Nu ska hon ägna sig åt sitt eget skapande. Men mest ser hon fram emot att få mer tid med familjen och då särskilt de tre barnbarnen.
I Ateljé Färgaren i Hässleholms Kulturhus är det full aktivitet. Omkring 20 barn från Kyrkskolan är här tillsammans med sina två lärare för att lära sig mer om att måla.
Det är papper, penslar och färger spridda överallt.
Gun-Britt flänger mellan borden och eleverna för att hinna hjälpa alla och svara på deras frågor.
– 15 är egentligen max för en sådan här grupp, om man ska hinna, men det var så många som ville komma, så vi sa att vi kör, så får det bli vad det blir, säger Gun-Britt.
Det är hennes sista dag som bildlärare och hon har verkligen valt att avsluta med en smäll. Den här dagen kommer över 40 barn till kulturhuset för att måla.
– Jag kommer nog vara helt slut i kväll, skrattar Gun-Britt.
Att börja undervisa i målning var aldrig något hon själv haft en tanke på. I flera år arbetade hon i svärföräldrarnas fabrik i Tyringe och sydde militärskjortor.
På fritiden gick hon målarkurser för konstnären Anna-Stina Purk.
– Jag hade varit med henne på skolor och hjälp till och så fick jag frågan om jag ville ta över bildskolan, säger Gun-Britt.
Efter lång betänketid bestämde hon sig för att göra ett försök.
– Jag vill inte kalla mig konstnär, men Anna-Stina såg väl något i mig som hon tyckte jag hade.
Och det har hon aldrig ångrat. Gun-Britt har hållit kurser både för barn och vuxna, men att visa barn att de kan måla är något hon brunnit, och fortfarande brinner för.
– Du skulle bara veta vilken glädje det är att måla med barn! De blir så glada när de ser vad det är de gjort.
Gun-Britt pratar med barnen och perspektiv och former på ett sätt som de förstår och väljer enkla motiv för sina övningar.
– Det viktigaste är att aldrig göra det svårare för barn än de förstår.
Under sina 20 år har hon hunnit med att undervisa barn från två-treårsåldern och uppåt. Akvarellmålning är det tekniska namnet, annars känt som vattenfärger.
– Det är det enklaste och något som de flesta har hemma.
För de mindre barnen har hon tagit fram kompendier om hur hon gör för att hjälpa barnen få bilderna att växa fram.
Det här funderar hon nu på att ge ut som bok.
Beskrivningarna kom till när hon kom på att det vore roligt för föräldrarna att se hur hon tänkte och hur barnen gjort för att måla sina bilder.
– När jag hade kurs i förskolorna trodde föräldrarna ibland inte att det var deras barn som hade målat.
Under den här veckans kurs för lågstadiebarn hörde hon en elev utbrista med förundran ”Jag kan inte tro att det är jag som har gjort den här!”
– Då blir man otroligt glad.
Det är med en del vemod hon nu lämnar sitt uppdrag. Och Gun-Britt är mycket glad över sin tid på studieförbundet
– Det har varit fantastiskt! Allt jag har fått lära mig och uppleva och möjligheterna jag har fått att utbilda mig inom flera områden.
Till exempel behärskar hon nu både betonggjutning, ulltovning och pilkorgsflätning och har hållit kurser i desamma.
– Men jag känner att elden har falnat något och jag vill ha lite energi kvar.
Vad hon ska lägga den energin på är helt självklart för henne: barnbarnen.
– Vi står varanda väldigt nära i familjen och träffas ofta. Barnbarnen är det bästa i mitt liv.
Och konstintresset har hon tydligen fört vidare till nästa generation. Sonen Jörgen är fotograf (ja, det är han som bland annat fotar för Norra Skåne) och barnbarnen får ge uttyck för sin kreativitet hemma hos mormor/farmor när de är på besök.
– Särskilt flickorna, de är åtta år nu, tycker det är roligt.
Och nu lär det bli mer av den varan.