoppas på en framtid inom logistik eller HR (personalledning) efter sin examen till våren.

Höstterminen har hon tillbringat i Sydkorea, nyligen hemkommen har hon nätt och jämt hunnit smälta alla upplevelser innan det är dags att sätta sig på den svenska skolbänken igen.
– Har jag ens varit där?, det känns fortfarande lite overkligt, säger hon.
Tiden på Kyung Hee University i Dongdaemun-gu, Seoul var ett tillfälle att dyka djupare in i kunskapsområden som ledarskap och marknadsföring även om behållningen i stort har varit upplevelsen i sig – att få lära känna en annan kultur i en annan del av världen.
– Jag har lärt mig mycket nytt men framförallt har jag fått perspektiv och förstått hur bra jag har det här hemma.

Det koreanska skolsystemet har bjudit på oväntade överraskningar, borträknat den tydliga hierarkin inom skolan och det annorlunda upplägget av kurser- de läser alla kurser samtidigt med två stora tentaperioder, häpnade hon över betygssystemet.
– Dels har de flervalsfrågor på proven men oavsett provresultat blir ingen underkänd! Det är något fel på deras skolsystem, konstaterar hon.
Trots det studerar koreanerna intensivt, ofta långt in på nätterna.
– De har sådan press hemifrån och egentligen ingen egen vilja utan det är föräldrarna som bestämmer på vilken skola barnen ska gå. Många undrade över hur det var i Sverige och tyckte det var konstigt att jag bara studerade till klockan 23.
Matilda hade inga egentliga föreställningar om hur hennes utlandsvistelse skulle vara eller vad hon hade att vänta men skillnaderna länderna och kulturerna emellan visade sig vara många.

Hon upptäckte snart att det var svårt att få någon att ta beslut och ansvar för saker och ting eller få vettiga svar på vissa frågor.
– Det ligger i deras kultur, att inte vilja göra bort sig om de inte kan hjälpa till eller förstår. Det tog exempelvis lång tid för mig innan jag hittade någon ansvarig för studentbostäderna när jag vill byta till lägenhet.
Generellt sett upplevde hon att koreanerna hade svårare att ta egna initiativ och jobba självständigt jämfört med sina svenska studiekamrater hemma. Att samarbeta var en utmaning i sig och inte enkelt beroende på språkförbistringar och olika arbetsmetoder. Utbildning är en stor utgift för familjerna som är starkt sammansvetsade och lever tätt in på varandra, en stark kontrast till det svenska samhället.
– Man är väldigt beroende av sin familj på många vis, kanske beror deras sätt att vara på det, funderar hon och beskriver koreaner som väldigt artiga och hänsynsfulla mot varandra.

Seoul är en av världens folkrikaste städer med mer än 10 miljoner invånare, trots det kan man höra en knappnål falla på tunnelbanan.
– Det är helt knäpptyst, vi blev tillsagda när vi pratade vid flera tillfällen, säger hon.
Trängseln och myllret av människor tog ett tag för Matilda att vänja sig vid, svårare var det att riktigt ta till sig det koreanska köket och dess seder.
– Kimchi passar mig inte, det är inte det jag skulle kalla standardstarkt precis! De delar alla maträtter och ibland skulle det varit skönt att ha haft sin egen tallrik, säger hon och berättar att det blev mest nudelsoppor och koreansk barbecue för hennes del.
Det sociala och vänliga Seoul uppskattar hon mest, liksom tryggheten att kunna röra sig fritt i flermiljonstaden.
– Generellt sätt skulle jag säga att det är säkrare att gå ute själv i Seoul om natten än kring Campus i Växjö.

Hur var studentlivet?
– De har inte så mycket organiserat som vi har med studentföreningar eller liknande. Läser man i Sverige blir det också en större gemenskap eftersom vi har klasser medan de läser separata kurser. Men koreaner dricker mer (soju, koreansk ”folkdryck”, reds anm) än svenskar, folk kan ligga helt däckade längs gatorna på kvällarna!