Barnens kärlek förändrade allt

Personligt VOLONTÄRER. Tre månader har förändrat livet för kompisarna Beatrice Månsson och Hanna Carlsson. Tiden som volontärer på ett barnhem i Ghana har öppnat deras ögon och vidgat vyerna. Nu har de svårt att sluta tänka på alla barn de mött och de längtar redan tillbaka.

Beatrice och Hanna lärde känna varandra när de konfirmerades men har umgåtts mer under de senaste åren. Båda två har drömt om att en dag åka ut i världen som volontärer.
I våras bestämde de sig för att sommarjobba så mycket de bara kunde, allt för att spara pengar och sedan resa ut i världen. De hittade en organisation på internet, som hjälpte dem hitta barnhem, boka biljetter, fixa visum och försäkringar. Många vaccinationer och malariatabletter senare, reste de i höstas till Ghanas huvudstad Accra.
– Våra familjer hade väl lite blandade åsikter om vår resa, men vi kom iväg ändå!

Efter tre dagars introduktion, där de fick lära sig lite om språket, landets kultur och traditioner, reste de vidare till barnhemmet Children’s Home, som ligger några timmar från Accra.
– Ärligt talat vet vi knappt var vi varit för vi har inte lyckats hitta det på kartan fast vi letat!
De vet i alla fall att barnhemmet ligger i Gomoa Tarkwa några mil utanför Swedru.
– Vägarna var katastrofalt dåliga och det var extremt stor skillnad mellan storstad och landsbygd. På landet bor folk i lerhus med plåttak, eller stråtak. Det var väldigt varmt och kvalmigt och grusvägen var röd till färgen.
– Vi kom precis mellan torr- och regnperioden och det var ungefär 40 grader varmt.

På barnhemmet bor 36 barn och mannen som driver stället gör det helt ideellt. Hans fru har egen grönsaksodling som familjen lever på och även delar med barnen på barnhemmet. En kokerska bor med barnen, men stället är fjärran från svensk välfärd. Inget rinnande vatten, ingen elektricitet. Inga kylskåp, dammsugare och tvättmaskiner.
– Men vilken varmt mottagande! Barnen kramade oss i stort sett hela tiden!
En universitetslärare tillbringar många timmar i veckan på barnhemmet, för att lära barnen läsa och skriva. De större barnen hjälper till med tvätt för hand, städning och disk. De följer de yngre barnen till och från skolan och hämtar vatten i hinkar, så det räcker till alla.
Beatrice och Hanna hjälpte till med det mesta, med läxläsning, tvätt och laga trasiga kläder.
– Vi hade med oss ett sy-kit, många hade stora hål i sina kläder och inga skor på fötterna.

Barnen var nyfikna på Sverige och hade många frågor.
– Men hur förklarar man en dammsugare, när de sopar golvet med en liten kvast?
Beatrice och Hanna bodde i en närmaste byn, med getter, höns och får precis utanför dörren.
– Vi hade visserligen toalettstol, men spolade med en hink vatten och duschade i bucket-bath, en hink och skopa.

Det har varit tre månader som förändrat deras liv. Trots att Beatrice stundvis var utslagen av magbesvär och de ibland hittat spindlar större än en näve i rummet, så trivdes de väldigt bra och tyckte det var motigt att åka hem igen.
– Vi hade gärna stannat längre! Ingen av oss ville åka hem! Den kärlek och glädje vi mött är obeskrivlig! Vi saknar alla barn, det känns som om vi blivit bonusmamma till 36 barn.
De pratar med värme om avskedsfesten sista kvällen, då de hyrde in en lokal DJ och bjöd alla barn på tårta.

Nu är de tillbaka i Hässleholm. De är bara att trycka på en knapp när man ska tända lampan. Eller värma maten i mikrovågsugnen. Tvätten sköter sig själv i tvättmaskinen och kylskåpet är välfyllt. Allt materiellt finns här, men tankarna vandrar ständigt tillbaka till barnen på Childrens’ Home i Ghana.
– Det stör mig när folk klagar över petitesser, som att vattnet i duschen är för kallt. I Ghana duschade vi i kallt regnvatten. Jag har fått ett helt nytt perspektiv på livet, säger Hanna.
– Jag tror att vi båda har förändrats massor! Det går inte att förklara men jag vet att jag kommer åka tillbaka en dag. Jag måste bara jobba och spara ihop pengar först, säger Beatrice.