Att spela match är stort och ger en adrenalinkick, men bollkontakten är större för Hammarbymålvakten Emelie Ekman. Nyligen flyttade hon hemifrån och snart kommer 25-åringen, som nästan är klar med sin civilingenjörsutbildning, att ta fler vuxenpoäng.
Emelie Ekman är andremålvakt i Hammarby damfotbolls A-lag. Hon var med när laget 2014 kämpade sig tillbaka till damallsvenskan.
– Det var väldigt tungt att åka ur 2011. Att bygga upp laget igen och göra det tillsammans med de andra var en häftig upplevelse, säger hon.
Men säg den lycka som varar för evigt. Nu har det grönvita laget åkt ur damallsvenskan igen.
– Det är både tungt och tråkigt förstås, men nu har vi en bättre grund för att komma tillbaka snabbt. Jag har spelat här i nio år och har ett grönvitt hjärta så det lutar mot att stanna kvar i laget.
Eftersom målvakten har bäst överblick över spelet är utmaningen att kommunicera insikter som kan förenkla för laget. Samtidigt är målvakten väldigt utsatt, framhåller hon.
– Allt du gör syns mycket tydligt. Den stora mardrömmen är att dribbla och tappa bollen så att motståndslaget gör mål.
Då gäller det att kunna hålla både bollen och nerverna i schack.
– Det triggar mig att visa mig på styva linan och jag känner mig jättefokuserad när det gäller, eftersom jag vet att minsta lilla grej är skillnaden mellan ett mål och en superräddning.
För att klara av bakslag har hon efter år av mental träning ett hemligt knep: att klappa sig på vänster axel.
– Det signalerar att nu släpper vi det och går vidare. Det funkar i fotbollen, men jag kan även plocka upp det till exempel efter en misslyckad tenta.
Förutom stresstålighet och fulländad teknik behöver en skicklig målvakt ännu en oumbärlig egenskap.
– Man måste ha en skruv lös … För att kunna få ut det mesta av fotbollen måste en målvakt ha glimten i ögat, säger hon och ger själv intrycket av att vara humoristisk, positiv och glad.
Det kan nog stämma, menar hon.
– Jag har haft en väldigt bra barndom. Vi är mycket tajta i familjen och har alltid lekt och spelat sällskapsspel tillsammans. Som lite äldre inser jag att det har varit fantastiskt att alltid känna trygghet av släkt och vänner. Det har gett mig en säker grund i livet.
Som femåring blev det fotboll av en ren slump. Tio år senare värvades hon till Hammarby från Huddinge IF. Passionen till fotbollen har fördjupats med åren.
– Det handlar både om att göra saker tillsammans med laget och om en adrenalinkick under matcher. Men det bästa är nog bollkontakten när jag stänger av allt annat och det bara är bollen och jag. En skön känsla av att vara intensivt i nuet.
Ändå finns det ett liv utanför fotbollen, med resor, familj, vänner – och studier. Till våren väntas hon ta en master i medieteknik på Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) och därmed bli civilingenjör.
– Jag har just flyttat hemifrån och att börja jobba till hösten blir ett stort steg i livet som vuxen. Det är läskigt, skrämmande och hur spännande som helst, men kommer säkert att gå bra. Jag har alltid min familj och fotbollen. Det ger en grundtrygghet, säger Emelie Ekman.
Namn: Emelie Ekman.
Fyller: 25 år den 9 januari.
Gör: Målvakt och snart civilingenjör i medieteknik.
Bor: Stockholm.
Familj: Mamma, pappa, lillasyster och den vita coton de tuléar-hunden Cleo.
Så firar hon födelsedagen: – Jag vill ha frukost på sängen, frukost eller brunch på Ikea och “chilla” med familjen. En överraskningspresent skulle sitta fint!
Om att fylla 25: – Kompisarna säger att det är halvvägs till 50. Förhoppningsvis är jag snart vuxen.