Julen är hektisk för hantverkarna

Personligt DOCKMAKARE. – Jag tycker det är jätteroligt. Och ull är ett så skönt material.
Gun Lundin gör dockor, utför i princip vartenda arbetsmoment själv, utom att klippa fåren.

Många är de som sitter i sina hem och ägnar sig åt slöjd och hantverk. Ofta ganska obemärkt, men så här inför storhelgerna syns deras alster på julmarknader överallt. Det är nu de kan få in lite pengar på det de gjort.
En av dem är Gun Lundin i Åkarp. Men det är inte för att sälja som hon håller på.
– Nej, jag gör det för min egen skull, för att det är så roligt.
Så är det heller inga höga priser hon tar, om man ska räkna timpenning. Då ska man veta att hon faktiskt börjat ta lite bättre betalt för sina dockor på senare år:
– Jag ger inte bort dem längre.
Gun Lundin har gjort dockor i 25 år nu.
– Det var en arbetskamrat på Dalslunds förskola som ledde en kurs. Det var typ waldorfdockor, men sedan gör man ju själv om det till allt möjligt.

Ullen köper hon av en fårägare i Staffanstorp. Av den gör hon tomtar. vättar, hästar och vad man väl närmast får kalla dockkompisar. Men också moln, vantar, halsdukar, hårband, pulsvärmare. Med mera.
Grejorna kommer till i marklägenheten i Åkarp, där hon och maken Gert-Inge bott i över tio år nu. Innan dess bodde de i villa.
– Vi träffades på ett konditori. Jag började jobba där som biträde när jag var 18, han var konditor.
Maken är barnfödd där. Själv vet hon inte riktigt var hon kom till världen, men hon tror att det var i Blentarp föräldrarna råkade bo just då – de var lantarbetare och flyttade ofta.
Men så började de på sockerbruket i Arlöv, och då blev tillvaron lite mer stadig. Det var i Arlöv som Gun Lundin tillbringade sina skolår, men senare flyttade hon med föräldrarna till Malmö, där mor började på sjukhus och far på Kockums.

Paret Lundin firar guldbröllop precis i dessa dagar.
– Vi fick en lägenhet i Arlöv, berättar hon.
Men det krävdes arbete för att få det att gå ihop:
– Jag hade tre jobb, han hade två. Jag bar ut tidningar på morgnarna, hade kommunala dagbarn på dagen och på kvällarna städade jag på Sydsvenskan. Han var konditor och brandman.
Det där med dagbarn började hon med när hon började få egna barn – tre stycken har det blivit.
– Sedan läste jag till barnskötare.
Till slut tyckte de egna barnen tyckte att det blev för mycket ungar hemma.
Och eftersom Gun Lundin ändå ville arbeta med barn läste hon till förskollärare. Sedan har det blivit 20 år på Södervångsskolan och 19 på Dalslundsskolan, båda i Åkarp.
Plus att hon har fortsatt hoppa in när det har behövts folk.
– 40 timmar har det blivit den här månaden. Jag tycker att de är så roligt med barnen, all kärlek man får.
Dock vet hon inte om hon kommer att fortsätta jobba efter årsskiftet; skattereglerna ändras för pensionärer som arbetar och hon vet inte riktigt hur det påverkar hennes ekonomi.

På dockorna blir hon alltså inte rik. Och hon vill inte växla upp och producera så mycket mer än hon redan gör.
Annars är hon en som tycker om att ha mycket att göra.
– ”Hur hinner du allt, Gun?” frågar folk. Vadå hinner? Jag är en sån som måste vara igång alltid.
När tidningen träffar Gun Lundin har hon just avverkat en julmarknad i Åkarp och förbereder en till, där hon och sju andra ska erbjuda sina skapelser till försäljning, både ögonfröjd och ätbart.
När hon inte arbetar ger hon sig gärna iväg på en resa. Gran Canaria och Mallorca har fått många besök.
– Turkiet älskar vi.
För det mesta reser hon med maken, men i Kina och Thailand har hon varit på egen hand.
Och det här med dockorna har hon med sig var hon än befinner sig. Alltid är det något intryck eller material som ger henne en idé som hon kan överföra på dem.